En luns och en flodhäst

Två hundar.

De busar och river det mesta som kommer i deras väg.
De hårar något ofantligt för att vara korthåriga båda två.
De smutsar ner i sängar, soffor och andra möbler.
De försöker smygsova i sängen när man har somnat.
De drägglar nåt ofantligt på golv, väggar, människor, katter och möbler.
De kissar på golvet ibland.
De skiter på golvet i bland när de är kassa i kistan.
De skitar ner och hårar i bilen.
De gräver gropar i gräset.
De står i vägen när man lagar mat.
De vill helst följa efter mig överallt och då menar jag överallt.
De tigger.
De smygligger i sofforna.
De lurar barnen till att få sova i deras sängar och soffor.
De drar armarna ur led på mig genom att gå åt olika håll när jag rastar dem.

Men ändå.
Jag älskar de här dräggliga och odrägliga gynnarna hur mycket som helst.

Over and out

Detta är vansinne

Hålornas håla.
Det svarta landet.
Avskrädes högen.
Där bor jag.
Det är inte frivilligt, det är inte trivsamt men jag har inget val.
Men du är här, du och barnen. Då orkar jag.

Over and out

Ko svinigt sjuk i fågelinfluensa

Ont i halsen,
ont i huvudet,
ont i kroppen.
Jag är sjuk och mår som en påse med skridskor. Inte vilken påsen med skridskor som helst utan en med enbart oslipade grillor.
Fy för den lede vad ledsamt och jobbigt det är att vara sjuk.
Ja, då har man fått svininfluensan då, tänkte jag i natt och är ändå glad att jag klarat mig undan de andra djurrelaterade sjukdommarna. Det vill säga, fågelinfluensan (som ju skulle vara ironi om jag fick med tanke på vad jag tycker om de äckliga kräken) och galna kosjukan.
Skämt och sido, den sviniga sjukdommen kanske inte är något att skratta åt.
Vi får se.
Men en liten förkylning är ju inte mycket att gnälla om, det finns ju de som är sjuka på allvar. Jag skickar en tanke till dem och rycker upp mig ur ömkningsträsket.
Vad ska jag göra resten av dagen då?
Film, sova, läsa, sova, äta, sova.
Ja, ungefär så.

Over and out

Fick ett brev

När du dör!
När du dör kommer jag finnas hos dig.
När du dör finns du i mitt hjärta
för jag älskar dig och du är det bästa
som har hänt mig.
Du hjälper mig om jag behöver hjälp
så dö aldrig snälla.
Jag älskar dig och hoppas du lever ditt
liv bra. Kom ihåg jag älskar dig mer
än sött och salt.

Puss och kram Tvåan

Världens bästa mamma
I Love You!

Det här brevet låg i brevlådan när jag kom hem från jobbet igår.
Jag grät en svätt och kramade mitt underbara barn hårt.
Jag är lyckligast i världen som har turen att ha just mina underbara
ungar!

Over and out

Fick ett mail

Fick ett mail av en vän som hette någonting i stil med Allvarligt men kul. Det var lite tokiga biler på tuttar med texten att det var bra att öva lite inför mamografin.
Det där med mamografi brukar folk väl i allmänhet inte tänka så mycket på innan man fyller fyrtio (är man man så tänker man kanske inte på det alls förutom när frugan får brev att hon ska dit och man funderar lite på hur det kan gå till.) och blir kallad på den första mamografin.

Jag hittade en knöl i mitt högra bröst i vintras som jag inte kände igen (ja, lite buckliga har de ju blivit ändå med tiden och en och annan körtel brukar ju växa till sig lite under den där veckan när man är extra sugen på rödvin och choklad).
Jag kände mig lite kall inuti och klämde och klämde på den där knölen. Oron gnagde och jag inbillade mig själv att man inte får bröstcancer när man är i min ålder.
Men plötsligt kunde man läsa i alla tidningar och se på alla tv-program och höra i vareviga radioprogram om tjejer som fått just bröstcancer. Och alla, precis alla som jag läste om var just i min ålder eller yngre.
Jag blev iskall i hela kroppen och kunde inte tänka på någonting annat än den där knölen.

Jag ringde in till bröstenheten på närmaste lassarett och kvinnnan som tog mitt samtal sa inte,
Det är ingen fara, det är normalt.
Det finns inga tider förän om 111 år.
Du, det är ingen idé att du upptar vår tid, det finns Vuxna kvinnor med riktiga knölar som behöver vår tid.
Inte ens,
Lilla gumman, du är på tok för ung för att ha några förändringar i brösten.
Nej, inget av det sa hon. Hon sa,
Det där tycker jag att vi ska titta på så fort som möjligt, kan du komma in i nästa vecka?
Nu. Nu rev det i bröstet och sög i magen.

Veckan som gick efter det fram tills tiden jag fått då jag skulle mosa in mina kära bullar i den där läskiga maskinen kändes dimmig. Tankar på strålning, cellgifter och farväl till familjen passerade. Jag väntade, väntade och tiden har inte ofta gått så sakta som då.
Sen var det då dags.
Dagen då jag skulle få veta.

Speciell vän och jag hade just träffats och han bevisade redan då att han står vid min sida när det krisar. Han följde med och höll min hand i väntrummet. Han satt där på en stol bland kvinnor, unga och gamla. Och bland män. Män med sammanbitna läppar och oroliga ögon. Rädda för att just deras fruars, sambos eller flickvänners bröst skulle innehålla en knöl, en förändring.
Maskinen stod där, som ett rymdskepp.
Kvinnan som skulle undersöka mig gjorde det hela så enkelt, så naturligt. Hon pratade på om ditten och datten, utan att babbla. Hon pratade om mina bröst och rörde dem utan att det kändes konstigt eller pinsamt.
Hon var en dag på jobbet, även om hennes jobb är väldigt personligt och säkert väldigt jobbigt ibland.
Hon var en klippa, en trygghet i den kaos som jag trots allt kände i mitt huvud.
Så var det klart.
Bullarna hade klarat sig trots att de blivit klämda i maskinen och fotograferade inuti. Plötsligt blev jag nyfiken, intresserad. Hur såg bilderna ut? Var de suddiga, skarpa, vad såg man egentligen?
En liten skugga.
Det var vad man såg. Man såg en liten skugga. Men inte stor. Inte mycket.
Det är inte troligt att det är någonting.
Men vi ska göra ett ultraljud på den där skuggan, sa hon. Och en läkare ska titta på det för säkerhetskull.
Okej, sa jag.
Satt och väntade i ultraljudsrummet på läkaren.
Tom i huvudet. Så när som på skuggan.
Läkaren gjorde ett ultraljud och konstaterade att det var inget.
Inget.
Det fanns inget i mitt bröst.
Min kära älskade tutte var frisk!
Om ett år ska jag tillbaka dit. Då ska de klämma min tutte i rymdskeppet igen.
Bara för att vara säkra på att det inte finns någonting främmande, svart och fult i det vackra, underbara bröst som är mitt.
Speciell vän satt kvar i väntrummet med kvinnorna och männen med de allvarliga ansiktena. Jag log. Han log och visste.
Då kom det ut en kvinna till sin man och de såg på varandra men hon log inte. Och jag såg att han också visste.

Jag är glad att det i mitt fall visade sig att jag är frisk. Men synen av kvinnan och mannen som såg på varandra och visste att det inte var som det skulle kommer att förfölja mig. Nästa gång är det kanske jag eller du som blir drabbade. Nästa gång är det kanske din eller min mamma eller syster som drabbas.
Så kläm lite på rattarna ibland och kolla att allt är som det ska, det är en billig livförsäkring. Och som de sa till mig på bröstenheten;
Bättre att åka in en gång för mycket.

Over and out

Sommartider, hej hej, jag pissar på dig

Sol
Vita klöver i gräsmattan
Solvarma körsbär
Sandig filt på stranden
Skrapade, bruna knän
Rabarberkräm med hårt bröd i
Getingsurr

Så minns jag mina somrar som barn. Framför allt minns jag dem som soliga. Vad hände med det? Regnet hänger tungt i luften och det är kallt.
Är det för att man är vuxen eller var det verkligen bättre väder när man var barn? Är det bara det att man minns det soliga, roliga eller var det varmt hela tiden?
Om det regnade när man var barn så var det varmt regn som man kunde springa runt i utan kläder.
Misstänker att grannarna skulle ringa polisen om jag löpte ut i bara mässingen på gatan i dag.

Moln och regn
För långt gräs (medges dock att det innehåller vita klöver)
Ruttna smultron
Strand?
Hela knän men blekare än magnecyl
Pizza
Spyflugesurr

Vuxensommar suger.

Over and out

Hungrig?

Vad får vi till middag idag, älskling?

Svartmyror och bark, precis som vanligt.
Smaklig måltid.

Over and out

Jag, ett svekfullt stycke

Samvete som gnager på mina inälvor.
Jag känner mig som en skurk mot Speciell vän.
Han har suttit hur många nätter som helst med mig i lastbilen och i dag frågade han om jag kunde hålla honom sällskap i dag och jag sa...
...nej.

Nej.

Visseligen ligger jag inte på latsidan för nu finns det faktiskt golv utan hundhårsheltäckningsmatta i huset. Jag har inte kommit in i duschen ännu för jag har dammat, damsugit och torkat alla golv.
Men varför känns det inte bra inuti då?
Varför känner mig mig som den elakaste i världen?

Fan också.

Over and out

Vad tar ödet mig på för spännande äventyr idag tro?

I går var det kalas för lillskrutt hemma hos exet och hans tjej. Jag var lite lätt nervig inför det då jag skulle träffa mina fd svärföräldrar för första gången på typ fem år eller så. Det gick bra och det kändes faktiskt avspänt och okej. Lillskrutt blev nöjd med presenter och tårtor och det var rent allmänt frid och fröjd.

Förövrigt blev inget gjort, inte ens sova lyckades jag med. Med andra ord, natten på jobbet var inte rolig. Men jag höll mig med nöd och näppe vaken rundan igenom och kom hem med torra skor och alla lemmar i behåll. Det flöt faktiskt på riktigt bra och den stora översvämningen hade äntligen lagt sig och det var torrt och fint där nu. Till och med mitt värdelösa tankkort fungerade så att jag slapp att åka på diselångor. Fantastiskt.
Speciell vän är på jobbet nu och alla barn är på andra ställen än hemma vilket innebär att jag är solokvist hemma. Ja, förutom alla kreatur i olika storlekar då. Men dem kommer man ju aldrig undan.

Dagens borde lista ser ut som följer:
Äta
Tvätta
Damma
Damsuga, torka golv
Rensa ogräs
Klippa gräs
Städa och tvätta två bilar

Dagens kommer troligen att hända lista ser ut som följer
Äta
Duscha
Somna på soffan

Vi får se vad som händer.
Jag börjar med äggröra och ser vart ödet tar mig.

Over and out

Pluttinutti, tramsiramsi, fnönsilönsi

Fan, älskling, du har gjort mig till ett lallande pucko!
En tråkmåns.
Ett diktande fjöns.
Ett romantiskt tramsfjams miffo.
Jag älskar det.
Och jag skäms inte ens lite grann.

Over and out

Min säng är en ocean

Jag är trött på att vara ett ensamt krusbär,
trött på att vara ett granbarr.
Trött på att ha massor av barr och bär
runtomkring men ändå vara ensam.

Men körsbären växer två tillsammans,
tallens barr likaså.
Var mitt körsbär, mitt tallbarr.

Älskling, jag är halv utan dig.
Stanna hos mig.

Over and out

Dagens inlägg som kom ut idag och inte igår för då hade det inte hänt.

I dag har jag haft inte en, utan två trevliga fikadejter. Vad skönt det är med trevliga människor som gör att man blir glad.

Jag hade tänkt mig att jag skulle klippa gräsmattan och rensa ogräs och fixa det envisa stoppet i avloppet idag(snyggt rim va?)Men inte blev det någonting med det inte. Det blev bara fika och äta hela dagen lång. Inte så bra för den så kallade figuren om man säger så.
När jag kom hem från den sista fikadejten så var Speciell vän vaken och hungrig och när vi dividerade som mest över vad vi skulle trolla fram att äta så ringde mamman och pappan och undrade om vi skulle komma och grilla hos dem. Så var problemet med maten löst och det tackar jag för.

Jag tror att det är en bålgeting någonstans i mitt kök just nu. Jag befinner mig just nu i detta kök och om jag ser den jäveln så skriker jag. De är inte trevliga någonstans. Jag hör bara ett väldigt dovt surr lite då och då så troligtvis är den stora besten instäng i ett skåp eller så och börjar nog att bli lite loj. Min förhoppning är att den ska bli så loj att den dör inom det snaraste.
För de som aldrig har haft missnöjet att se en bålgeting så kan jag meddela att de är högst obehagliga och jävligt stora.

Jävligt stora och jävligt obehagliga är också de stora spindlar som bor i mitt verktyg/spik/skruv/diverse rum nere i källaren. Där bor det monster som är minst en dm mellan ögonen. De är inte små någonstans. Nu för tiden så klarar jag av dessa bestar något så när bra och skriker inte halsen ur led längre även om jag tycker att de är högst obehagliga.
I morgon så måste jag konfrontera några av dem då pappan kommer över och ska hjälpa mig med avloppet. De bor nämligen i inspektionsluckan till avloppet. Jag bävar redan för att öppna där och se exakt hur många och hur stora de är.

Just nu är det obehagligt här i mitt kök. Det surrar läskigt av den troliga bålisen som jag inte vågar kolla efter och dessutom så bubblar det i avloppet hela tiden. Man hör hur det glubbar och bluddrar där nere fast ingen spolar med vatten någonstans i huset. Läskigt.

Ettan är med Speciell vän på jobbet idag. Bra, då håller han sig vaken sista natten han jobbar den här veckan. Ska bli roligt att höra sedan hur länge ettan orkade hålla sig vaken.

Nu tänker jag fly ner i sovrummet och stänga dörren hårt så att den surrande besten inte kommer åt mig.

Over and out

Gårdagens inlägg som inte kom ut då, utan nu.

Ligger i min säng med laptoppen på magen. Lite halvtutig på rödvin efter en trevlig kväll med bland annat två av mina äldsta vänner. Så sjukt skönt att sitta med uppdragna ben, smutta på ett glas rött och prata.

Mitt nät har legat nere i någon vecka eller så och vilken katastrof det blir nu för tiden att vara utan nät. Det är inte klokt vad beroende man är! När man var en tös och bodde hos mamman och pappan så var inte Intenet uppfunnet, i allafall inte hemma hos oss.(Det är det i och för sig fortfarande inte hemma hos mamman och pappan). Senare så kopplade man upp sig mot ett tjutande modem, men bara medans man skulle surfa och kanske sitta en stund på ICQ.(Finns det ens nu för tiden?)
Nu är nätet en så självklar del av ens vardag att man inte ens tänker på att man har det, i allfall inte för än den dagen det inte fungerar.
När inte vårt nät funkar så funkar inte heller telefonen och inte heller tv:n. Någon som har en aning om hur tungt det är när man har tre barn vararv två är av lite äldre modell?

Speciell vän är på mitt jobb och jobbar.
Sängen känns stor som en ocean när inte han är här.
Själv känner jag mig som vanligt när vi inte är på samma ställe;
halv.

Men rödvin och akut sömnbrist har den inverkan på mig att jag skulle kunna somna som en sten var som helst och när som helst så jag borde kunna klara det nu med. Men sammtidigt så vill jag inte somna för jag vill att speciell vän ska ringa först och säga godnatt och låta mig tvinga honom att han måste lova att han ska komma hem.
Men det är svårt att hålla sig vaken när det ligger ett par lunsar och snarkar och man har varit vaken i ett stäck sendan halv åtta i går kväll.

Over and out

Så här såg det ut i morse när jag kom till näst sista lossningen. Naturligtvis så hade jag just det stället både på bilen(bild 2) och släpet(bild 1). Som tur var så har det varit enorma översvämningar där under några veckor från och till så de hade lagt ut en landgång av lastpallar så att man kunde ta sig fram till dörren utan att ta fram vadarstövlarna. Min arbetskamrat fick ha med sig gummistövlar flera dagar förra veckan för att ens kunna ta sig till dörren.
Förutom missödet med översvämningen så var natten över lag bra.
Men nu är det ännu bättre för nu sitter jag på min altan och njuter av sommarnattsvärmen och är ledig i tre nätter framöver.

I dag har Speciell vän och jag badat hela dagen. Speciell väns ena syster med en skock kids dök upp och var badsugna och det passade ju oss bra som också var det. Plask, plask.
Ettan och tvåan drog iväg till kompisar och trean blev lite moloken var på Speciell väns syster tog med honom hem några timmar för att leka med hennes barn. Plötsligt var vi själva hemma, bara Speciell vän och jag. Vad gjorde vi då tror ni?
Slängde oss i poolen så klart!
Busade i vattnet, sprutade på varandra med vattenpistoler och gapade och skrek. Det vill säga allt vi brukar säga till barnen att de inte ska göra.
Ack så kul det kan vara att ha barnasinnet kvar.

Sen när vi skulle hämta trean så passade vi på att åka till djuraffären för att införskaffa lite mat till Leffe och Sigge. De kan ju inte leva bara på sallad de behöver ju lite sköldismums också.
Sen drog vi till en känd snabbmatskedja och köpte mat och varsin stor päronmilkshake. Det hade jag längtat efter hela dagen. Tyvärr så smalt den rackaren så fort att den knappt var kall när man väl ätit upp maten och äntligen skulle få slurpa i sig den. Men det var gott ändå.

Speciell vän jobbar i natt nu när jag är ledig. Det suger rätt så bra kan jag säga. När jag äntligen är ledig vill jag ju vara med han och då jobbar han. Fast det blir gott när vi får löning, man får tänka på det. Nyss ringde min jobbtelefon som han har lånat av mig och jag undrade vad han behövde hjälp med. Men jag misstänker att telefonen ringde mig utan att Speciell vän visste om det för det enda jag hörde var skrammel och steg så det var nog bara telefonen som längtade efter sin matte och inte han som längtade efter sin flickvän. *fniss*

Nu tänker jag gå ner i källaren och läsa en bok, eller som det brukar bli, somna i en bok. I morgon ska jag upp skapligt och åka med lillhunden till veterinären för att vaccinera han. Får se vad han tycker om det.

Over and out