torsdag 19 augusti 2010

Sveket och den svarta bitterheten

Ligger här i min säng och funderar. Funderar på hur jag kan låta en jävla människa förstöra mitt liv, förpesta det och måla det nattsvart.
En enda jävla människa som jag inte ens har träffat på flera år kan få mig att ligga sömnlös och vrida mig i ångest. En enda jävla människa som plågar mig natt som dag.
Varför?
Ni undrar förstås varför, ni undrar förstås vem.

Det är inte synd om mig.
Det är definitivt inte synd om han.
Det är synd om de som är de oskyldiga.
De som inte har valt.
De som inte har gjort fel.
De oskyldiga.

De oskyldiga valde inte mig, de valde heller inte han.
Jag vaknar varje dag och är lycklig över dem.
Vaknar han och är lycklig?
Jag vakar över dem och oroar mig varje dag.
Ser han? Oroar han sig?
Jag finns här för dem.
Var finns han?

Jag tänker, spelar det någon roll?
Klarar de sig inte utan han?
Vad kan han tillföra?
Vad är det jag inte kan ge dem?
Jag tänker, det spelar ingen roll!
De klarar sig utan han!
Han kan inte tillföra något!
...men så vet jag att det finns en sak jag inte kan ge dem.

Det största sveket.
Att inte finns
Att inte se
Att inte vara
Att inte existera

Att bli sviken av sitt eget kött och blod
Bortvald
Ratad
Glömd

Men jag ser er!
Jag finns här!
Ni är inte bortvalda, inte radade,
Jag väljer er! Varje dag, varje minut, varje sekund
Ni är inte glömda,
Jag ser er! Varje dag, varje minut, varje sekund

Men det finns en sak jag inte kan ge er
Fast jag försökt, kämpat och slagits för er skull
Så kan jag inte ge er
Er far

Jag orkar inte mer
Orkar inte hata
Orkar inte vara bitter
Måste få gå vidare
innan jag går i tusen bitar
innan jag går sönder helt
Förlåt mina vackra
För att jag inte kan ge er den felande länken
Förlåt för att jag inte kan få han att förstå
att inse
Att det vackraste kommer att gå honom förlorad

Jag vet att jag är bitter
Men jag hoppas
Hoppas i djupet av mitt hjärta
att han vaknar en dag
vaknar, ensam
ensam och bitter
För jag är bara människa

Människan som sett alla tårar
hört all gråt
Sett sveket
Sveket mot det vackraste

De är starkare nu
Gråten har tystnat
De vet att de reder sig
De vet att jag finns
Att vi finns
De vet att han är borta
Så vad fick de?
En hårdhet, kanske till och med ett hat
Ett svart hål i sina bröst
Det ska inte vara så

Det äter mig
bit för bit
Jag går sönder
bit för bit

Jag vill skrika till han
-Jag skiter i dig!
-Jag ger fullständigt fan i om du lever eller dör!
Men jag skiter inte i att du gör illa det vackraste
Jag kan inte sluta hata dig för vad du gör
Det värsta sveket
att inte synas
inte finnas
inte existera
i dina ögon

Men som jag sa
De är starkare nu
Snart är det du som inte syns
inte finns
inte existerar
i deras ögon

De är starkare nu...

Over and out

3 kommentarer:

  1. Jag skickar en varsin varm kram till de två som är oskyldiga.
    Ger du de kramarna till de då?

    & jag skickar en kram till dig, ingen vanlig kram. Utan en Styrkekram!! Jag vet inte hur det känns el. hur det är. Jag vill bara bry mig om de två.

    SvaraRadera
  2. chaffismorsa20 augusti, 2010

    Lovar att kramas med både dem o mig :)
    Tack!

    SvaraRadera
  3. Jag vet exakt vad du menar. Det är vidrigt.
    Älska ihjäl dina fina. Det är de värda.Men hans val är inte dina. Släpp det. Han är inte värt det.
    Visa dina fina att han inte behövs.
    Nu kämpar vi på lite till.
    Massor med kramar till er.

    SvaraRadera