Feberhet eller nykärshet?

Tänk att den här morgondraken faktiskt inte är någon morgondrake längre. Eller är det bara nykärssyndrom? "-God morgon älskling"
kan ju få vem som helst på gott humör redan från start. I alla fall när det kommer från Oxfilén. Då ler jag där jag ligger och halvsover och klockan är på tok för tidigt för en tjej som haft sovmorgon i tre års tid. Men jag ler med hela ansiktet och tänker att jag är lycklig.
Fast vågar man vara det då?
Jag kan, jag vill och jag vågar!

Annars är det mest förkylningen som tar upp tid just nu. Attans vilken sommarsnuva jag åkte på, helt sjukt. Den kom snabbt också, som vinden. Nu är näsan täppt, halsen som taggtråd, ögonen rinner och kroppen brinner av feber (fast det gör den ju ändå av klibbig nykärhet, men i alla fall).
Det dryga med att vara förkyld på sommaren är ju att vem sjutton vill ligga inne och uggla när solen skiner och himlen är blå? Inte jag, inte jag, inte jag. Men jag orkar ändå inget annat, så det är bara att uggla på.

Idag måste jag dock släpa mig upp och följa med Trean på simskoleavslutning för den stränge fadern, till Trean alltså, kunde inte komma och det klart grabben ska ha någon med sig. Så jag får väl lov att dra mig upp ur mina sköna sängkläder och korva på mig några paltor och släpa mig upp till badhuset. Det känns inte så lockande att stå där i den varma och fuktiga luften och febersvettas men vad gör man inte för en underbar unge? Jo, man gör allt, och lite till. Så det känns ändå som en lätt uppoffring och jag har lovat han en glass efteråt och det kan jag väl stå ut med. Glass är bra när man är sjuk, det vet ju alla.

Blivit bjuden på flera kalajs den här helgen som jag gärna hade gått på, men jag varken kan eller orkar. Fast det är tråkigt att tacka nej, speciellt till människor jag genuint tycker mycket om. Fast det kanske är lika bäst att vara hemma, det kan ju sluta med ett brutet ben eller så.
Och brudarna vet att jag vill träffa dem, fast jag är rätt upptagen, rätt ofta nu för tiden. Jag hoppas i alla fall att de vet det. Jo, det gör de! Och de unnar mig att vara glad och må bra. Det är det inte alla som gör. En del försvinner lika fort som limpmackorna i mitt brödskrin när man mår bra. Men å andra sidan är ju inte det min förlust.
Nåja, i alla fall, ha det så kul i helgen och partaja lite från mig med. Men inte så där mycket så att ni bryter nåt ben.

Nu ska jag se om jag hinner somna om en stund innan det är dags för badhuset.

Over and out