Äldre herre i begravningskostym frånåkt av sin familj

I fredags jobbade jag sista dagen innan helgen och när jag var på väg hem från huvudstaden så fastnade jag i en bilkö i tre timmar. Nåja, lättförtjänta pengar tänkte jag när jag gled fram på krypväxeln(går väl en sisådär fem km/h).
Hamnade på en smal landsväg istället för motorvägen då den var helt avstängd för trafik under hela morgonen och förmiddagen och kön knallade på om en väldigt sakta. Men det gick ju bra för blev man tillexempel kissnödig drog man bara i parkeringsbromsen och skuttade in i skogen och slog sig en drill. Praktiskt värre.
En äldre herre i vad som såg ut som begravningskostym, hoppade ur en bil och sprang ut i skogen för att slå en drill. Frid och fröjd tänkte både jag och den äldre herren. Men medan han slog en drill började kön att långsamt röra sig framåt varpå hans resesällskap helt sonika lade i en växel och körde iväg. Nu gick det ju inte så fort framåt men bilen som den äldre herren tillhörde hade i allfall hunnit iväg längre än en äldre herre, på sisådär sjuttio, sjuttiofem år hinner under den närmaste tiden.
Som tur var åkte en familj med nysvenskar precis framför mig och bakom den äldre herrens resesällskap så de backade tillbaka och ut hoppade en dam i huvudduk och släppte in den äldre herren, in med damen med huvudduken och körde ifatt den äldre herrens resesällskap. Sedan fick han helt sonika springa ifatt sitt resesällslkap och knacka på rutan för att de skulle stanna och släppa in han i bilen.
Procedeuren upprepades efter ungefär en timme till i kön.
Måste passa på att skicka en varm kram till familjen som plockade upp gubben båda gångerna och en kall risbuske till hans resesällskap som lämnade honom efter vägkanten.
Jag satt som ett frågetecken och undrade varför man inte väntar på sin gamla pappa, svärfar, morfar, farfar eller vad han nu var. Varför inte bara dra i handbromsen och vänta på gubben?
Vad var det värsta som kunde hända? Att en bil skulle köra om dem i kön?
Det enda jag ångrar är att jag inte filmade eländet med mobilen och lade ut det på tuben.

När jag sedan äntligen kom hem så luktade det varma bromsar om min personbil så sedan tillbringade jag hela helgen med att skruva bromsar. Jättekul. Inte.
Min underbara pappa hjälpte mig och tillslut fick vi ordning på det, tack pappa!
Riktigt hela helgen gick inte åt till att skruva för jag hann med att fira min underbara systerdotter också. Min syster och hennes fina familj ger mig alltid massor av bra energi, skönt.

Over and out

Hundraåring och åttaåring på rymmen, dock inte tillsammans

Tror jag slet ut tänderna igår, för idag känner jag mig mest liten.

Trean tog ett eget iniviativ idag och knatade hem själv från fritte fast jag sagt att storebror skulle hämta han på eftermiddagen. Det blev tydligen ett mindre kalabalik eftersom frittepersonalen undrade om han satt sig på bussen eller hur det var. Några andra av barnen hade tydligt sett han på bussen, jo då.
Själv säger han att han inte satte sig på bussen utan att han gick hem. Nåja, tänker jag, hem kom han ju i allfall och det var ju i allfall huvudsaken. Tvåan är ju som vanligt redig och ringde Eniro för att ta reda på numret till fritte så att de kunde ringa och tala om att han var hemma, hel och ren. Eller ja, ren var väl att ta i, men det ska de väl inte vara efter en dag i skolan?
Men hon underströk att han minsann fick ringa själv för det var faktiskt han som ställt till det hela. Rätt tycker jag och Trean fick beröm att fritteperonalen för att han ringt och förklarat läget själv.
Vad jag gjorde under hela dramat? Sov så klart.
När jag frågade Tvåan varför de inte väckt mig såg hon nästan förnärmad ut och påpekade att jag ju faktiskt hade jobbat, behövde sova och de klarade det så bra själva.
Och det gjorde de ju, inte annat än att man blir stolt över dem.

Trots att mina duktiga kids lät mig sova så vaknade jag efter fyra timmar och stirrade i taket. Eller, nu ljög jag för jag läste faktiskt en bok innan jag gick upp. Roade mig med att läsa "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson.
Nu har jag visseligen bara hunnit med att plöja knappt halva boken men mitt råd måste ändå bli; Läs!

Fick hicka. Ont gör den så jag kilar upp och tar mig en titt i spegeln så kanske jag blir rädd och den fösvinner. Värt ett försök.
På återseende, ta-da!

Over and out

Lite som kaviaren på marmelanden

Idag har jag långa, långa huggtänder och har väl gått på om det mesta. Har suttit i telefonen hela dagen och ringt hit och dit om ditt och datt. Men skönt att få en hel del skit ur systemet som man säger.
Pratade med Treans pappa och det var inte riktigt som Trean sagt, så då var det ur världen också. Allt bra så att säga. Tackar jag för.

Fick en nyckel av Speciell vän idag.
Känns jättetungt och skönt på samma gång.

Jag har så otroligt ont i huvudet, men det verkar ju höra till vanligheterna nu för tiden.
Men det kan ju vara så att det hänger ihop med att hela jag är en mess just nu.
Föresten så fick jag en jättefin bild på mig skickat med posten idag. Den var himmla klämmig och föreställer mig i lastbilen klockan halv tre på natten åkandes i exakt 78 km/h.
1500:- fattigare blir jag också.
Tack för det.

Over and out

Jordfräs tyngd av våt filt

Jag lekte jordfräs och hackade upp alla plattorna. Inte nog med det, jag klippte gräshelvetet också. Men det är ju fantastiskt.
Har fått en del annat avklarat också.
Morgondagen härgrar som en tung filt och jag ska ta tag i en del jobbigt skit.
Men det är lika bra att få det gjort så kan jag förhoppningsvis gå vidare med en del efter det.
Så att det kan få ett slut någon gång.

Hade ett skitbra snack med de stora kidsen ikväll, det kändes bra. Vad som däremot inte kändes så bra var att trean berättade att hans pappa sagt att han inte vill träffa mig. Nej, det gör väl inget att han inte vill det men man måste kanske inte nödvändigtvis säga det till sin åttaåring. Eller är jag töntig nu?
Jag tycker nog att det är lite onödigt att säga det. Dessutom undrar jag ju varför han vill att vi ska komma hem till han och fira grabben varje år när han fyller. Då är det kanske bättre att vi har ett eget kalas nästa år så behöver han inte umgås mer med mig än nödvändigt.
Jag bara orkar inte att han ska börja nu också!!!
Suck

Over and out

"Borta"

Har ni någonsin kännt det som att ni har gått vilse i era egna liv?
För just så känner jag det ibland. Som att jag liksom inte hittar mig själv i allt det här som är mitt liv. Var tog jag vägen i barn, hundar, jobb, trädgårdar, matlagning, städning?
Men sedan tänker jag som så att det är ju faktiskt jag som är allt det där, på ett eller annat sätt.
Fast sedan tittar jag ut i trädgården och ser den där gräsbevuxna gropen som en gång varit en hundgård och som måste grävas igen och tänker att jag kanske bara är en grävmskin i allfall.
Eller en gräsklippare, eller en tvättmaskin.
Nåja, jag vet att jag finns här under allt någonstan.
Det gäller bara att hitta mig.

Träffade min släkt i lördags.
Då konstaterades att jag i allfall finns.
Underbara, härliga släkt.

Over and out

Speciell vän

Jag vet att jag inte varit så lätt att leva med
också jag har dar då allt blir fel
men jag vet att om man inte ger nåt,
får man ingenting igen
och där du tyckte du förlorade i stolhet,
där vann du en vän

Se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann

Jag vet att det varit dagar, då du undrar om du gjorde rätt
men jag har aldrig sagt till dig att det kommer att bli lätt

Så tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig det vi har försvinna
jag hissar vit flagg och säger förlåt
så ta dig samman och svälj din gråt

Se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann

För mig är du det vackraste som finns,
för mig finns inget annat
det finns saker som alltid fortsätter växa,
när allt annat har stannat

Se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann

Stanna hos mig

Over and out

Sveket och den svarta bitterheten

Ligger här i min säng och funderar. Funderar på hur jag kan låta en jävla människa förstöra mitt liv, förpesta det och måla det nattsvart.
En enda jävla människa som jag inte ens har träffat på flera år kan få mig att ligga sömnlös och vrida mig i ångest. En enda jävla människa som plågar mig natt som dag.
Varför?
Ni undrar förstås varför, ni undrar förstås vem.

Det är inte synd om mig.
Det är definitivt inte synd om han.
Det är synd om de som är de oskyldiga.
De som inte har valt.
De som inte har gjort fel.
De oskyldiga.

De oskyldiga valde inte mig, de valde heller inte han.
Jag vaknar varje dag och är lycklig över dem.
Vaknar han och är lycklig?
Jag vakar över dem och oroar mig varje dag.
Ser han? Oroar han sig?
Jag finns här för dem.
Var finns han?

Jag tänker, spelar det någon roll?
Klarar de sig inte utan han?
Vad kan han tillföra?
Vad är det jag inte kan ge dem?
Jag tänker, det spelar ingen roll!
De klarar sig utan han!
Han kan inte tillföra något!
...men så vet jag att det finns en sak jag inte kan ge dem.

Det största sveket.
Att inte finns
Att inte se
Att inte vara
Att inte existera

Att bli sviken av sitt eget kött och blod
Bortvald
Ratad
Glömd

Men jag ser er!
Jag finns här!
Ni är inte bortvalda, inte radade,
Jag väljer er! Varje dag, varje minut, varje sekund
Ni är inte glömda,
Jag ser er! Varje dag, varje minut, varje sekund

Men det finns en sak jag inte kan ge er
Fast jag försökt, kämpat och slagits för er skull
Så kan jag inte ge er
Er far

Jag orkar inte mer
Orkar inte hata
Orkar inte vara bitter
Måste få gå vidare
innan jag går i tusen bitar
innan jag går sönder helt
Förlåt mina vackra
För att jag inte kan ge er den felande länken
Förlåt för att jag inte kan få han att förstå
att inse
Att det vackraste kommer att gå honom förlorad

Jag vet att jag är bitter
Men jag hoppas
Hoppas i djupet av mitt hjärta
att han vaknar en dag
vaknar, ensam
ensam och bitter
För jag är bara människa

Människan som sett alla tårar
hört all gråt
Sett sveket
Sveket mot det vackraste

De är starkare nu
Gråten har tystnat
De vet att de reder sig
De vet att jag finns
Att vi finns
De vet att han är borta
Så vad fick de?
En hårdhet, kanske till och med ett hat
Ett svart hål i sina bröst
Det ska inte vara så

Det äter mig
bit för bit
Jag går sönder
bit för bit

Jag vill skrika till han
-Jag skiter i dig!
-Jag ger fullständigt fan i om du lever eller dör!
Men jag skiter inte i att du gör illa det vackraste
Jag kan inte sluta hata dig för vad du gör
Det värsta sveket
att inte synas
inte finnas
inte existera
i dina ögon

Men som jag sa
De är starkare nu
Snart är det du som inte syns
inte finns
inte existerar
i deras ögon

De är starkare nu...

Over and out

Men vad fan!

Försöker blogga. Skriver ett inlägg, inser att det är en jävla massa nonsens och enbart meningslöst dravel.
Skriver ett nytt och ser efter halva inägget att det enbart är tråkigt skit.
Delete.
Det är ju för sorgligt att man inte orkar, inte kan och inte ens klarar av att skriva ett blogginlägg som inte dryper av bitterhet.
Jag måste alltså bara sluta att vara bitter.
Hör av mig då.

Over and out

Urk

Satt på en trygg altan.

Trodde jag tills jag blev anfallen av en stor, grön och jävligt äcklig vårtbitar.

De är inte trevliga djur, speciellt inte när de landar på ens arm.

Sen när jag kom hem hittade jag en spindel modell jättemegaenorm precis bredvid min säng.

Grattis på fredagen, liksom.

Over and out

Bilden har jag lånat från Studera.com

Ska roa mig lite

Idag känner jag mig i allfall lite på banan.
(Nej, inte frukten)
Lite starkare,
lite mindre misslyckad
lite mindre svart

Åker till jobbet så har vi snart fått ordning på det och jag är snart som ett i asfalten intrampat tuggummi igen.
Nej, positiva tankar var det.
Åh, vad kul, jag åker till jobbet!

Over and out

Allt i mitt liv blir fel och det finns bara en orsak till det.
Jag.
Nej föresten, inte mina barn, de blev helrätt.

Over and out

Trasig

Tänkte försöka reda ut mina tankar lite och det är väl egentligen det jag har den här sabla bloggen till.
Min älskade pappa blev sjuk och min värld rasade samman. Ett tag kändes det så. Jag insåg att de inte alltid kommer att finnas här. Mina älskade föräldrar.
Minns min mammas ord när morfar dog;
"Jag har ingen pappa längre."
Jag blev livrädd nu när min pappa blev sjuk för jag vill ha min pappa kvar många år till. Och min mamma.
Han är hemma nu och mår mycket bättre, det känns skönt.
Men hela den här grejen med pappa fick liksom bägaren att rinna över vad det gäller det mesta i mitt liv.
Hade en skitvecka på jobbet och jag gör som vanligt, jag biter ihop. Biter ihop så att det knastrar i tänderna. Biter ihop så att det bultar i tinningarna.
Jag har bitit ihop så länge vad det gäller det mesta så nu är jag så arg innuti så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det dunkar i kroppen av ilska och jag vill bara skrika rätt ut. Vråla ut all iska som har byggts upp likt ett jättetorn av legobitar.
Alla småbitar av ilska som tillslut bildat ett berg av uppdämnt hat.
Och jag vet inte hur jag ska bli av med det, jag kan inte få ut det.
Jag kan inte gråta, jag kan inte skrika.
Tillslut blir jag bara tom.

Jag orkar inte bråka mer. Jag orkar inte vakna arg, somna arg.
Speciell vän orkar inte heller bråka mer.
Om jag inte älskade honom så mycket hade det varit enkelt. Då hade jag stängt av och låtit allt bero.
Men det går inte, jag kan inte.
Om vi fortsätter så här kommer vi att hata varandra. Hata varandra och bli bittra på varandra.
Jag vill inte hata den jag älskar.
Jag vill vakna på morgonen och se på han när han sover, smeka hans kind och veta att jag inte vill vara någon annanstans i hela världen.
Jag vill inte vakna med en bitter smak i munnen, reta mig på att han snarkar, gå upp och dränka mina sorger i en kopp svart kaffe som då bara smakar lika bittert som mitt sinne är.
Jag vill inte att det ska gå så långt att det inte finns någon kärlek kvar, bara hat och bitterhet.
Därför måste det bli så här.

Speciell vän,
Jag älskar dig

Over and out

Svart som natten

Nattsvart
Kolsvart
Trött
Trasig
Ensam
Rädd
Ledsen

Ja, jävlar vilken positiv blogg det här har blivit.
Det är ju så att man kan skratta ihjäl sig.
Nu skiter jag i det här och går och lägger mig och sover och hoppas på en jävla mycket bättre dag i morgon.

Over and out

Bradålig

Känns som skit med det mesta.
Men pappan kommer i allafall hem i morgon.
Och det känns underbart!
Föresten var vi till Tom Tits idag. Åk dit.

Over and out