Fallfrukt

Det ligger ett ruttet äpple på gräsmattan.
Det har fastnat i den vårmjuka marken och ligger inkilat vid en sten.
Vårsolen värmer marken och väcker det som varit nästan dött till liv igen.
Det spirar på grenar och frön gror i den allt mjukare marken.
Det ruttna äpplet ligger där i allt det som snart vaknar och blir levande.
Ruttet, svartbrunt med mögliga prickar.
Dess innamäte är svart och dött för alltid.
När löven föll och nätterna blev kalla föll det till marken och sprack när det träffade den frostnupna marken.
Det föll och blottade sitt redan då ruttna innadömme.
Det var redan då det hängde kvar på grenen ett ruttet äpple.

Det går en kvinna med en kratta över gräsmattan.
Hon går med bestämda steg rakt mot det ruttan äpplet som inte är mer än ett skal nu, där det ligger i den vårmjuka marken, inkilat vid en sten.
När vårsolen värmer marken och väcker det som varit nästan dött lyfter hon sin kratta.
Och medan det spirar på grenar och frön gror i den allt mjukare marken så drar hon krattan över det ruttna äpplet.
Med handskbeklädda händer slänger hon det ruttna äpplet i en säck medan världen vaknar och blir levande igen.
På botten av säcken ligger det nu, ruttet, svartbrunt med mögliga prickar.
När löven föll och nätterna blev kalla vågade hon inte kratta upp det ruttna äpplet med dess svarta innamäte som var dött för alltid.
Vågade inte medan det hängde kvar på grenen, inte när löven föll och nätterna blev kalla. Inte när det föll till marken och sprack när det träffade den frostnupna marken.
Vågade inte kratta upp det och slänga det som avskräde när det föll och blottade sitt då redan ruttna innadömme.
För det var redan då det hängde kvar på grenen ett ruttet äpple.

Men nu ligger det där i säcken och skräpar.
Och det är bara ett ögonblick kvar innan kvinnan med krattan stänger säcken en gång för alla.
Bara ett andetag kvar tills hon slänger bort det för alltid.
Bara ett ögonblick, ett andetag.
Sedan är hon fri.

Fri från rutten frukt.

Den här texten vill jag tillägna en man, eller jag ska inte kalla han för man för det är han inte, har aldrig varit och kommer aldrig att vara.
Han är en fegis, en fitta, en jävla skithög.
En rutten frukt.
Jag ger dig den här texten som en avskedspresent, en gång för alla.
Håll till godo och begrunda den noga medan du ruttnar i komposten bland resten av fallfrukten.

Over and out