På med blåstället och off to cuckoo´s nest

Snart dags att åka till jobbet igen, dags att dra på sig blåstället, som man brukar säga. Ibland drömmer jag om att ha ett jobb där man kan ha vanliga kläder, fin frisyr och inte vara svart under naglarna.
Men å andra sidan är det rätt skönt att inte behöva bry sig så mycket om vad man ska sätta på sig, det vet man ju redan. Man behöver ju inte direkt stå och välja framför spegel. Men jag brukar i allfall försöka fixa till håret hjälpligt och sminka mig lite. Lite respektabel vill jag allt vara.

Sovande gick åt helvete som vanligt i dag. Fyra timmar sover jag som en stock och sedan slår jag upp mina ljusblå och är pigg som en mört. Och det vore ju prefekt om det vore så att jag var pigg som en mört hela natten men så är ju tyvärr inte fallet.
Och sömntabletter känns inte som någon bra kombo med mitt jobb.
Däremot så brukar jag ligga kvar i sängen och läsa i några timmar till istället för att gå upp. Jag läste att någon tjosanhoppsanprofessor sa det att man blir nästan lika utvilad bara av att ligga kvar i sängen.
Jag tar fasta på det helt enkelt.

Hoppas på en bättre natt än den som var för den var rörig. Kändes som att det skulle bli en glidar natt men det sket sig rejält redan i starten. Det ena småtrixet avlöste det andra och det gick liksom inget bra. Så nu hjälper ni till att hålla både tummar och tår att det ska bli en bra natt nu.

I lördags var det fest för systerysters kära sambo som nyligen fyllt gubbe. Ja, jädrar vilket kalas, full rulle från första stund. Hörde idag att de sista stannat till halv fem, fem men vi orkade inte längre än till ett. Det är ju så jobbigt att vara på fest nykter, tiden går ju normalfort då och inte som när man druckit i Kalle Anka fart så man blir ju trött när klockan är tolv. Ha, ha partydrottningen har blivit tråkprinsessan.
Festen var i allfall jädrans kul även fast vi inte kände så många.
Är så stolt över min storasyster som är en sådan duktig värdinna. Hon har alltid varit bra på att prata inför folk och är ju fan aldrig rädd att bjuda på sig själv.
Önskar att jag hade hälften av hennes mod.
Som att hon läste en dikt som vår mormor skrev till vår morfar när han gick bort för drygt tolv år sedan. Jag skulle aldrig ha orkat läsa den, skulle aldrig lita på att jag skulle klara det och skulle troligen brutit ihop av gråt efter en rad.
Men hon är bra på allt sådant där, min syster.

Flodhästhunden ligger i soffan nu igen men just nu orkar jag bara inte skälla på han. Han ser så gullig ut när han ligger där ihopknölad som en liten soffkudde. Tror jag landar bredvid han ett tag innan det är dags för Cuckoo´s nest igen.

Over and out