Jätteburgare, Strutskallar och 45 meters joggingtur

Jag vet, jag vet jag är urusel på att uppdatera för tillfället. Jag skäms och jag hoppas ni kan förlåta mig och fortsätter att läsa min blogg ändå. Fast ni måste gråta er genom nätterna i fosterställning för att ni undrar hur ni ska överleva dagarna utan mina kloka ord i bakhuvudet. Men misströsta inte kära läsare, jag finns med er i tankarna.
Nä, nu ljög jag. Jag har mina tankar någon helt annan stans. Det stavas oxfilé.
Vi träffade syrran och hennes familj idag och jag tycker det verkar som att han blev godkänd även där. Mycket tillfredsställande.
Nämnde jag att vi svängde in vid hans föräldrar idag också? Jodå, var på Snajdarpromenad och tittade förbi på vägen hem. Blir nog bra det här.

Lördagkvällen tillbringades hemma hos kusin och hennes familj. Åt världens största grillade hamburgare och svalde ner dem med kalla Staropramen, tittade på Eurovision song contest och skrattade åt, mina favoriter, Strutskallarna. De var riktigt bra och hemskt roliga att titta på. Azerbadjan vann och Sverige kom trea för er som råkade ligga under en sten lördagkväll och hela söndagen. Trevligt hade vi i alla fall och bilen blev hämtad  där under söndagen och kaffe fick vi med.

Söndagkvällen var ju såklart hockeykväll och vi såg Sverige få dyngstryk av Finnarna. Jag tänker inte ens försöka att skylla ifrån mig och skriva något i stil med otur eller dåliga domare. Lejonen utklassade Kronorna i tredje perioden, utan diskussion. Surt, men sant. Vi hade i alla fall trevligt ändå.

Flera långpromenader har vi hunnit med även om jag slarvat och inte joggat ett enda steg under helgen (det var inte sant för vi joggade 45 meter tillbaka hem när vi glömt nycklarna när vi skulle gå och hämta bilen. Fast det känns inte som att det kan räknas som en direkt joggingtur). Blev lite för mycket av det goda och lite för lite av motion under helgen, men ibland kan det väl bara få vara så?

Blev lite kall i kroppen i morse och tänkte att allt liksom är lite för bra. Rädslan slog sina klor om mitt hjärta och jag blev låg som ebb en stund. Men så smög de där varma armarna om min midja och jag bara vet att det är så rätt. Ett larvigt hjärta på facebook av en kille som på sin höjd brukar skriva grattis till födelsedagsbarnen och jag var tillbaka på de fluffiga, sockervaddsmolnen.

Nu blir det skönhetssömn för den här pinglan.

Over and out