Vad är det för skitsnack? Man vaknar, man har ont i kroppen, huvudet, det luktar allt utom rulltårta i munnen och man känner sig allt utom utvilad. Så känns det i alla fall den här morgonen. Sov på soffan tills i morse någon gång. Efter att ha jobbat fyra nattpass på raken känner man sig manglad av en vält och det går helt enkelt inte att hålla sig vaken på kvällen. Det funkar bara inte hur mycket jag än försöker.
Men det klart, jag hade en tung sista natt innan jag gick av plus att jag ju var vaken hela natten och hela dagen igår. Tillsut satt jag i soffan och sov och Speciell vän puttade lite på mig då och då så att jag inte skulle bryta nacken av mig.
Natten i går ja. Det var en natt att minnas det. Speciell vän följde med och lasset var litet och jag tänkte att i natt får vi två timmar i slafen. Skönt! Så är vi hemma till halv elva och det skulle passa utmärkt då jag lovat bästa vännnen att köra henne till sjukhuset.
Visst, sure. Kommer till första stället och någon har parkerat sin bil precis där jag ska svänga upp med släpet för att backa in. Det finns ett enda ställe på hela parkeringen som man kan vara i vägen på och ta-daaaa, där står den.
Ringer runt till vägverket, polisen och eniro för att hitta ett nummer till den här tjejen som äger skrothögen, men fördjäves.
Till slut får jag åka 3 mil till nästa ställe, dra av allt till det första stället, lossa och sen dra på det till det första stället igen. Åka till tredje stället som jag har på bilen (får inte lossa det för kl 07:00 så jag var ju tvungen att lossa det sist) och backa ner släpet, lossa varorna till första stället, backa ner bilen och lossa det som ska lossas där och sen lasta på första stället på bilen. Sen är det bara att åka de tre milen igen och lossa bilen kl 09:00 istället för 03:00 när man var där första gången.
Jag kan ju säga som så mycket att hade jag fått fatt i hon som äger bilen hade jag inte varit snäll.
På lördag skulle vi ju åka och träffa en liten speciell tjej. Men jag följer inte med, det känns bara struligt just nu. Det blir massa strul med den lilla tjejens mamma och jag blir så förbannad på att hon utnytjar sin posission som hon gör. Speciell vän han går upp som en sol och faller som, inte en pannkaka men som ett städ. Bang, rätt ner i backen. Det gör ont att se hur illa det gör honom när hon kör med sina fula knep.
Ska vi åka båda, får inte mina barn följa med. Och det fattar ju ni med att då måste ju jag välja mina barn. Tvåan såg på mig med sina stora ögon och frågade
-Vad ska vi göra på lördag, mamma?när hon hörde Speciell vän säga i telefonen att bara han och jag skulle åka.
Nej, så kan jag inte göra mot mina underbara ungar. Nu när jag äntligen är ledig så kan jag inte lämpa av dem hos mormor, jag har redan dåligt samvete för att de är där så mycket ändå.
Men samtidigt så gör det ont i mig att säga nej till Speciell vän för jag vet att han vill att jag ska träffa den här lilla tjejen.
Jag måste alltså svika någon och i det här fallet så måste det bli Speciell vän. Jag kan inte svika ettan och tvåan, speciellt inte tvåan. Jag såg det på henne i går.
Så det är så här det måste bli.
I dag måste vi handla och städa. Gud, vad roligt det ska bli! (Försöker med positivt tänkande här nu) Jag ser mest fram mot att städa toaletten och torka alla golven. Först av allt ska Speciell vän få sova ut ordentligt, vilket kan innebära att han sover till klockan ett eller två så vi får se när vi kommer i gång.
Lika bra att köra igång redan nu, vad väntar jag på?
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar