Lastbilschaufför skjuten i Stockholmsförort?

Händelserik jobbarvecka. Jag började med att vara sjuk och hemma från jobbet. Då hände det ju inte så mycket förstås, mest ligga i soffan och kurera, det fungerade tydligen för jag var tillbaka på banan (nej, inte frukten) i torsdags.
Just den natten flöt på utan några underligheter men sen känns det som att det gått troll i det hela.
I fredags natt lade kyl/värme aggregatet på bilen av. På våra bilar (och säkert de flesta andra med) sitter det på taket av lastbilen. Hm, okej tänkte jag, bäst att klättra upp och kolla vatten och oljenivån då så att det inte är så enkelt.
Fäller ut den lilla rara stegen som sitter strategiskt placerad på sidan av skåpet strax bakom hytten. Börjar så min klättring upp mot taket. Kommer till sista steget på den lilla rara stegen. Inser att det inte finns ett skit att hålla sig fast i, och då menar jag inte ett skit.
Står då en bra bit ovanför marken och råkar, så där av en händelse, se ner och ser asfalten där nere. Ser sedan för mitt inre hur jag tappar taget om ingenting (ja, det var ju det jag hade att hålla mig i, ingenting) och faller handlöst ner i den stenhårda asfalten och bryter nacken, slår ut tänderna, skrapar upp kinderna, bryter benen och punkterar mina lungor (fast det klart de sista grejerna spelar ju inte så stor roll om jag redan brutit nacken).
Följden av att se asfalten där nere och att jag inte har ett skit att hålla mig i gör att jag får ett jätteanfall av höjdskräck. Känner hur färgen lämnar mitt ansikte, hjärtat rusar i bröstet och kallsvettan bryter fram.
Så där står jag, fastklamrad halvägs upp på taket av lastbilen klockan halv fyra på morgonen i en av Stockholms förorter.
Ingen hittar mig före klockan sju när macken intill öppnar. Jag får ligga här med min brutna nacke till klockan sju är det enda jag tänker.
Till slut lyckas jag i allafall ta mig ner på marken igen.
Nej, jag kollade aldrig oljan men en snäll arbetskamrat kom och svingade sig upp på taket och felet var inte varken olja eller vatten. Det fick jag reda på ett antal timmar senare när jag var på aggregatverkstaden och fick mina obligatoriska övertidstimmar.
Det var hela bränslepumpen som lossnat från sitt fäste och hälsade på hos bilens avgassystem.
Det är inte bra.
Nu är det i allfall lagat och ur värden och jag tänker fortsättningsvis undvika den där rackarns stegen. Så det så.

Nu i natt blev det också lite turbulent.
Lastar och drar till första lossningen, far vidare till andra lossningen och backar intill kajen. Ska så höja luftfjädringen, som för er som inte är så insatta är bälgar med luft under vagnen som gör att man kan höja och sänka den så att den passar vid olika bryggor. Höjer och ska gå tillbaka till hytten och hoppar två meter över marken när en av bälgarna smäller.
Suckar djupt, lossar och hoppas att jag ska kunna ta mig därifrån utan att ta ut verkstadsjouren. Inser att jag har lufttrycket kvar och kör vidare till nästa lossning.
Väl där, i en av Stockholms mindre trevliga förorter, höjer jag vagnen fram och sätter igång att lossa. I den här förorten har det varit flera skottlossningar under det senaste året och jag är alltid på helspänn när jag lossar där. Just i natt stod det dessutom två medelåldersmän precis utanför och jiddrade. Har precis haffat en pall på trucken när det plötsligt hörs en öronbedövande smäll och jag hinner tänka:
Jag är skjuten!
Inrusande i skåpet kommer så de två männen och jag hinner tänka:
Jag blir rånad!
En av männen skriker:
-Hur gick det!
Då inser jag att det är ännu en bälg som smällt.
Männen var vanliga, trevliga karlar och ville varken skjuta mig eller råna mig.
Hjälpa mig ville de däremot fast det behövdes ju inte för jag hade fortfarande lufttryck, trots två smällda bälgar och kunde fullfölja min runda och ta mig hem.
Det kan man kalla tur, varken skjuten rånad eller ståendes med haveri trots att jag borde blivit i allfall det sistnämnda.
Arbetsveckan tog slut efter det och nu känns det gott att vara ledig.
Tackar vi för.

Over and out