Har ni någonsin kännt det som att ni har gått vilse i era egna liv?
För just så känner jag det ibland. Som att jag liksom inte hittar mig själv i allt det här som är mitt liv. Var tog jag vägen i barn, hundar, jobb, trädgårdar, matlagning, städning?
Men sedan tänker jag som så att det är ju faktiskt jag som är allt det där, på ett eller annat sätt.
Fast sedan tittar jag ut i trädgården och ser den där gräsbevuxna gropen som en gång varit en hundgård och som måste grävas igen och tänker att jag kanske bara är en grävmskin i allfall.
Eller en gräsklippare, eller en tvättmaskin.
Nåja, jag vet att jag finns här under allt någonstan.
Det gäller bara att hitta mig.
Träffade min släkt i lördags.
Då konstaterades att jag i allfall finns.
Underbara, härliga släkt.
Over and out
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
japp..du finns..det är jag helt tvärsäker på..annars är det nån som luras å då blir jag skitförbannad!
SvaraRaderaDin tvåa och min endaste verkar ha funnit nåt gemensamt,smsen haglar =)roligt!Kram=)
Ha, ha, ja jag märkte det igår, det var ett himmla smsande :)
SvaraRaderaDu finns i allra högsta grad!
SvaraRaderaKramen på dig!
L