Pluttisnuttigull

Alltså, det är inte mitt fel att jag aldrig uppdaterar nu för tiden, jag försöker faktiskt. Det är Blogger som har strulat, strulat och åter strulat de senaste veckorna. Det har inte ens gått att logga in, än mindre skriva några inlägg. Men skyll inte på mig, jag är oskyldigt. Fast om jag tänker efter så har jag kanske inte direkt prioriterat bloggen de senaste veckorna.

Konstaterat att jag älskar att vara fjasmigt förälskad och njuter av att vara så där härligt, larvigt fjamsig. Älskar att kramas tills armarna låser sig, kyssas tills jag har skavsår av skägget (inte mitt skägg, Oxfile´s skägg såklart. Jag är rätt skägglös, fast jag är tradarchaffis) och skratta tills jag får ont i magen och tills skrattgroparna får träningsvärk. Älskar att sitta tätt, tätt intill och bara njuta av att ha ett eget element som alltid, alltid är varmt.
Underbara, härliga känsla att bara vara sådär härligt fjortis nyförälskad.
Och jag bara njuter.

Fyllde år också i helgen och önskade mig gips-skivor av Mamman och Pappan. Det fick jag såklart och dem skruvade jag upp igår. Skönt att få lite gjort. Var och köpte massa blommor och nya buskar i veckan som var, för presentkortet som jag fick av Mamman och Pappan förra året när jag fyllde. Fick en ny buske av Systeryster i present också så snart är steppen ett minne blott och min trädgård kommer att bli lummig och mysig (väx buskjävlar, väx!).

Idag ska jag packa ihop mig och åka till stan. Det ska jag göra nu, strax och ögonaböj.

Over and out

Aldrig så bra som när man dör

Min mamma brukar säga så här:
"Man är aldrig så bra som när man dör och aldrig så dålig som när man gifter sig."
I andras ögon alltså. Men oroa er inte, Oxfilén och jag ska inte gifta oss, det är inte det.
Men det ligger en hel del i det där. Tissel, tassel, skvaller och skitprat.
Jag är glad och mår bra. Han är glad och mår bra.
Då tycker man ju att de flesta borde vara glada för vår skull?
Men å andra sidan så skiter jag uppriktigt sagt fullkomligt i vad de tycker.
För å andra sidan finns det ju en massa folk som är glada för vår skull. Jag tar och lyssnar på dem istället och fortsätter att njuta av livet.

Over and out

Ledsenglad dag

Idag sade jag något som det var många år sedan jag sa sist.

-"Hej då mormor och morfar".

Nu är de äntligen tillsammans igen.

Känns bra i mitt hjärta.

Over and out

Finaste

Finns så mycket jag vill säga dig.

Så många ställen jag vill visa dig.

Håll kvar mitt hjärta i din hand,

så går vi tillsammans

Over and out

Oxfilé, soppa, rabarberpaj och burgare. *rap*

Varit på kabaret ikväll med Oxfilén, Ettan och Tvåan. Det var systersonens skola som satt upp en härlig kabaret med massor av glada sånger. Som vanligt blir den här tjejen tårögd av att höra alla barnen ta i från tårna och sjunga så att taket nästan lyfter. Extra stolt och rakryggad blev jag när jag såg på min goa, fina systerson när han tog i för kung och fosterland. Glad i hela kroppen blir man verkligen av att se och höra alla dessa ungar som med sådan glädje sjunger så saliven sprutar.
Extra glad blev jag varje gång jag såg till höger om mig också för där satt Oxfilén och log.
Bara tanken på att han följer med mig på sådant här får mig glad i kroppen och hjärtat tar några extra stora skutt i bröstkorgen.

Annars har den här dagen faktiskt gått i lathetens tecken. Eller ja, inte hela dagen, gick en långpromenad med bästaste vännen, gudsonen och Snajdarn innan vi gick hem och lagade god lunch. Åt såklart på tok för mycket för att det var så gott. Hem och tog cykeln och åkte till nästa goa vän och blev bjuden på årets, för mig, första rabarberpaj med vaniljsås. Jamen åh så gott det var!
Men så nyttigt är det ju inte. Det är det inte att äta burgare på en av de stora hamburgekedjorna heller och det var precis vad vi avslutade dagen med. Men vad sjutton, ibland får man ha ätardagar. Men vänta nu, jag hade ju ätarhelg, då kan man ju inte köra på med en ätardag redan på måndagen. Men det klart, snart är det dags att gå på idiotskift på jobbet och då blir det oftast inte så mycket i matväg så det jämnar nog ut sig i slutet av månaden i alla fall.

Annars har jag inte så mycket spännande att berätta, mer än att jag mår så bra i både kropp och själ så att jag  nästan skäms. Som jag sa till Mamma en dag när vi var ute och gick. Det är jobbigt att veta att människor som jag känner mycket för och bryr mig om har det jävligt jobbigt just nu och här går jag omkring och mår bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv. För jag gör faktiskt det.
Jag känner mig hel i själen.
Hel och fullkomlig och lycklig.
Faktiskt.

Over and out

Jätteburgare, Strutskallar och 45 meters joggingtur

Jag vet, jag vet jag är urusel på att uppdatera för tillfället. Jag skäms och jag hoppas ni kan förlåta mig och fortsätter att läsa min blogg ändå. Fast ni måste gråta er genom nätterna i fosterställning för att ni undrar hur ni ska överleva dagarna utan mina kloka ord i bakhuvudet. Men misströsta inte kära läsare, jag finns med er i tankarna.
Nä, nu ljög jag. Jag har mina tankar någon helt annan stans. Det stavas oxfilé.
Vi träffade syrran och hennes familj idag och jag tycker det verkar som att han blev godkänd även där. Mycket tillfredsställande.
Nämnde jag att vi svängde in vid hans föräldrar idag också? Jodå, var på Snajdarpromenad och tittade förbi på vägen hem. Blir nog bra det här.

Lördagkvällen tillbringades hemma hos kusin och hennes familj. Åt världens största grillade hamburgare och svalde ner dem med kalla Staropramen, tittade på Eurovision song contest och skrattade åt, mina favoriter, Strutskallarna. De var riktigt bra och hemskt roliga att titta på. Azerbadjan vann och Sverige kom trea för er som råkade ligga under en sten lördagkväll och hela söndagen. Trevligt hade vi i alla fall och bilen blev hämtad  där under söndagen och kaffe fick vi med.

Söndagkvällen var ju såklart hockeykväll och vi såg Sverige få dyngstryk av Finnarna. Jag tänker inte ens försöka att skylla ifrån mig och skriva något i stil med otur eller dåliga domare. Lejonen utklassade Kronorna i tredje perioden, utan diskussion. Surt, men sant. Vi hade i alla fall trevligt ändå.

Flera långpromenader har vi hunnit med även om jag slarvat och inte joggat ett enda steg under helgen (det var inte sant för vi joggade 45 meter tillbaka hem när vi glömt nycklarna när vi skulle gå och hämta bilen. Fast det känns inte som att det kan räknas som en direkt joggingtur). Blev lite för mycket av det goda och lite för lite av motion under helgen, men ibland kan det väl bara få vara så?

Blev lite kall i kroppen i morse och tänkte att allt liksom är lite för bra. Rädslan slog sina klor om mitt hjärta och jag blev låg som ebb en stund. Men så smög de där varma armarna om min midja och jag bara vet att det är så rätt. Ett larvigt hjärta på facebook av en kille som på sin höjd brukar skriva grattis till födelsedagsbarnen och jag var tillbaka på de fluffiga, sockervaddsmolnen.

Nu blir det skönhetssömn för den här pinglan.

Over and out

Långhelg tillbringas med att klämma på perfekt stekt oxfilé

Vill bestämt minnas att jag skrivit fler inlägg än de som syns på bloggen nu men de har väl typ försvunnit ut i cyberymden och svävar nu mot en ovis framtid någonstans. Kanske sugs de in i något svart hål och ses aldrig mer till, kanske dyker de oväntat upp någonstans, någon gång. Den som lever får se.

Jag tänkte egentligen bara tala om att jag som vanligt mår som en prinsessa och att jag har långledig helg så jag bara njuter av det just nu. Det och känslan av att ha en oxfilé att klämma på. 

Over and out

Glad i hela kroppen

Ska snart iväg och jobba det sista passet för den här veckan och sedan är det långledigt som gäller för den här tjejen. Det ska bli oerhört skönt! Idag är det dessutom inga sommarvikarier som ska åka med utan jag får ratta alla arton hjulen själv. Pappan ska i och för sig med, men det är ju en helt annan sak, när han är med behöver jag ju inte vara pedagogisk och jag kan lätt prutta lite om andan faller på.

Humöret är på topp, som vanligt nu för tiden. Det är liksom svårt att inte vara på gott humör när man har världens bästa ungar, den finaste hunden, ett eget ruckel, en rishög på går´n (som tyvärr måste lagas i helgen men ändå), solen skiner och man dessutom är nykär. Så jag gör det enda rätta, jag njuter av allt och tänker att jag är en mycket lyckligt lottad pingla.

Ska förbi Systeryster innan jobbet och hämta lite kläder. Det är världens bästa att ha en klädintresserad storasyster, jag behöver nästan aldrig handla några kläder överhuvudtaget. Mycket smidigt, jag bara hämtar kassar hemma hos henne. Billigt är det också.

Men nu tror jag att jag sticker så att jag kommer hem någon gång.

Over and out

Om oro...

Ok och hur vänjer man sig vid det här då?
Oxfilén har jour den här veckan.
Jag blir så där kall och rädd i kroppen när larmet piper och han sticker som en avlöning.
Men jag antar att man vänjer sig vid det med tiden.
Lite kanske man vänjer sig i alla fall.

Over and out

Kan det vara möjligt?

Herre Gud, vänner
Jag tror jag har hittat min oxfilé!

Over and out

Med fingrarna intryckta i handflatorna

Sommartider, hej, hej, sommartider. Härligt, tänker ni, med sol och värme. Och jo, då jag skriver under på det. Njuter av solen mot kinden och pollen som lägger sig som en härlig matta över utemöbler och bilar. Men med sommar och värme kommer även sommarjobbare. Vadå, tänker ni, inte har det väl börjat sommarjobbare redan? Åh, hå, joho då! Hos oss kommer de nu, för att lära sig jobbet och för att chefen ska se om de är något att hänga i granen.
För att komma in i jobbet så åker de med under passen. Först sitta bredvid, sedan köra själva för att slutligen sista natten sköta allt själva medan en annan sitter med benen i kors och få ont i ryggen på den lilla meningslösa stolen på höger sida.
Joho, man tackar tänker ni nu, sitta där och ha det bra medan någon annan sköter skivan.
Men jag säger, NEJ, NEJ och åter NEJ!
Paniken kryper i mig när de vinglar och sladdrar på vägen. Väggrenen är nära, nära och jag håller mig hårt i dörren. Stolpar och rödljus är nära och jag håller andan när de backar. Handflatorna är såriga av naglar som borrat sig djupt in i handflatans mjuka skinn och insidan av kinderna blöder efter tändernas gnagande. Med pedagogisk röst förklarar jag för femtioelfte gången hur pappret ska fyllas i och hur larmet fungerar. Jag ler och säger att det är luuuuugnt, vi har ingen brådska när omtag sjuttionio tas vid första backningen.
Jag vet, jag vet, det är inte lätt att börja på ett nytt jobb, speciellt inte när man är ny i yrket också. Jag vet det för jag minns hur jag själv svettades och skämdes och rattade och krånglade i början.
Så därför ler jag och säger att det går fiiiiint, du klarar det här när jag ser hur paniken lyser i deras ögon. Jag peppar och trugar. Med uppmuntrande röst säger jag att det kommer att gå fint. Det kommer det inte att göra, det kommer att bli ett helvete. Övertidstimmarna kommer att avlösa varandra för dessa oerfarna knattar som ska ut och ratta sin första sommar. Jag vet för jag har ju varit en av dem en gång i tiden.
Men helvete vad jag längtar efter att sitta ensam i hytten och sjunga med till musiken, skratta åt Morgonpasset och fisa när jag vill.
Förhoppningsvis redan i slutet av veckan för jag orkar snart inte vara rädd längre. Ska prata med chefen om att man borde få risktillägg.

Over and out

Klibbigt, kladdigt men ack så underbart!

Alltså det är inte klokt vad lite tid jag har att ägna åt er mina kära läsare. Jag ber ödmjukast om ursäkt men jag har bara inte tid. Hela veckan som har varit har jag liksom promenerat omkring i rosa fluffig sockervadd.
Det är kladdigt och sött och jag älskar det.

Dagens konstaterande blev att han är godkänd av:
Barnen
Hunden
Bästa vännen
Föräldrarna
Så nu återstår väl att se vad systeryster och hennes familj kan tänkas tycka.

Som vanligt så har jag inte riktigt tid, men jag lovar att jag ska berätta mer om han snart.
Men en sak är säker, jag mår så oerhört bra så jag finns nog knappt. Jag bara njuter av allt och hoppas att ni har det lika bra som jag.

Over and out

Mannagrynsgröthuvudet som inte kan sova, inte kan äta

Gröt i skallen. Det känns så. Inte på något dåligt sätt alltså, utan sån där lullig, mjuk och vit gröt som smälter i munnen. Sover inte, äter inte, men mår precis, exakt som en prinsessa.

Over and out

Trevlig dagstart

När jag kom till sista lossningen tidigt  i morse och chefen där kom ut, tittade han på mig med lite märklig blick och utbrast:
"Vad snygg du är!"
Tack, sa jag och tänkte att när man mår bra, så blir man väl snygg.
Och det var ju en trevlig början på dagen!

Over and out

Hundbajsmulad

Varit ute med min hund, han den där busiga saken med trubbig nos. Det gick lätt idag, fast det blåser snålblåst och jag till och med hade mössan på mig. Småstudsade fram med ett fånigt flin i hela ansiktet och radio i öronen.
Lyssna på radio de här dagarna är ju mest att höra:
"Ding, dong, häxan är död" (ni vet vem.)
Nåja, jag skuttade omkring därute i snålblåsten och mådde bäst och kom att tänka på det där med att plocka upp bajs. Ganska så ofta när jag ska göra det så får jag som en läskig tanke. Som ni nog vet, i alla fall ni som följer bloggen, så är ju inte min hund den allra mest väluppfostrade och han drar ju en del i kopplet när man är ute. Så brukar jag få en sjuk tanke att när jag böjer mig ner och ska ta upp skiten så tänk om, bara tänk om, han skulle dra till i kopplet just då så att jag står på huvudet. Men ansiktet rätt ner i högen med bajs.
Fan, det vore inte kul. Inte kul alls.
Jag har så svårt att släppa den där tanken att jag liksom blir stel som en pinne och liksom snabbar mig att panikplocka upp skiten för att han inte ska hinna rycka till.
Det slutar väl med att jag till slut helt enkelt bara mular mig själv med skiten så att jag slipper vara rädd för det. Då har det ju redan hänt liksom.

Annars så är jag mest glad i dag. Som en solstråle, tur det med tanke på att det just började snöa ute.

Over and out

Hel, helare, helast

Tänk så otroligt bra man kan må.
Att man kan må så bra och sedan må ännu lite bättre.
Och när man redan mår bra och sedan mår ännu lite bättre
ja, då mår man ju så bra så det finns ju knappt.
Fast jo, det finns ju.
Och jag är ju där nu.

Jag är så glad för att jag har tre underbara ungar som förgyller mina dagar.
För att jag har en hund som gör mig glad varenda dag.
Glad är jag över att ha ett hus som jag tycker om att bo i, att jag har en bil att åka med till mitt jobb som jag har.
Jag är ju hel redan där.
Och sedan vaknade jag på en varm arm i söndagsmorse och idag så satt han plötsligt här i mitt kök.
Så kände jag hur det liksom sa klick inuti mig och jag vred allting ett litet varv till.
Jag vet inte vad det kommer att bli, men jag vet att det känns bra.
Och det bästa av allt är att jag redan mådde så oerhört bra innan han klev över tröskel, in i mitt liv.
Att jag i grund och botten redan mår så bra.
Att jag mår så bra, i mig själv.
Och som han sa:
Sämre par har väl blivit ihop.
Kunde inte sagt det bättre själv!

Over and out

Say no more...

Over and out

Vet att jag borde betala en räkning som jag hade glömt.
Vet att jag borde deklarera så att jag inte glömmer det.
Vet att jag borde tvätta minst två, tre maskiner tvätt.
Vet att jag borde dammsuga upp partysmulorna från igår.
Vet att jag borde...

Men å andra sidan,
vem bryr sig?

Jag är mest bara glad i dag.

Over and out

Vaknade på någons arm och kan inte sluta le

Uj uj uj, vilken toppen Valborg! Glad i hela kroppen av mina tjejor som gör att jag mår så där bra i hela kroppen. Ut och tjoa runt och stötte på någon som gjorde mig ännu lite gladare.
Den som lever får se vad det blir av det hela.
Men glad är jag! Så in i helvete!

Over and out