Lycka är ett lätt hjärta

Du hittar inte lyckan,
lyckan hittar dig.
Det där har man ju hört lite då och då genom åren. Typ, när du slutar leta efter Mr Oxfilé så står han i farstun och det gjorde han ju.

Fast jag tror ändå inte riktigt att det där är sant för det krävs nog lite av en själv också. Sitter man och surar och ältar gammal skit så lär det aldrig hända. Jag gjorde det, satt hemma och ältade gammal skit och tänkte på hur allt hade varit om inte "om" fanns. Om, jag gjort si eller så hade kanske aldrig ditt eller datt hänt och då hade aldrig det hänt osv osv i all oändlighet.
En del människor gör så, som jag gjorde, vrider och vänder på sig själva för att försöka fatta vad man har gjort för fel och vad man ska göra för att lösa det. Tillslut så tror man ju fanken att man är roten till allt ont i hela världen och att alla människor hatar en.

Eller så är man den där sorten som sitter hemma och och tycker att allt är alla andras fel och själv är man alltid, alltid är ett offer som det är synd om. Som tycker att alla andra är taskiga, men själv aldrig reflekterar över hur de själva beter sig. Som aldrig tänker "om jag".

Jag bestämde mig i alla fall för att förlåta mig själv tillslut. Blev plötsligt mycket, mycket lättare i hjärtat och plötsligt stod Oxfilén där i min hall och gav mig en kyss.
Så lyckan hittade mig tillslut i alla fall. Om den inte har hittat dig ännu, så hoppas jag att den gör det.

Over and out