Hundbajsmulad

Varit ute med min hund, han den där busiga saken med trubbig nos. Det gick lätt idag, fast det blåser snålblåst och jag till och med hade mössan på mig. Småstudsade fram med ett fånigt flin i hela ansiktet och radio i öronen.
Lyssna på radio de här dagarna är ju mest att höra:
"Ding, dong, häxan är död" (ni vet vem.)
Nåja, jag skuttade omkring därute i snålblåsten och mådde bäst och kom att tänka på det där med att plocka upp bajs. Ganska så ofta när jag ska göra det så får jag som en läskig tanke. Som ni nog vet, i alla fall ni som följer bloggen, så är ju inte min hund den allra mest väluppfostrade och han drar ju en del i kopplet när man är ute. Så brukar jag få en sjuk tanke att när jag böjer mig ner och ska ta upp skiten så tänk om, bara tänk om, han skulle dra till i kopplet just då så att jag står på huvudet. Men ansiktet rätt ner i högen med bajs.
Fan, det vore inte kul. Inte kul alls.
Jag har så svårt att släppa den där tanken att jag liksom blir stel som en pinne och liksom snabbar mig att panikplocka upp skiten för att han inte ska hinna rycka till.
Det slutar väl med att jag till slut helt enkelt bara mular mig själv med skiten så att jag slipper vara rädd för det. Då har det ju redan hänt liksom.

Annars så är jag mest glad i dag. Som en solstråle, tur det med tanke på att det just började snöa ute.

Over and out