Blev en prommenad med lillflodis igår efter att jag stängt av datorn. Det regnade lite lätt, bara ett fint, fint ur, som pappan säger (det är väl uråldrig sörmländska, antar jag. Ungefär som att han säger varnnt i biin istället för varmt i bilen.)
Nåja, i alla fulla fall så traskar vi ut glada i hågen hunden och jag. Det skulle visa sig att det var ett smart drag att inte duscha och ta av sig arbetskläderna innan vi gick. Efter ca tjugo minuter så kommer vi fram till en liten promenadväg som är himmla fin på sommaren och där hunkräket kan springa lös en stund. Jag överlägger med mig själv och kommer fram till att det skulle vara nyttigt för bushunden att få springa av sig lite enegi och det ser ju ut att vara väldans hård skare.
Hund och jag går ut på skaren. Skaren är hård och håller bra för både hund och matte.
Bra tänker vi och knallar iväg. Efter ca hundra meter trampar vi igenom första gången. Sen gör man det ungerfär vart tionde steg eller så.
Problemet med det är att man då går som en fullsketen fyllekärring. Man går med kroppen spänd och bara väntar på att gå igenom. Jag måste ju ha sett ut som en jubelidiot där jag kom haltandes genom drivorna. Typ varje gång jag trampade igenom kom det dessutom ett automatisk rop, typ -Oooo!
Efter en helvetes prommenad på typ fyrtio minuter där ute i skaren så kom vi äntligen ut på asfalten igen. Då höll jag på att stå på öronen för att man inte var van vid att gå på riktig mark.
Nåja, asfalten vande vi oss vid men då kom spöregnet.
Kom så hem efter hundprommisen efter en timme och en kvart eller nåt, dyngsur, kall och jävligt trött.
Hunden var nöjd dock.
Over and out
Dags att sluta blogga.
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar