Mitt namn var Hasse Träsksjö

I går fyllde Ettan fjorton år. Det är fullkommligt obegripligt då jag faktiskt nyss var fjorton år. Var tusan tar åren vägen?
Det var full rulle här hemma hela dagen och grabben var nöjd med sin dag.
Hans farfar med särbo var här också men orginalfadern lös som vanligt med sin frånvaro. Men ingen var ju förvånad, allra minst Ettan själv.
Han sa att om han skulle ringa eller dyka upp skulle han fråga vem han var.
Och det kan man ju undra.

Framåt kvällen for vi till systeryser och svågern för han fyller fyrtio idag och lördagkväll är ju roligare än söndag. Så resten av dagen blev svågerns och det var jättetrevligt det med. Jag åt sjutton ton smörgåstårta och drack upp en halv flaska med alkoholfritt jordgubbsvin. Snacka om att jag kände mig som en spärrballong efter det! Men gott var det. Och trevligt.
Blev sittandes att titta på gamla kort sedan åratal tillbaka. Jag säger bara; tur att man inte ser ut som man gjorde då.
Fredrik säger att jag såg ut som en Hasse och tyvärr har han väl en poäng där. Inte för att jag hör till de vackra människorna nu heller men någon kunde ju ha sagt till mig. Jag såg ju verligen för jävlig ut under de senare tonåren och upp till tjugotre, tjugofyra ungefär. Efter det så ser det väl rätt ok ut men hur fan tänkte jag innan det?
Var jag blind? Var jag dum i huvudet? Antagligen båda delarna.
Jag förundras.
Och lovar mig själv att se på mig lite oftare i spegeln så att jag inte hamnar i superfulträsket igen.

Sitter och fnular på vad för skoj jag ska göra av den här dagen. Tvåan drog till en kompis, Trean är hos pappa, Ettan har främmande av sin kompis från Storstad och Speciell vän kommer väl att sova större delen av dagen.
Jag går och snyggar till mig och ser om jag kan hitta på något skoj av den här dagen.
Vi ses.

Over and out