Du får sparken!

I dag är det en sådan där dag.
Det är två sådana i varje månad.
En sådan där dag när det känns som att det alltid finns några moln på himmlen även om den är allt i genom blå.
En sådan där dag när det känns som att man har en vass sten i sin sko.
En sån där dag när man inte får till frissan, inte känner sig bekväm i sina skönaste jeans, när inget känns riktigt bra i hjärtat.
En sådan där dag när Trean åker till sin pappa.

Ettan och tvåan däremot åker inte till sin pappa något mer alls.
Han har meddelat, genom sin fru, att han inte vill ha någonting med dem att göra. Han vill, som hon så fint uttryckte det, bara bli lämnad i fred.
Lämnad i fred av sina egna barn.
Av mina barn.
De där två goa, varma, snälla, busiga, roliga, rara fina barnen.

Jag har tre underbara ungar som jag älskar mer än livet självt.
En av dem har en suverän pappa som har en suverän flickvän.
Två av dem hade en pappa som har en fru.
Några barn har han tydligen inte längre.

Vilken tur att alla mina barn har en hel hög med andra bra vuxna män i sitt liv.
Så mina två barn som hade en pappa som har en fru har nu sagt upp sin pappa som pappa.
Det finns ju någon annan som gärna ställer upp, helt frivilligt och av kärlek, som pappa.
Du kanske inte kommer att vara så saknad som du kanske tror...

Over and out