Banjomusik och bajs

Det gick åt helvete med tandläkaren. Tvåan och jag kom iväg som vi skulle, letade parkering i en kvart innan vi slank in före någon snobb i en Volvo V70 (Ha ha, alltid lika skönt) och kom så in på tandregleringskliniken. Hej, hej, det här är min dotter Drutten Svalbacksson som har en tid här klockan elva.
Hon hade mycket riktigt en tid klockan elva men inte på måndagen utan på onsdag.
Tackar så mycket Speciell vän.
Som tack för det så får han åka dit med henne i morgon för då jobbar jag.

I går hade vi bara en slöar dag, det blev inte så mycket vettigt gjort. Däremot så körde vi väl upp nästan en tank med soppa med bilen. Åkte runt och tittade lite på en det enda än det andra. Hamnade till slut ute på någon bondvicha och var livrädda att det plötsligt skulle stå någon hillbillie med högaffel och bössa i högsta hugg. Ni vet så där som i Amerikanska B skräckisar, så där tandlös och skitig och man hör banjomusik i bakgrunden.
Som tur är såg vi bara några vanliga bönder som såg rätt beskedlig ut.
På kvällen hyrde vi Saw 5 (appropå B skräckisar från USA) och den vill jag under några som helst omständigheter inte rekomendera någon att hyra. Bortkastade pengar så att det skriker om det. Så hyr den inte, se den inte ens om någon försöker att tvinga er under pistolhot.
Skitfilm.

I dag däremot har jag varit ute och städat upp det värsta skiten här ute. Hackade lite förstrött i en snövall också och hoppas skiten smälter bort fortare än kvickt. Man kan riktigt känna våren idag, underbart.
Hundpromenaden var som vanligt en dragkamp och ett evigt kryssande mellan högar av avskräde.
Ska det verkligen vara så svårt att böja sig ner, ta skiten i en påse och slänga den i en soptunna? Torkar de sig inte i häcken och spolar heller?
Jävla skitkorvsäckelpersoner.
Sen såg jag att det ligger tre högar med bajs på vår tomt.
Antigen är det lillflodis som snabb bajsat under något obevakat ögonblick eller så är det Speciell vän som inte haft tid att vänta när någon varit för länge på toa. Fast högarna såg rätt små ut så det var nog hunden.

Tror jag ska vila mig lite för i natt är det jobbarnatt. Jag ska i allfall låtsats som det så kanske Speciell vän dammsuger under tiden.

Over and out

Hundskitshämnaren partullerar igen

Hade en sån kalasrolig kväll i lördags så att det finns knappt på riktigt. Tänk vad det kan vara roligt att partaja när man mår bra i sig själv och är i fas.
Då, när det inte blir tok och man bara mår bra. När man vill gå hem och ligga sked med Speciell vän istället för att dra på efterpärla. Inte för att man inte har lust att efterparta utan för att man faktiskt har haft en skit trevlig kväll och man känner sig nöjd med det. Man bara vill gå hem och kela istället för att okynnesfesta och bli kalas och bakis nästa dag.
Tack, goa tjejer för en underbart kul kväll och tack underbara Speciell vän för att du är du.

Annars då? Vad hade söndagen att bjuda på? Inte så mycket, vallade Speciell vän och hundarna på långpromenad. Sen iväg och grattade Speciell väns systerson som hyllt tio år. Hyrde en rulle med kidsen och käkade mat från pizzerian. (Nej, jag åt sallad så klart. Ingen pizza för mig. Speciellt inte eftersom jag faktiskt åt ostkrokar i lördags. Ack, så gott det var.)
Nu sitter jag och väntar på att åka och hämta Tvåan som ska till tandregleringskliniken och få tandställning utprovad idag.
För övrigt känns det som att det jag borde ta tag i är att städa upp lite utanför huset. Det ser inte för vackert ut. Det är ju nackdelen med att det töar. Det är ju inte för inte man brukar säga:
Det som göms i snö kommer fram i tö.
Som sagt, det är inte vacker.
Resten av området är inte heller så vackert.
Hundskitshämnaren skulle nog behöva patrullera lite mer här i området. Say no more.
Måste bara dra till Ö&B och inhandla lite kamoflagekläder för den vita overallen funkar inget bra längre.

Nej, nu ser jag på uret att det är dags att hämta en unge.

Over and out

Att stå ut... Ännu en dag

Hon hör nyckeln i låset, vet att det är han. Kollar sig snabbt omkring, är allt i ordning? Är hon i ordning? Kollar maten på bordet, finns det servetter? Har hon glömt någonting?
Hon andas snabbt nu, är nervös.
Hon hör hur han bökar i hallen, tar av sig skorna, jackan.
Är han på humör idag? Har hon hunnit allt?
Hon ser honom genom dörröppningen, i hallspegeln. Ser hans ryggtavla.
Han verkar lugn.
Så kliver han in i köket, ler med sina vita tänder.
-"Älskling" säger han och kysser hennes nacke. Hon ryser ända in i märgen.
Hon harklar sig försiktigt och säger tyst:
-"Hur var din dag?
Han ser på henne med svarta ögon men han svarar inte.
Då vet hon. Vet att hans dag inte varit bra.
Och hon vet vad det innebär för henne.



Han sitter i bilen på väg till jobbet.
En röd bil lägger sig på omkörning och plötsligt minns han.
Han minns den röda bilen.
Minns sin tioårsdag som om det var igår, trots att över tjugo år har gått sedan den dagen.
Den dagen.
Dagen då han dog.
Bilen som rullade in på deras uppfart. Syrsorna sjöng sin sång, gräset hade börjat gulna. Hösten skulle snart vara där. Sommaren ar snart slut, den sista sommaren.
Mannen som klev ur var stor, han minns hans beiga byxor, ljudet av dem, fraset.
Han minns hans sursvettiga lukt.
-"Sitt här, kom och sitt på mitt knä. Vad stor du har blivit, grabben. Ska vi gå upp så att du kan visa mig vad du har fått i present"
Minns han sliskiga röst, lukt.
Minns hans present.
Vill inte minnas. Vill inte minnas dagen då han dog.
Han är vuxen nu. Men han dog när han var barn.
Dog den dagen då han fyllde tio år.

Det är gymnastik i dag. Sakta, sakta går han till skolan. För om han går riktigt sakta så kanske han inte kommer fram. Inte i tid i allfall. Eller så kanske det kommer en bil och kör på han, det vore bra, då skulle han slippa gympan idag. Och kanske alla andra dagarna med.
Gymnastik. Han vet ju så väl vad det innebär. Magen knyter sig till en lite boll, illamåendet slår upp i halsen och plötsligt vill han kräkas. Men han kommer inte att kräkas. Han kommer att göra som vanligt, bita i hop, ta emot och stå ut ännu en dag. Bita ihop sina käkar så hårt att det knakar i dem.
Pojken är trött. Trött i hela sin späda kropp.Men den senaste tiden har det börjat växa ett hat där inne. Ett hat som skrämmer honom. Han hatar så intensivt att han skär sig i armarna så att blodet rinner. Allt oftare sitter han med sitt raklad och leker i handledens mjuka skinn. Låter det löpa upp och ner över armen. Ser på blodet som rinner längs hans handled och nästan ljudlöst droppar på linoleumattan i hans rum.
Han vet i sitt hjärta att hans hämnd kommer att slå skoningslöst. Han vet att en dag ska han få sin upprättelse. Annars kommer han att explodera, sprängas i bitar. Han vet att han vill skada dem, han vill döda dem. Slå, slå tills inget mer finns att slå på. Det är inte han som ska blöda, det är de.
En dag. Han väntar och han bidar sin tid.

Massor av människor runt om kring oss bär på hemligheter och sår som kanske aldrig kan läka.
Satt och tänkte på vad lite vi vet om människorna runt omkring oss. Vi umgås med vänner, bekanta och arbetskamrater men vad vet vi egentligen om dem?
Vet vi vilka som bär på svarta hemligheter? Vet vi vilka som bär på hat?
Vad vet vi egentligen om våra medmänniskor?
Kanske är det någon av mina vänner som får stryk av sin man?
Kanske är det min arbetskamrat som blev utnyttjad av en pervers släkting på sitt eget tioårskalas?
Kanske är det din son som inte vill vara med på gymnastiken?
Nu är ju just de här historierna uppdiktade av mig men de kunde ju varit sanna. Eller hur?

Det skrämmer mig ibland att tänka på att vissa människor som jag kanske träffar var och varannan dag har ett rent helvete. Utan att jag vet om det.
Hur hjälper man dem?

Over and out

Dogwalk from hell

Blev en prommenad med lillflodis igår efter att jag stängt av datorn. Det regnade lite lätt, bara ett fint, fint ur, som pappan säger (det är väl uråldrig sörmländska, antar jag. Ungefär som att han säger varnnt i biin istället för varmt i bilen.)
Nåja, i alla fulla fall så traskar vi ut glada i hågen hunden och jag. Det skulle visa sig att det var ett smart drag att inte duscha och ta av sig arbetskläderna innan vi gick. Efter ca tjugo minuter så kommer vi fram till en liten promenadväg som är himmla fin på sommaren och där hunkräket kan springa lös en stund. Jag överlägger med mig själv och kommer fram till att det skulle vara nyttigt för bushunden att få springa av sig lite enegi och det ser ju ut att vara väldans hård skare.
Hund och jag går ut på skaren. Skaren är hård och håller bra för både hund och matte.
Bra tänker vi och knallar iväg. Efter ca hundra meter trampar vi igenom första gången. Sen gör man det ungerfär vart tionde steg eller så.
Problemet med det är att man då går som en fullsketen fyllekärring. Man går med kroppen spänd och bara väntar på att gå igenom. Jag måste ju ha sett ut som en jubelidiot där jag kom haltandes genom drivorna. Typ varje gång jag trampade igenom kom det dessutom ett automatisk rop, typ -Oooo!
Efter en helvetes prommenad på typ fyrtio minuter där ute i skaren så kom vi äntligen ut på asfalten igen. Då höll jag på att stå på öronen för att man inte var van vid att gå på riktig mark.
Nåja, asfalten vande vi oss vid men då kom spöregnet.
Kom så hem efter hundprommisen efter en timme och en kvart eller nåt, dyngsur, kall och jävligt trött.
Hunden var nöjd dock.

Over and out

Vilken färg som helst, men inte vitt!

Speciell vän har kommit över till den vuxna sidan med resten av oss PRO:are. I lördags fyllde han trettio och det var full rulle här hemma hela dagen och kvällen. En jämn ström med vänner och släktingar som åt och fikade.
Det var en väldigt trevlig dag som gjorde oss båda glada i kroppen.
Vi har väl lite funderingar på om vi ska ha någon riktig fest, jag fyller ju rätt så jämnt jag med i år (25 år var det va? Jo, jag har för mig det. Eller var det kanske femton?) men vi har inte riktigt bestämmt oss. Fast det vore ju roligt. Vi får se.

Det var härligt väder i lördags och jag visslade och njöt av våren. Fint och vakna bakis sen på söndagen och se att Bore tagit över världen igen och målat allt vitt.
Jag vill inte ha vitt, jag vill ha grönt. Jag nöjer mig till och med med brunt och grått och skitigt bara jag slipper vitt!
Alltså, våren, om du kommer nu så lovar jag att städa hemma hos dig, laga mat till dig och ta hand om dig. Bara du kommer hit och sparkar den jävla vintern i häcken så att den drar dit pepparn växer.
Snälla.

Hade faktiskt en bra natt på jobbet i natt. När jag tänker efter var den rätt hygglig i går med. Märkligt. Det flöt på och det är så skönt nu när snön börjar gå bort och man slipper allt extra jobb som snön innebär. Man är inte helt slut när man kommer hem, man orkar leva lite även om man är i en jobbperiod.

Nu tror jag att jag ska ta den lilla grishunden och gå en prommenad i regnsnöslasket.

Over and out

Mc Horan såg anus i Birkenstock.

Jodå, jag lever faktiskt. Men det har varit lite mycket jobb ett tag och sen har jag för tillfället inget virusskydd i min bärbara så jag måste gå in och datornappa någon av kidsens datorer. Det är inte så lätt, de är inte lediga så ofta.
Nåja, jag är ju här nu.

Satt och körde min ena runda på jobbet i natt och körde förbi bland annat;
Sallads möbler, Mc Horan och Slem.
Jag var trött på jobbet i natt kan man säga.
Sallads möbler säljer inte möbler till kålhuvudet (eller jo, det kanske de gör ibland...) och tomater, utan de heter egentligen Stallands möbler.
Mc Horan är inte ett Mc gäng utan en Mc butik som i själva verket heter Mc Hörnan.
Slem, ja det är Salem det, Salem söder om Stockholm.
Ibland fattar jag mig inte på min hjärna.
Ja, visst ja, Svenssons hemslöjd heter egentligen Svensk hemslöjd, men det är ju i allfall lite rimligt.

Hittade en lapp i min jobbarväska med lite stödord som jag skrivit när jag suttit och tänk på saker som jag vill skriva om i bloggen.
På lappen står:
"Jag såg mitt anus"
Okej... tänkte jag, men sen kom jag på att det var en lördagmorgon på radio när de pratade om "Första gången". Nu talar vi inte om första gången man hade sex utan rent allmänt om första gången man gjorde saker, vad som helst.
Då var det en kille som berättade att han i tolvårsåldern varit på semmester med sin familj och bott på hotell där de hade en stor spegel. Han kom naken, från badrummet och började akrobata sig lite vid spegel och plötsligt såg han sitt eget anus. Ropade på familjen och ville att de också skulle kolla.
Då tänkte jag att jag nog är rätt normal ändå.
Jag skulle i allfall aldrig berätta knäppa saker jag gör i radio.

På lappen står det också spya i drakskepp. Det låter ju lite lagom kryptiskt men är inte så märkvärdigt egentligen.
Jag var på Gröna Lund för en herrans massa år sedan, måste nog vara snart tjugo år sedan, och skulle åka drakskeppet. Mitt i mot mig och, vem det nu var som var med, för det minns jag faktiskt inte (jag sa ju att det var länge sedan, give me a brake här nu va?) satte sig två ungar. De verkade vara syskon, en flicka som nog var tio, elva år och hennes lillebror som var något yngre. De var lika laddade som jag och vem det nu var som var med. Fnitter och fniss och pirr i magen.
Eländet drar så igång och som de flesta vet så gungar det ju rätt så bra när man sitter där. Pojkstackarn mitt egmot börjar se lite lätt grön ut efter ungefär halva tiden och jag tittar lite nervöst på han och inser att jag sitter mitt i skottlinjen. Varje gång syskonen är i luften och jag nedanför ber jag en bön till alla gudar jag kan komma på att han inte ska kräkar rätt i ansiktet på mig. Nåja, åkturen börjar närma sig sitt slut och grabben håller spyan nere och jag börjar så smått att pusta ut.
Precis när eländet stannat och bågen går upp spyr killen en jättekräka rätt på mina fötter.
Mina bara fötter i Birkenstocktofflor.
Systerystern blev helt förtvivlad och pojkstackarn grät av skam medan jag sa att det inte gjorde ett dugg. Trösta de stackars telningarna lite och sen var det bara att "tjipptjoppa" (spya i Birkis låter, tjipp, tjopp, kan jag medela) iväg till muggen och stoppa både tofflor och fötter i handfatet.
Jag var enbart skitglad för jag hade ju kunnat få den rätt i nyllen och då känns en spya i dojjan som en bagatell.

Jag är så vansinnigt skitig efter det här skiftet så jag bara längar efter att hoppa ner i källaren och in i en varm dusch. Varför sitter jag här då? Vad väntar jag på?
Ja, inte vet jag. Men nu vet ni vad jag ska göra.

Over and out

Pensionärer hittar lepricanens kruka med guld, slår till med ett sjuhelvetes kalas!

Ledig helg = städ och bakhelg.
Nästa helg fyller nämligen Speciell vän hela trettio långa år.
Vi hade nog tänkt att vi skulle ha ett partaj men vi får nog skjuta lite på det, det finns ju en till i familjen som fyller trettiofem i år och det kan ju passa bra att dra till med en pensionsfest(trettio + trettiofem blir sextiofem och då är det dags för pension). Men det blir väl lite senare under våren om det skulle vara så att kassan på något mirakulöst sätt plötsligt bestämmer sig för att bli större(Man kanske vinner på en triss, hittar lepricanens kruka med guld eller rånar en bank).
Vi får väl se hur allt utvecklar sig under våren men just nu lutar det åt födelsedagsfika med hembakta bullar och kanske en grön tårta.
Välkomna.

Så detta innebär att min nuvarande helg kommer att innehålla städning och bakning och annat skoj. Problemet med våren är att den vackra solen lyser in genom mina fönster och visar dels hur otroligt skitiga dessa är, dels hur otroligt skitigt allt annat är inne. Gläää!
Så fram med moppar och trasor. (Nej, du läste fel, inte mopeder och transor, det är en helt annan sak. Fast det skulle kunna bli en jävla mycket roligare helg :))

Annars har det varit som vanligt, jobbat, sovit, ätit. Fast ätit har jag inte gjort så mycket som vanligt och vågen visar på minus fem. Det är skönt! Minus fem till och sen kan sommaren komma bäst den vill.

Våren verkar ju faktiskt ha kommit till slut. Det droppar ner i nacken på en när man går ut på trappan. Man trampar i vattenpussar och det läcker in i skorna. Fåglarna kvittrar och till och med en fågelhatare som jag njuter av ljudet.
Äntligen, äntligen säger jag bara. Jag är så trött på vinter och snö att jag bara vill lägga mig på marken som en femåring som inte får godis i affären och sparka och skrika tills halsen svider och ögonen svider och jag bara somnar där i snödrivan.
Men det verkar som jag slipper det i dag för solen skiner från en klarblå vårhimmel.

Tyst! Vad är det som låter?
Jaha, det är moppen som ropar att jag ska komma nu. Jag hör att assistenten skriker att jag ska fylla den med degspad och mjöl också så det är bäst att jag sjappar.

Over and out

Korsordsexpert

Appropå det där med åldersnojja så var jag till min älskade mormor idag.
Hon blir nittioett år i år.
Om jag får vara lika pigg i skallen och ha lika mycket humor som henne så vill jag också bli minst nittio år.
Underbara tant.

Over and out

Jag; ett kort, litet andetag i det stora hela

Åldersnojja. Smaka på det ordet och tänk efter vad du tänker på då.
Det här året är det massor av folk i min närhet som fyller jämt, det är 30 år, 35 år, fyrtio år och femtio år som ska firas. Själv tänker jag vandra in i 35 års åldern och Speciell vän ska gå över gränsen till trettio.
Sista månaden har jag tänkt en del på det här med att bli trettiofem och jag har känt mig gammal som gatsten. Så lyssnade jag på en ljudbok här om natten på jobbet och en av karaktärerna i boken sa någontin i stil med att: -Ja, det är femton år, tre månader och 18 dagar tills jag går i pension.
Då insåg jag att det är trettio år kvar tills jag går i pension och plötsligt kände jag mig ung igen. Det är ju nästan lika länge som jag har funnits och det känns ju som att det är ett tag man har lullat runt här på jorden. Så jag är nog inte så gammal ändå.

När jag fyllde trettio så hade jag ingen åldersnojja alls, tjugosju däremot var vidrigt och då kände jag mig som en dinousarie. Speciell vän muttrar emellanåt över att hans ska bli trettio i år, men jag tycker att han är rena rama lammköttet och att han inte ska oroa sig över det.

Något som man har insett är ju i allfall att livet går fort och om man tänker efter så är man ju trots allt bara ett andetag i universums kropp. Att man bara finns i en liten, liten stund i den stora hela evigheten. Det kan ju var rätt skrämmande när man tänker på det, hur obetydlig man trots allt är. Men samtidigt så får det en ju att tänka på att alla ens problem är rätt oväsentliga ändå.
Jag menar, vad gör det om hundra år att min bil är rostig? Eller att tapeterna i vardagsrummet är lila? Eller att Speciell väns skor har sett sina bästa år redan förra seklet.
Det betyder inte ett skit i det stora hela, inte ett skvatt.
Att passa på att älska, ha roligt och njuta av livet betyder i det stora hela inte ett skit för universum men jag hade ju i allfall roligt under tiden.
Så jag kör på det ett tag till.

Det enda som egentligen händer när man blir äldre är ju att man blir lite rynkigare och lite mer livserfaren och inget av det gör ju ont.
Jag tänker i allfall fortsätta att njuta av det korta och obetydliga liv som är mitt. Mycket troligt att jag kommer att fortsätta gnälla på lila tapeter och rostiga bilar emellanåt men jag ska försöka att tänka på lite oftare att det faktiskt inte spelar så stor roll, i det stora hela.

Over and out

Grodan Boll och Kalle Stropp

Åh, vilken ledig dag jag har haft. Jag har verkligen inte gjort någon nytta alls, bara varit ledig. Eller, jo, jag var faktiskt till pappan och målade ett varv på mitt vitrinskåp men det är också allt. Tog med mig Speciell vän och Ettan hem till min vän för att hälsa på henne och hennes tre veckors bebbe. Jösses, vad man blir sugen på en liten när man håller den där lilla i famnen. Bebben och jag hade lite allvarliga snack om livet när jag gav han en ny blöja, man måste ju tipsa dem lite redan när de är små. Tänk att det går som på räls att byta en blöja fast det var några år sedan jag hade några egna småknytt. Men det klart, hur många blöjor har man bytt i sina dagar tro? Några tusentals skulle jag gissa på.
Bebbens mamma och jag tog en promenad sedan ner till second hand butiken här i byhåla och det var som vanligt en resa i tiden. Såg bland annat en LP-skiva med Anita och Televinken som jag hade som barn, jag älskade den där skivan och spelade den ofta på min lilla plast gramofon. Minns den, Flåklypa Grand Prix och sen skivan Grodan Boll och Kalle Stropp, det var bra grejer det.

Framåt kvällen var Speciell vän och jag hem till en annan god vän och blev bjudna på hembakt, fortfarande ljummen, morotskaka. Där sket sig min bantning kan man säga. Gott var det och roligt att träffa vännen också, go´tjej.

Hem och slänga in lite mat i ugnen, ta en prommis med två kids och två fjärtlunsiga hundar och nu är det kaffe och soffa som gäller. Soffan blev för övrigt som ny igår för jag gav den ett rent överdrag, jag vet inte vem som är gladast, jag eller soffan. Troligen jag.

Här om dagen på jobbet blev det lite körigt, hade varit och lastat hela ekipaget fullt av godis, dyrbar last, sega råttor och gelehallon och skulle köra ut därifrån. Insåg halvägs ut därifrån att jag inte skulle komma ut för det stod bilar och skit ivägen och plötsligt såg jag att det blev väldans nära en stor snövall. Visst tänker ni, vad kan en snövall göra med ett stort lastbilssläp? Mer än ni tror, mer än ni tror. Hårda snövallar är som stenar, hårda som, ja just det, stenar. Fick stanna mitt i utfarten och springa ut med min lilla snöskyffel och skyffla bort halva snövallen innan jag kunde ge mig av därifrån.
Jag är inte bara chaffis, jag är snöskottare också.

Varför får jag alltid lust att baka när jag bantar för? Jag blir aldrig sugen på att baka någonting annars men så fort jag bantar så tänker jag hela tiden på att baka tråtor och smarriga cupcakes. Varför? Nybakta bullar, drömmar, chokladkakor, kladdkaka, you name it. Jag vill baka det och ja, jag vill äta det.
Men jag ska inte, ska inte, ska inte. Bara tänka på det ett tag till.

I morgon är det dags att arbeta igen. Längtar redan.

Over and out

Svängde mina lurviga till bra lokalt band

Var på galej på det lokala vattenhålet igår. Tog det lugnt eftersom jag hade i bakhuvudet hela kvällen att det faktiskt är jobbardag i dag. Avslutade kvällen med att dricka mineralvatten och senare nere på efterfesten blev det enbart kallt kranvatten. Perfekt idag för jag har mått som en prinsessa hela dagen. Speciell vän har legat för ankare hela dagen och börjar väl så smått piggna till nu i kväll.

Jag började dagen med att tapetsera klart i köket och det blev snyggt. Det är inte klokt vad jag är bra.
Sen målade jag ett varv på ett vitrinskåp som jag vill ha vitt istället för mörkbrunt. Man kan säga att det är svårt att måla någonting vitt som är mörkbrunt från början. Det tar lite tid men det kommer att bli görsnyggt när det är klart. Ska hitta några snygga beslag till det sen också har jag tänkt mig.

Nej, men det här är ju inte klokt att jag verkligen inte har ett skit roligt att skriva om idag. Vi lägger ner det här va?

Over and out