Jävla gran. Den har snart bara fyra barr kvar och det är ju inte så snyggt som om den har 400.000 barr, eller vad det nu kan vara från början. Då, när den står i skogen och verkligen är grön och grann. Nu, är den mest dassig och snart barrlös. Det är allt lite synd om den och jag funderar starkt på att öppna någon slags fond för barrlösa granar. Man kunde kanske göra ett hem för dem också där de får tillbringa sin sista, barrlösa tid. Jag återkommer angående det där, när jag hittat sponsorer och en lokal till det.
I dag har jag varit och hämtat ritningar på huset och frågat på byggnadskontoret om väggen mellan vårt vardagsrum och kök är bärande. Jag vill riva den för att få mer rymd och lite mer utrymme. Jag kände mig jätteladdad och satt här och tänkte på hur fint det kommer att bli och skönt att kunna bjuda hem fler än en vän i taget.
Så kom pv hem och sa -"Jag fattar inte vad det ska vara bra för, det blir ju inget större för det"
Nu vet jag hur toapapper känner sig när det blir nedspolat. All längtan efter att göra något rann av mig som vatten rinner av en popcornskastrull när du försöker diska den.
Men jag vill riva den jävla väggen och jag kommer att göra det ändå, jag har aldrig sagt att han måste hjälpa till, jag har rivit väggar förr och fixar nog den här rackarn också. Men det är ju så mycket roligare att planera och göra saker tillsammans än att planera och göra saker själv.
Ska nog fara iväg och handla lite mat idag, det finns typ ingen hemma. Nu ljög jag, det finns det visst men inget som jag vill ha. Jag tycker nog att det nästan är samma sak, fast jag kan ha fel där. Frysen är full av mat men det är så tråkigt att laga mat så det finns inte. Jag som tyckte att det var vansinnigt roligt att laga mat förut tycker nu att det är urtråkigt. Jag vet inte varför det känns så jobbigt och tråkigt men det gör det. Lunchen blir idag en stycken bakad potatis med en stycken avokado och en stycken klick med matyoghurt. Tadaa! Kan det bli mindre jobbigt att laga mat?
Blev hungrig. Nu. Lunch. Genast.
Over and out.
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar