I´m takin´ control of my life

Det finns en låt av och med Tom Petty som heter Two gunslingers.
Texten går så här:

Two gunslingers, walked out in the street
And one said "I don't wanna fight no more"
And the other gunslinger thought about it
And he said, "yeah what are we fighting for?"

I'm t akin' control of my life,
I'm takin' control of my life
I'm takin' control of my life now,
Right now, oh yeah

Well the crowd that assembled
For the gun fight were let down
Everyone hissed and booed
And a stranger told h is Mrs.
That's the last one of these gunfights
You're ever gonna drag me to

I'm takin' control of my life,
I'm takin' control of my life
I'm takin' control of my life now,
Right now, oh yeah

Well the two gunslinge rs
Went ridin' out of town and
Were never heard from no more
And there ain't been a gun fight
For a long time, maybe never
But nobody knows for sure

I'm takin' control of my life,
I'm takin' control of my life
I'm t akin' control of my life now,
Right now, oh yeah

Jag tar fram den där texten i min hjärna ibland när det känns som att jag tappar kontrollen över allt.
Och den här gången har jag faktiskt gjort det, inte tappat kontroll utan:
Tagit kontroll över mitt liv.

Det här inlägget är inte lätt att skriva men jag vill ändå göra det.
Jag skriver ju den här bloggen för min egen skull och jag antar att det här inlägget är en del av det där med att ta kontroll över mitt liv.

Jag har alltid haft, vad man brukar kalla, ett dåligt ölsinne.
Jag har en tendens att dricka för mycket, har ingen "spärr" som talar om att, du bruden det räcker nu, dags att gå hem. Det där med "en dag i morgon också" är inget som jag någonsin ägnat en tanke. Vadå, dag i morgon? Ja, det är ju då det.
Här talar vi om tjejen som kommit tvåa i ölhävartävling på hojfest. Och nu snackar vi inte om damklass...
Tequila i dricksglas, whiskey direkt ur flaskan som sköljes ner med en skvätt sjövatten, en tetra vin själv på en kväll. You name it. I have done it.
Jag har helt enkelt alltid varit bruden som går hem sist och som alltid blir fullast.

Ok, så långt är vi med.
Är det hela världen då? Att bli fullast?
Nej, det är det väl egentligen inte.
Problemet är väl att jag tillåter mig själv att bli både elak och ett svin.
Det är hela världen.

Det finns så många saker som jag har gjort och sagt när jag varit full som jag skulle kunna offra mitt ena ben för att få osagt och ogjort. Så många människor som jag har sårat och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta bort det, få det raderat från världen.
Jag kan ju tyvärr inte det och även om jag hugger av mig både ben och armar så kvarstår ju taggen i hjärtat på just den personen.

Så jävla pinsam som jag har varit.
Så elaka saker jag sagt.
Så elaka saker jag gjort.
Så många människor som jag har gjort besvikna, ledsna.
Så många gånger jag svikit mig.

Det snurrar fort, fort i min hjärna. Kan inte så det att sluta snurra.
Ett glas vin. Eller varför inte en flaska? Eller, vad fan, en tetra.
Odjuret är utsläppt.

Vem är hon?
Jag vet inte!
Det är du!
Nej!
Jo, det är du!
Neeeeej!

35 år tog det.
Att komma på att odjuret är jag.

Det är inte så att jag har ett alkoholproblem på det sättet att jag måste dricka varje dag eller varje vecka. Jag gömmer inte sprit eller vin hemma och smygsuper på vardagarna.
Jag dricker inte oftare än gemene man, snarare mer sällan.
Det är bara det att det nittio procent av gångerna blir skit av hela kvällen när jag väl partajar.
Mina barn, mina föräldrar och min syster har tex inte sett de värsta sidorna.
Det är jag jävligt glad för!

Så jag kom till en gräns till slut.
Och jag bestämmde mig för att göra som revolvermännen i Toms låt,
ta kontroll över mitt liv.

Jag har inte slutat partaja, bara slutat dricka alkohol.
Jag tänker fortsätta gå ut, vara med på fester, ha fester och roa mig kungligt.
Det är bara det att jag har släpat ut odjuret i ljuset och det är inte så värst läskigt när det ligger som en våt fläck på golvet och torkar in i mattan.

Här kommer låten, tyvärr inte med Tom Petty men texten är ju den samma.


Jag råkar gilla Tom Petty och tycker att han skrivit en jävla massa bra låtar, som den här tillsammns med Jeff Lynn, med mycket tankvärda texter.
Rätt in i mitt hjärta.



Ångesten över alla jävla tokiga tilltag går ju tyvärr inte bort som genom ett trollslag för att jag har bestämmt mig för att äntligen växa upp och ta tag i mitt problem. Men jag hoppas på att hitta bättre sätt att dämpa den och att jag ska orka ta mig igenom det här.
Jag är lycklig som har världens underbaraste barn, en sambo som alltid stöttar mig i allt jag gör och en syster som är den bästa i hela världen.

Tack!

Over and out