Inte så skäggig

I dag har jag någon slags fredag.
Det är skönt.

Satt och kände mig ensam. Då kommer det ett trevligt medelande från en arbetskamrat, en kompisförfrågan på sbw och en på facebook. Plötsligt känns allt mycket bättre. Det finns lite hopp ändå, det finns kanske folk som tycker att jag är en trevlig prick ändå. Trots allt.

Jag tycker faktiskt att jag är ganska trevlig, trots allt. Jag är generös, snäll och omtänksam. Visst, jag är lite glömsk och kommer inte alltid ihåg födelsedagar och sånt men jag vet att jag har ett gott hjärta dundrandes i mitt bröst. Jag vet att jag inte är elak och att jag inte med vilje skulle såra någon. Jag hatar ingen i hela världen även fast det finns en och annan som faktiskt skulle förtjäna det om jag gjorde det. Jag anser nog att jag är rätt hygglig.
Men ändå. I bland känns det så där... Jaha. Vad har man för det då? Inte ett skit.
Då känns det som att man lika bra kunde såra folk med vilje, skita i dem och prata skit om alla till höger och vänster. Hitta på lögner, överdriva och skvallra för glatta livet.
Men sen kommer jag på det att jag vill ju inte vara sådan. Jag vill ju fortsätta att vara jag. För jag gillar mig. Trots allt. Trots mina fel och brister så gillar jag ju ändå mig, så som jag är.

Speciell vän och jag är ganska lika. Eller väldigt lika faktiskt. Ja, inte till utseendet då, han har mycket mer skägg än jag. Nej jag menar inuti. Inuti är vi lika som bara fan. Det är lite läskigt men ändå så skönt.
Fast jag har slutat att tycka att det är läskigt nu. Jag har erkänt för mig själv att jag vill helt enkelt inte leva utan han en endaste dag av resten av mitt liv. Han fyller det där hålet i mitt bröst med rosa klibb och gör mig hel.

Vi, Speciell vän, vi. Du och jag.
Ja, och alla kidsen förstås. (Glöm inte att köpa en husvagn och en nätbrynja. Jag ordnar med papiljotter och en rosa negligé. Vi ses på campingen.)

Over and out

Ka-ka-ka på er. Snart är det påsk, för vissa väntar Blåkulla

Greve Speciell vän och jag sitter i soffan som två hösäckar och väntar på bättre tider. Eller nej, det går ju inte, det är ju redan bra tider. I allafall för oss.
Fast det klart, jag skulle kunna tänka mig lite fetare lönecheckar men vad fan, man kan ju inte få allt här i livet.

En annan sak jag skulle kunna ta är ett liv någon annanstan än i byhåla. Men det får man leva med, i allfall de närmaste 11 åren innan kidsen flyger ut. Och med tanke på hur tiderna är så lär de väl bo hemma tills de fyller 45 eller så.
Känner mig lite trött på folk just nu och det är ju märkligt eftersom vi är de två största hemmagrisarna på den här sidan Närke. Lär dröja innan det blir ut att röja igen. Känner inget som helst behov av att gå ut och partaja. Jag tror hela tiden att jag vill det men varje gång vill jag i allafall bara gå hem och gosa istället. Så det kanske är smartare att spara pengarna och stanna hemma redan från första början. Läste på en blogg om att någon skaffat ett gäng med kackliga höns. Känns som att man känner igen det där med kackel, men kanske inte just från höns.
Det är just sånt som gör mig trött.

Snart dags att dra till det fantastiska stället jobbet. Jag längtar redan, åh, vad roligt det ska bli. Jag kan knappt bärga mig. Speciell vän säger att han också ser fram mot det för han måste följa med i natt, annars kommer jag att somna. Han ska sockerbomba sig och sitta som en Duracell kanin i hytten säger han. Jag säger att han är som en kanin mest för jämnan.

Apropå djur så har klantkatten just blivit könsmogen. Det är inget i huset, eller i hela kvarteret för den delen, som kan ha missat det. Hon låter värre än en vinkelslip. Jag säger kastrera. Speciell vän säger nej. Vi får väl se hur länge han orkar hålla fast vi det i det här oljudet. Fast jag misstänker att han har öronproppar i smyg för han hör aldrig vad jag säger heller. I allafall inte om meningen innehåller ord som damsuga eller diska.

Det har hänt någonting med mig.
Jag känner mig hel. Avslappnad. Lycklig. Tillfreds. Nöjd. Fullkommlig.

Over and out

Jag åker räkmacka

Smirnoff Ice
Kommer för alltid att påminna mig om Roskildefestivalen.
Gott är det.
I kväll är det fest och jag mår som en prinsessa.
I morgon är det nittioårskalas och jag kommer antagligen inte att må som en prinsessa.
Sigge och Leffe verkar gilla musik, de simmar som fan.
Jag älskar, älskar, älskar Speciell vän!
Jag mår bra.
Nej, fel, jag mår underbart. Varenda dag.
Tänker just nu på min underbara kusin som jag saknar att partaja med. Det var tider det. Pakarana säger jag bara. Kommer du ihåg porrmadrassen? *asg*
Saknar dig gumman!
Nä, nu är det fest.

Over and out

Toastädning är jätteroligt

Morgonstund har guld i mun.
Vad är det för skitsnack? Man vaknar, man har ont i kroppen, huvudet, det luktar allt utom rulltårta i munnen och man känner sig allt utom utvilad. Så känns det i alla fall den här morgonen. Sov på soffan tills i morse någon gång. Efter att ha jobbat fyra nattpass på raken känner man sig manglad av en vält och det går helt enkelt inte att hålla sig vaken på kvällen. Det funkar bara inte hur mycket jag än försöker.
Men det klart, jag hade en tung sista natt innan jag gick av plus att jag ju var vaken hela natten och hela dagen igår. Tillsut satt jag i soffan och sov och Speciell vän puttade lite på mig då och då så att jag inte skulle bryta nacken av mig.

Natten i går ja. Det var en natt att minnas det. Speciell vän följde med och lasset var litet och jag tänkte att i natt får vi två timmar i slafen. Skönt! Så är vi hemma till halv elva och det skulle passa utmärkt då jag lovat bästa vännnen att köra henne till sjukhuset.
Visst, sure. Kommer till första stället och någon har parkerat sin bil precis där jag ska svänga upp med släpet för att backa in. Det finns ett enda ställe på hela parkeringen som man kan vara i vägen på och ta-daaaa, där står den.
Ringer runt till vägverket, polisen och eniro för att hitta ett nummer till den här tjejen som äger skrothögen, men fördjäves.
Till slut får jag åka 3 mil till nästa ställe, dra av allt till det första stället, lossa och sen dra på det till det första stället igen. Åka till tredje stället som jag har på bilen (får inte lossa det för kl 07:00 så jag var ju tvungen att lossa det sist) och backa ner släpet, lossa varorna till första stället, backa ner bilen och lossa det som ska lossas där och sen lasta på första stället på bilen. Sen är det bara att åka de tre milen igen och lossa bilen kl 09:00 istället för 03:00 när man var där första gången.
Jag kan ju säga som så mycket att hade jag fått fatt i hon som äger bilen hade jag inte varit snäll.

På lördag skulle vi ju åka och träffa en liten speciell tjej. Men jag följer inte med, det känns bara struligt just nu. Det blir massa strul med den lilla tjejens mamma och jag blir så förbannad på att hon utnytjar sin posission som hon gör. Speciell vän han går upp som en sol och faller som, inte en pannkaka men som ett städ. Bang, rätt ner i backen. Det gör ont att se hur illa det gör honom när hon kör med sina fula knep.
Ska vi åka båda, får inte mina barn följa med. Och det fattar ju ni med att då måste ju jag välja mina barn. Tvåan såg på mig med sina stora ögon och frågade

-Vad ska vi göra på lördag, mamma?

när hon hörde Speciell vän säga i telefonen att bara han och jag skulle åka.
Nej, så kan jag inte göra mot mina underbara ungar. Nu när jag äntligen är ledig så kan jag inte lämpa av dem hos mormor, jag har redan dåligt samvete för att de är där så mycket ändå.
Men samtidigt så gör det ont i mig att säga nej till Speciell vän för jag vet att han vill att jag ska träffa den här lilla tjejen.
Jag måste alltså svika någon och i det här fallet så måste det bli Speciell vän. Jag kan inte svika ettan och tvåan, speciellt inte tvåan. Jag såg det på henne i går.
Så det är så här det måste bli.

I dag måste vi handla och städa. Gud, vad roligt det ska bli! (Försöker med positivt tänkande här nu) Jag ser mest fram mot att städa toaletten och torka alla golven. Först av allt ska Speciell vän få sova ut ordentligt, vilket kan innebära att han sover till klockan ett eller två så vi får se när vi kommer i gång.
Lika bra att köra igång redan nu, vad väntar jag på?

Over and out

Våga vägra

Jag vågade vägra våfflor på våffeldagen.
Vi åt pannkaka i stället.
Jag är stolt över mig själv.

Over and out

Rondell, för fan

Har hållit uppe lite med bloggen, som ni märkt. Jag har helt enkelt inte haft ork att uppdatera den och faktiskt inte lust heller. Det har varit slut på orden men nu känner jag att det kliar lite i skrivfingrarna igen. Det har inte direkt hänt nåt heller för den delen, mest jobba och sova. I natt jobbar jag sista natten innan jag går av för den här veckan. Ska bli skönt. Ja, inte att jobba utan att gå av.

I morse sov jag en timme i bilen och drömde konstiga drömmar om bankrånare som kom och smög runt bilen. Tror att det var någon som tutade utanför och på något sätt fick jag ihop det till att det var polisen som jagade två maskerade bankrånare. De smög sig runt mitt ekipage och ville in genom dörren. Tur att man alltid låser in sig när man ligger där och slafar. Tyvärr var det 700 minusgrader (nejdå, jag är inte mycket för det där med överdrifter) i hytten i morse så jag sov inte så där toppen direkt. Ska ha med mig ett par raggarsockor i natt och se om det hjälper.

Speciell vän är iväg och fikar med en kompis som bor i närheten. Kidsen har gått till mormor för de ska sova där. Trean är hos pappa. Det innebär att det bara är Lunsen, Leffe, Sigge, Råttjägarn, klantkatten och jag hemma. Det är ju nästan som att vara ensam. I alla fall så nära man kan komma i det här huset.

I går morse fick jag fingret, och vad det såg ut som genom vindrutan, en skapig utskällning av en herre i äldre medelåldern. Skulle köra in i en cirkulationsplats (man vill ju kalla det rondell men har lärt mig att själva rondellen är det runda i mitten inte det man kör i, det kallas cirkulationsplats) och körde sakta för det är latt att bilar försvinner bakom backspeglarna. Ser exakt när jag kommer fram till cirkulationsplatsen att det kommer en bil och jag stannar precis innan jag ska köra in. Gubben i bilen tvärnitar i cirkulationsplatsen (jamen, vad drygt det är! Rondellen!) och pekar finger och jag ser ju på munnen att han skäller som en tax som fått syn på en unge. Käften går som en psitrong och han är, för att inte överdriva för en gång skull, asförbannad. Min fråga är; Tror de att man missar dem med flit? Eller blev han rädd och trodde att jag skulle köra över han och det var därför han blev arg? Vem vet.
By the way, jag pekade tillbaka.

I helgen ska vi åka och träffa en liten tjej som Speciell vän saknar mycket. Det ska blir kul att få träffa den här lilla tjejen som man hört en del om. Gör mig gott i hjärtat att se att Speciell vän ser fram mot det så mycket.
På kvällen ska vi ut och roa oss och det ska också bli kul, det var ett tag sen sist.

Om några veckor ska jag för första gången ha ett ljusparty hemma hos mig. Det ska bli jävligt intressant att se vilka som tänker dyka upp. Jag vet ju hur många milijarders plast, underkläder, porslin, ljus, smink partyn jag varit på. Det känns som att jag har lite att ta igen. Men vi får väl se hur det blir med det.

Nu är det dags att softa lite innan jobbet.

Over and out

Har inte hunnit med bloggen

Har varit lite mycket här hemma med den hära onda saken jag bor under samma tak som... Han blir lite läskig när det är fullmåne. Tror han börjar lugna sig lite nu.

Over and out