Fram med gittarren, SkrattFia och Chaffismorsan drar av sin hit "Stick och brinn"

Har äntligen fixat antivirusprogrammet på min burk, den har ju bara stått avstäng i någon månad så där. Bra, jobbat, tjejen. Nåja, nu är burk i bruk igen och eventuellt så kan det hända att jag uppdaterar bloggen lite oftare än varannan vecka eller nåt.

Två suveräna nätter på jobbet ligger bakom mig och framför mig ligger tre ledig nätter då jag är fri som en fågel. Underbart är allt jag kan säga.
I natt spelade jag Guns´n Roses på mycket hög volym i lastbilen och sjöng mig hes till gamla goda "Patience" och "Used to love here".
Jag tror att jag ser och låter ganska rolig när jag sjunger med i musik i bilen. Jag dras liksom med och sjunger för full hals och kan inte sitta stilla. Dagtid lyssnar jag bara på ljudböcker. För de andra bilisternas skull.
Säkrast så.

I natt var jag och lossade i en butik som ger mig kalla kårar. Det är läskigt där! För det första ligger det i en förort till huvudstaden som inte är direkt känd för att var städad och trevlig, för det andra så är det helt kolsvart där inne på plan. När man står vid kajen, inbackad är det inte en käft som ser en. Vi bryggan sitter en rörelse deckare som slår på lampan när man kommer ner till kajen. Hur kul är det när man kommer dit och det lyser redan innan man kört ner?
Det finns ingen gata, väg eller cykelbana i närheten heller så det kan inte vara så att någon råkat knallat förbi heller.
Antingen får jag för mig att det står någon läskig typ i skuggorna och smyger med en kniv alternativt en pistol i högsta hugg, eller så får jag för mig att det smyger runt något vampyrelände på taket till byggnaden eller möjligen släpet. Rädd är jag i allfall alltid när jag lossar där. Så in i helvete.
Varje gång jag är klar och har stängt dörrarna på släpet och ska gå de 25,25 meterna tillbaka till hytten måste jag tvinga mig själv att inte springa som en galning och slänga mig upp i hytten. (Fast det har hänt att jag inte kunnat behärska mig och jag har sprungit som en idiot och fullkommligt hoppat de tre stegen in i hytten och slängt igen dörren efter mig och låst fortare än du hinner säga "babomta")
Men oftast så går jag, men fort. Då får jag den där känslan av att jag VET att det finns någon/något bakom mig och om jag vänder mig om så kommer jag att antingen dö döden av en mördares kniv alternativt se någonting som kommer att göra mig sinnersjuk så att de måste låsa in mig på hispan på obestämd tid.
Jag tänker inte vända mig om för inget av alternativen känns så värst lockande.
Ännu så länge har jag överlevt men jag är nära en hjärtinfarkt varje gång tåget åker förbi när jag lossar där och det gör det minst en gång varje natt man är där.

Vi var föresten hem till min kära kusin, som jag träffar åt helvete för sällan, här om dagen. Som vanligt när vi ses skrattar vi mest hela tiden. Och sen skvallrar vi lite om folk och fä. Sen drar hennes dotter, SkrattFia och jag av vår jättebra, egenhändigt påhittade sång "Stick och brinn" på hennes leksaksgittarr som saknar två strängar. Till och med hennes lillasyster "Den gråtande bäbin" skrattade loss lite då.
Massor av pluspoäng på mitt "må bra konto".

Snart ska vi hem till Mamman och fira henne lite på födelsedagen. Hörde rykten om morotskaka och tårta. Jag tar väl med mig en hårdmacka att knapra på.

Over and out