Tack!

Det här året fick jag en toppenfödelsedag på alla sätt och jag vill tacka några personer för det.

Speciell vän

• för att du får mig att känna mig speciell
• för presenterna som inte gick av för hackor
• för att du fixat, donat och ordnat med alla möjliga möjliga och omöjliga projekt
• för att du är du och står right next to me

Barnen

• för att ni är de bästa kidsen i hela världen
• för frulle på sängen på "nästanmorsdag"
• för frågesporten på min födelsedag
• för finfina presenter
• för att ni finns

La famila för övrigt

• tack å tack för presenterna så att jag kan ligga och lyssna på radio på altanen och njuta av skuggan från växterna

Mina vänner

• framför allt för att ni är glada och roliga och ger mig energi så att jag nästan spyr
• fina presenter som gör mig glad varenda dag
• personliga presenter som jag kommer att bära med mig (eller sitta på) resten av livet precis som jag kommer att bära med mig er i mitt hjärta i resten av livet (jag kommer dock aldrig att sätta mig på er, fniss, fniss)

Sedan vill jag tacka burkan för att den gav oss fyra och en halv timmes nöje och många garv.

TACK!

Ingen vanlig dag och definitvit ingen vanlig natt

Idag är ingen vanlig dag, idag är min födelsedag.
Hipp hipp hurra för mig!

Det var ingen vanlig natt på jobbet heller.
Det dök upp en skummis från taket när jag var inne och lossade.
En timme och massor av poliser senare kunde jag fortsätta min natt.
Men jag berättar om det senare för nu ska jag fira min födelsedag med att sova.
Kul som bara sjutton!
Eller inte alls men ett måste.

Over and out

Stressad, lam och paralyserad. Men glad ändå.

Har så sjukt mycket att göra att ingenting blir gjort. Hur smart låter det?
Men det är faktiskt sant, jag tänker på allt som jag borde göra innan jag åker till jobbet ikväll och så blir jag typ paralyserad av stress.
Alltså sitter jag och stirrar in i väggen som en annan lam dåre och får inte ett endaste jävla dugg gjort. Det enda som händer är att jag får lite ont i svanskotan.

Nästa söndag ska jag in och gadda mig igen!
Jag vet, det är skitdumt att göra det nu inför sommaren men vad gör man när ens sambo har bokat en tid till sig själv och sedan helt frivilligt lämnar över den till mig och dessutom betalar?
Då går det ju bara inte att säga nej.
Ingen risk att jag klagar på mina födelsedagspresenter i år. Fick först en jättefin kamera av Speciell vän och sen dundrar han dit med att ge mig en tatuering också.
Jag är nöjd kan jag meddela.

Poolen är klar, nu väntar vi bara på att vattnet ska bli lite varmare än 11 grader. Det känns som att om man hoppade i nu skulle man frysa in i en stor isbit ungefär som den där eländiga ekorren i Ice Age.
'Känns inte helt lockande att hoppa i, men det ser skönt ut om man tittar på vattnet, så jag nöjer mig med att sitta och glo ner i vattnet och drömma om när det blir varmt (och jag är nygaddad och inte kan bada ändå.).

Handlade massor av växter till altanen igår och idag har jag planterat hela klabbet så nu är det riktigt mysigt där ute. Om man bortser från att det nyss spöregnade och allt nu känns rått där. Men det är samma där som med poolen, det ser skönt ut, så jag sitter här inne och tittar ut på min altan.

Men nu ska jag ta ett ryck och se om jag kan slita mig från min altan och min pool och min förlamning och få lite gjort.

Over and out

Finfint, helt enkelt

Jag vet, jag vet, jag vet
Jag uppdaterar åt helvete för sällan now a days.
Men jag har ju så mycket annat att göra som är viktigare än att sitta vid någon av dumburkarna.
Har haft en sån underbart trevlig helg så jag nästan skämms.
Fått en ny finfin systemkamera av min finfina sambo och mina finfina kids.
Ätit oerhört god mat tillsammans med finfina sambon. Tackar, tackar finfina vänner som gav Speciell vän finfint presentkort så att vi kunde göra det.
Varit till frissan och fått en finfin ny frisyr, tack finfina Speciell vän som gav mig finfint presentkort förra året i födelsedagspresent. (Ja, jag vet, men bättre sent än aldrig)
Grillat massor av finfint kött och ätit massor av annan god mat till sammans med finfina vänner, både gamla och nya.
Åh, vad härligt!
Sen gör ju det vackra vädret vi hade till idag inte saken sämre.
Vad säger man?
Tack för en finfin helg!

Men nu är det hög tid att åka till det...
finfina...
jobbet.

Over and out

Räkan på mackan fick hjärtstopp och lilla kissejäveln är så söt

Jesus, vilken bra natt jag hade på jobbet. Det var som att jag var räkorna på mackan, parmesanen på pastan eller varför inte grädden på tårtan.
Allt bara flöt på, nemas problemas med någonting liksom.
Sedan att vädret idag talade om att det är nästan, nästan sommar gör ju inte saken sämre.
Nu är det bara två nätter kvar sedan är det ledig hela helgen.

När jag tänker efter så var det inte helflyt faktiskt, jag fick ju lov att ta fram verktygslådan en sväng och kolla över hydralen på liften. Men vad tusan, det var inget jag kunde lösa där på rotfläsk så det var bara att torka rent verktygen och stoppa tillbaka dem.
Men killen som satt i trailern bredvid mig och hade rast fick ju lite underhållning under tiden. För det måste väl ha varit någonting med det som var spännande eftersom han glodde oupphörligt på mig medan han satte i sig sitt wienerbröd och sin kopp kaffe. Eller vad det nu var han mumsade på.
Nåja, om jag nu förgyllde hans dag så var ju det bra.

Fick nästan hjärtattack vid ett lossningsställe också. Det är ett av de där läskiga ställena och när jag lossar där har jag, liksom sniglarna, ögonen på skaft. Plötsligt ser jag att det står en person i röd jacka precis vid kajen och jag hoppade nog en dm över marken och hjärtat stannade nästan. Det blev så där kallt i huvudet och det känns som att huvudsvålen krullar ihop sig och blir för liten för skallen.
Sedan såg jag att det var en tjej med en hund i ett snöre. Då blev jag lugnare men jag undrar ju lite över varför man går på promenad med hunden klockan halvfyra på morgonen.

-Lilla kisse jävel, du är så söt! -Din förbaskade kisse!
Ja, så sa just Tvåan till lillkatten och kramade henne.
Okeeeeeej.

Nu. Tv, kaffe och ladda inför jobbnatten.

Over and out

På med blåstället och off to cuckoo´s nest

Snart dags att åka till jobbet igen, dags att dra på sig blåstället, som man brukar säga. Ibland drömmer jag om att ha ett jobb där man kan ha vanliga kläder, fin frisyr och inte vara svart under naglarna.
Men å andra sidan är det rätt skönt att inte behöva bry sig så mycket om vad man ska sätta på sig, det vet man ju redan. Man behöver ju inte direkt stå och välja framför spegel. Men jag brukar i allfall försöka fixa till håret hjälpligt och sminka mig lite. Lite respektabel vill jag allt vara.

Sovande gick åt helvete som vanligt i dag. Fyra timmar sover jag som en stock och sedan slår jag upp mina ljusblå och är pigg som en mört. Och det vore ju prefekt om det vore så att jag var pigg som en mört hela natten men så är ju tyvärr inte fallet.
Och sömntabletter känns inte som någon bra kombo med mitt jobb.
Däremot så brukar jag ligga kvar i sängen och läsa i några timmar till istället för att gå upp. Jag läste att någon tjosanhoppsanprofessor sa det att man blir nästan lika utvilad bara av att ligga kvar i sängen.
Jag tar fasta på det helt enkelt.

Hoppas på en bättre natt än den som var för den var rörig. Kändes som att det skulle bli en glidar natt men det sket sig rejält redan i starten. Det ena småtrixet avlöste det andra och det gick liksom inget bra. Så nu hjälper ni till att hålla både tummar och tår att det ska bli en bra natt nu.

I lördags var det fest för systerysters kära sambo som nyligen fyllt gubbe. Ja, jädrar vilket kalas, full rulle från första stund. Hörde idag att de sista stannat till halv fem, fem men vi orkade inte längre än till ett. Det är ju så jobbigt att vara på fest nykter, tiden går ju normalfort då och inte som när man druckit i Kalle Anka fart så man blir ju trött när klockan är tolv. Ha, ha partydrottningen har blivit tråkprinsessan.
Festen var i allfall jädrans kul även fast vi inte kände så många.
Är så stolt över min storasyster som är en sådan duktig värdinna. Hon har alltid varit bra på att prata inför folk och är ju fan aldrig rädd att bjuda på sig själv.
Önskar att jag hade hälften av hennes mod.
Som att hon läste en dikt som vår mormor skrev till vår morfar när han gick bort för drygt tolv år sedan. Jag skulle aldrig ha orkat läsa den, skulle aldrig lita på att jag skulle klara det och skulle troligen brutit ihop av gråt efter en rad.
Men hon är bra på allt sådant där, min syster.

Flodhästhunden ligger i soffan nu igen men just nu orkar jag bara inte skälla på han. Han ser så gullig ut när han ligger där ihopknölad som en liten soffkudde. Tror jag landar bredvid han ett tag innan det är dags för Cuckoo´s nest igen.

Over and out

Du får sparken!

I dag är det en sådan där dag.
Det är två sådana i varje månad.
En sådan där dag när det känns som att det alltid finns några moln på himmlen även om den är allt i genom blå.
En sådan där dag när det känns som att man har en vass sten i sin sko.
En sån där dag när man inte får till frissan, inte känner sig bekväm i sina skönaste jeans, när inget känns riktigt bra i hjärtat.
En sådan där dag när Trean åker till sin pappa.

Ettan och tvåan däremot åker inte till sin pappa något mer alls.
Han har meddelat, genom sin fru, att han inte vill ha någonting med dem att göra. Han vill, som hon så fint uttryckte det, bara bli lämnad i fred.
Lämnad i fred av sina egna barn.
Av mina barn.
De där två goa, varma, snälla, busiga, roliga, rara fina barnen.

Jag har tre underbara ungar som jag älskar mer än livet självt.
En av dem har en suverän pappa som har en suverän flickvän.
Två av dem hade en pappa som har en fru.
Några barn har han tydligen inte längre.

Vilken tur att alla mina barn har en hel hög med andra bra vuxna män i sitt liv.
Så mina två barn som hade en pappa som har en fru har nu sagt upp sin pappa som pappa.
Det finns ju någon annan som gärna ställer upp, helt frivilligt och av kärlek, som pappa.
Du kanske inte kommer att vara så saknad som du kanske tror...

Over and out

Tack för sällskapet, goa vän

Varit och ätit lunch med en av mina goa vänner som jag träffar åt helvete för sällan. Varje gång vi ses säger vi att det inte ska gå ett år innan vi ses igen men lik förbannat så går det månader mellan gångerna.
Tack för sällskapet, gumman. Alltid lika kul att se dig!

Over and out

...

Tänk att saker som är helrätt kan bli helfel.

Jag blev tvungen att kasta mig upp och dra i nödbromsen för jag vill inte att det här tåget ska spåra ur.
Jag vet vad jag gör för fel och jag tänker inte begå samma misstag ännu en gång.

De senaste tio åren av mitt liv har varit en flykt, ett gatlopp, ett evigt springande från verkligeheten.
En del saker har varit så rätt men blivit så fel på grund av att jag inte orkar ta tag i mina demoner. En del saker har nog inte varit rätt men slutat på fel sätt på grund av mina demoner.

Men vem ska då ta tag i dessa odjur?
Jo, jag såklart. Det finns det ju ingen annan som kan göra.
Jag borde ha gjort det för länge sedan.
Mycket av det smutsiga vattnet som runnit under broarna kunde ha varit rent och klart då.
Saker kunde ha varit anorlunda.
Om jag hade gjort rätt.

Hjulen har snurrat så fort.
Orkade inte se, orkade inte höra,
mina egna fel, mitt eget ansvar, mitt eget liv
orkade inte lyssna på min egen röst

Flykten var den enda utvägen
Den enda räddningen

Fick en tid hos en psykolog
tänkte att NU,
nu kanske jag vågar se, lyssna
Men hon var för enkel att lura
för enkel att manipulera
Då blev det enklare att fly, springa
Ta samma enkla utväg som vanligt.

Det ruttna äpplet.
År efter år har jag sprungit genom livet utan att ha förstått att han gjort mig så illa.
Det var jag som gick, och det ångrade jag aldrig, inte för en sekund.
År efter år har jag sprunigt på utan att förstå att han fortsatt att plåga mig fast på andra sätt.
Flera år var jag någon annan,
någon rädd och osjälvständig.
När jag äntligen gick så vände jag mig aldrig om.
Men skadan var skedd, såret var djupt.
År efter år har han fortsatt att strö salt i det savande såret.
Och jag har låtit det ske.
Suttit och sett på medan han petat i skorpan så fort den bildats.
En gång var det nära att jag slapp undan.
Jag blev stark, lycklig och hade en modig man vid min sida som kunde varit Han.
Nästan fri, så nära.
Men så vågade jag inte, jag flydde, sprang för allt benen bar.
Som en hare flydde jag över fälten längre bort än någonsin förr.

Fler år tog det innan jag vågade ta det första stora klivet.
Jag vågade komma hem och jag trodde att jag gjorde det med huvudet högt.
Det gjorde jag inte
Jag kröp hem, ålade
och jag gömde mig åter igen bakom någon annan.
Men ett litet ljus tändes någonstanns inne i mitt svarta hål för jag gjorde det av rätt anledning. Tyvärr så gjorde jag rätt på fel sätt.
Men ett litet ljus med fladdrande låga brann.

Så mötte jag Han.
Ljusets låga blev starkare och jag trodde att jag var på rätt väg.
Tänkte att jag har gått vidare, jag är fri.
Äntligen är jag fri!
Men så började bina att surra, hjulen att snurra och paniken växte sig starkare än någonsin.
Frustrationen över att inte våga släpa ut skiten i ljuset drev mig nästan till vansinne.
Började leta efter en flyktväg
Fort nu, fly!
Spring för livet!

Men så hände det något.
Jag gav upp och jag grät.
Jag grät som jag aldrig gjort förut.
Jag blottade min hals och jag lade mig på rygg och jag insåg
För första gången så insåg jag
att jag måste bli fri
måste ta mig vidare
Måste sluta fly
en gång för alla.

Nu står jag här
Nästan mitt i livet
Naken, trött
Inte fri
Men på väg
För första gången så är jag på väg
mot friheten

Friheten att älska
våga stanna
våga blotta mig
våga visa vem jag är
utan att fly

Det ruttna äpplet ska nu ner i säcken en gång för alla så att jag äntligen kan ta mig vidare.
Och jag tror för första gången att jag kan!
Att jag vågar!

Så nu håller jag tummarna att Han också vågar.
Vågar möta sina egna demoner så att vi kan gå vidare,
tillsammans.
Så att vi kan bygga vidare på det här vi har som faktiskt är så speciellt.
Min Speciella vän och jag.

Is et Ea, ad infinitum
Amor vincit omnia

Tyvärr så har jag gjort andra illa i jakten på min sinnesro.
Det ångrar jag mest av allt och jag hoppas att det finns ett hopp om förlåtelse.
Jag hoppas på förlåtelse och förståelse.
Förlåt.

Over and out

Lastbilschaufför skjuten i Stockholmsförort?

Händelserik jobbarvecka. Jag började med att vara sjuk och hemma från jobbet. Då hände det ju inte så mycket förstås, mest ligga i soffan och kurera, det fungerade tydligen för jag var tillbaka på banan (nej, inte frukten) i torsdags.
Just den natten flöt på utan några underligheter men sen känns det som att det gått troll i det hela.
I fredags natt lade kyl/värme aggregatet på bilen av. På våra bilar (och säkert de flesta andra med) sitter det på taket av lastbilen. Hm, okej tänkte jag, bäst att klättra upp och kolla vatten och oljenivån då så att det inte är så enkelt.
Fäller ut den lilla rara stegen som sitter strategiskt placerad på sidan av skåpet strax bakom hytten. Börjar så min klättring upp mot taket. Kommer till sista steget på den lilla rara stegen. Inser att det inte finns ett skit att hålla sig fast i, och då menar jag inte ett skit.
Står då en bra bit ovanför marken och råkar, så där av en händelse, se ner och ser asfalten där nere. Ser sedan för mitt inre hur jag tappar taget om ingenting (ja, det var ju det jag hade att hålla mig i, ingenting) och faller handlöst ner i den stenhårda asfalten och bryter nacken, slår ut tänderna, skrapar upp kinderna, bryter benen och punkterar mina lungor (fast det klart de sista grejerna spelar ju inte så stor roll om jag redan brutit nacken).
Följden av att se asfalten där nere och att jag inte har ett skit att hålla mig i gör att jag får ett jätteanfall av höjdskräck. Känner hur färgen lämnar mitt ansikte, hjärtat rusar i bröstet och kallsvettan bryter fram.
Så där står jag, fastklamrad halvägs upp på taket av lastbilen klockan halv fyra på morgonen i en av Stockholms förorter.
Ingen hittar mig före klockan sju när macken intill öppnar. Jag får ligga här med min brutna nacke till klockan sju är det enda jag tänker.
Till slut lyckas jag i allafall ta mig ner på marken igen.
Nej, jag kollade aldrig oljan men en snäll arbetskamrat kom och svingade sig upp på taket och felet var inte varken olja eller vatten. Det fick jag reda på ett antal timmar senare när jag var på aggregatverkstaden och fick mina obligatoriska övertidstimmar.
Det var hela bränslepumpen som lossnat från sitt fäste och hälsade på hos bilens avgassystem.
Det är inte bra.
Nu är det i allfall lagat och ur värden och jag tänker fortsättningsvis undvika den där rackarns stegen. Så det så.

Nu i natt blev det också lite turbulent.
Lastar och drar till första lossningen, far vidare till andra lossningen och backar intill kajen. Ska så höja luftfjädringen, som för er som inte är så insatta är bälgar med luft under vagnen som gör att man kan höja och sänka den så att den passar vid olika bryggor. Höjer och ska gå tillbaka till hytten och hoppar två meter över marken när en av bälgarna smäller.
Suckar djupt, lossar och hoppas att jag ska kunna ta mig därifrån utan att ta ut verkstadsjouren. Inser att jag har lufttrycket kvar och kör vidare till nästa lossning.
Väl där, i en av Stockholms mindre trevliga förorter, höjer jag vagnen fram och sätter igång att lossa. I den här förorten har det varit flera skottlossningar under det senaste året och jag är alltid på helspänn när jag lossar där. Just i natt stod det dessutom två medelåldersmän precis utanför och jiddrade. Har precis haffat en pall på trucken när det plötsligt hörs en öronbedövande smäll och jag hinner tänka:
Jag är skjuten!
Inrusande i skåpet kommer så de två männen och jag hinner tänka:
Jag blir rånad!
En av männen skriker:
-Hur gick det!
Då inser jag att det är ännu en bälg som smällt.
Männen var vanliga, trevliga karlar och ville varken skjuta mig eller råna mig.
Hjälpa mig ville de däremot fast det behövdes ju inte för jag hade fortfarande lufttryck, trots två smällda bälgar och kunde fullfölja min runda och ta mig hem.
Det kan man kalla tur, varken skjuten rånad eller ståendes med haveri trots att jag borde blivit i allfall det sistnämnda.
Arbetsveckan tog slut efter det och nu känns det gott att vara ledig.
Tackar vi för.

Over and out

Fan, fan, fan

Hela jag är full av ord som vill ut men munnen kan inte prata och fingrarna kan inte skriva.
När jag talar så blir det fel
När jag skriver så blir det fel
Det låter fel, det ser fel ut,

Fan

Men du, Speciell vän

Jag älskar dig!
Mer än jordgubbar och glass.
Du är min pusselbit
och jag saknar dig varenda minut
Ge oss tid.
Tid att göra om, att göra rätt.
Jag finns här.
Jag ska ingenstanns utan dig!

Over and out

Det finns en man, en riktig man

Det finns en man, en riktig man.

Speciell vän
Underbara, älskade
När vi dragit ut våra demoner i ljuset
När vi vunnit kampen mot dem
När vi äntliten är fria,
både du och jag
Då blir det lättare

Du är ju Han

Jag älskar dig!

Vi klarar det här,
Tillsammans

Over and out

Fallfrukt

Det ligger ett ruttet äpple på gräsmattan.
Det har fastnat i den vårmjuka marken och ligger inkilat vid en sten.
Vårsolen värmer marken och väcker det som varit nästan dött till liv igen.
Det spirar på grenar och frön gror i den allt mjukare marken.
Det ruttna äpplet ligger där i allt det som snart vaknar och blir levande.
Ruttet, svartbrunt med mögliga prickar.
Dess innamäte är svart och dött för alltid.
När löven föll och nätterna blev kalla föll det till marken och sprack när det träffade den frostnupna marken.
Det föll och blottade sitt redan då ruttna innadömme.
Det var redan då det hängde kvar på grenen ett ruttet äpple.

Det går en kvinna med en kratta över gräsmattan.
Hon går med bestämda steg rakt mot det ruttan äpplet som inte är mer än ett skal nu, där det ligger i den vårmjuka marken, inkilat vid en sten.
När vårsolen värmer marken och väcker det som varit nästan dött lyfter hon sin kratta.
Och medan det spirar på grenar och frön gror i den allt mjukare marken så drar hon krattan över det ruttna äpplet.
Med handskbeklädda händer slänger hon det ruttna äpplet i en säck medan världen vaknar och blir levande igen.
På botten av säcken ligger det nu, ruttet, svartbrunt med mögliga prickar.
När löven föll och nätterna blev kalla vågade hon inte kratta upp det ruttna äpplet med dess svarta innamäte som var dött för alltid.
Vågade inte medan det hängde kvar på grenen, inte när löven föll och nätterna blev kalla. Inte när det föll till marken och sprack när det träffade den frostnupna marken.
Vågade inte kratta upp det och slänga det som avskräde när det föll och blottade sitt då redan ruttna innadömme.
För det var redan då det hängde kvar på grenen ett ruttet äpple.

Men nu ligger det där i säcken och skräpar.
Och det är bara ett ögonblick kvar innan kvinnan med krattan stänger säcken en gång för alla.
Bara ett andetag kvar tills hon slänger bort det för alltid.
Bara ett ögonblick, ett andetag.
Sedan är hon fri.

Fri från rutten frukt.

Den här texten vill jag tillägna en man, eller jag ska inte kalla han för man för det är han inte, har aldrig varit och kommer aldrig att vara.
Han är en fegis, en fitta, en jävla skithög.
En rutten frukt.
Jag ger dig den här texten som en avskedspresent, en gång för alla.
Håll till godo och begrunda den noga medan du ruttnar i komposten bland resten av fallfrukten.

Over and out

Lika som bär

Jo, det är en hund.
Inte en gris.
Fast han är ganska lik en.


Over and out

Inte tillsammans, inte isär

Over and out