I´m takin´ control of my life

Det finns en låt av och med Tom Petty som heter Two gunslingers.
Texten går så här:

Two gunslingers, walked out in the street
And one said "I don't wanna fight no more"
And the other gunslinger thought about it
And he said, "yeah what are we fighting for?"

I'm t akin' control of my life,
I'm takin' control of my life
I'm takin' control of my life now,
Right now, oh yeah

Well the crowd that assembled
For the gun fight were let down
Everyone hissed and booed
And a stranger told h is Mrs.
That's the last one of these gunfights
You're ever gonna drag me to

I'm takin' control of my life,
I'm takin' control of my life
I'm takin' control of my life now,
Right now, oh yeah

Well the two gunslinge rs
Went ridin' out of town and
Were never heard from no more
And there ain't been a gun fight
For a long time, maybe never
But nobody knows for sure

I'm takin' control of my life,
I'm takin' control of my life
I'm t akin' control of my life now,
Right now, oh yeah

Jag tar fram den där texten i min hjärna ibland när det känns som att jag tappar kontrollen över allt.
Och den här gången har jag faktiskt gjort det, inte tappat kontroll utan:
Tagit kontroll över mitt liv.

Det här inlägget är inte lätt att skriva men jag vill ändå göra det.
Jag skriver ju den här bloggen för min egen skull och jag antar att det här inlägget är en del av det där med att ta kontroll över mitt liv.

Jag har alltid haft, vad man brukar kalla, ett dåligt ölsinne.
Jag har en tendens att dricka för mycket, har ingen "spärr" som talar om att, du bruden det räcker nu, dags att gå hem. Det där med "en dag i morgon också" är inget som jag någonsin ägnat en tanke. Vadå, dag i morgon? Ja, det är ju då det.
Här talar vi om tjejen som kommit tvåa i ölhävartävling på hojfest. Och nu snackar vi inte om damklass...
Tequila i dricksglas, whiskey direkt ur flaskan som sköljes ner med en skvätt sjövatten, en tetra vin själv på en kväll. You name it. I have done it.
Jag har helt enkelt alltid varit bruden som går hem sist och som alltid blir fullast.

Ok, så långt är vi med.
Är det hela världen då? Att bli fullast?
Nej, det är det väl egentligen inte.
Problemet är väl att jag tillåter mig själv att bli både elak och ett svin.
Det är hela världen.

Det finns så många saker som jag har gjort och sagt när jag varit full som jag skulle kunna offra mitt ena ben för att få osagt och ogjort. Så många människor som jag har sårat och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta bort det, få det raderat från världen.
Jag kan ju tyvärr inte det och även om jag hugger av mig både ben och armar så kvarstår ju taggen i hjärtat på just den personen.

Så jävla pinsam som jag har varit.
Så elaka saker jag sagt.
Så elaka saker jag gjort.
Så många människor som jag har gjort besvikna, ledsna.
Så många gånger jag svikit mig.

Det snurrar fort, fort i min hjärna. Kan inte så det att sluta snurra.
Ett glas vin. Eller varför inte en flaska? Eller, vad fan, en tetra.
Odjuret är utsläppt.

Vem är hon?
Jag vet inte!
Det är du!
Nej!
Jo, det är du!
Neeeeej!

35 år tog det.
Att komma på att odjuret är jag.

Det är inte så att jag har ett alkoholproblem på det sättet att jag måste dricka varje dag eller varje vecka. Jag gömmer inte sprit eller vin hemma och smygsuper på vardagarna.
Jag dricker inte oftare än gemene man, snarare mer sällan.
Det är bara det att det nittio procent av gångerna blir skit av hela kvällen när jag väl partajar.
Mina barn, mina föräldrar och min syster har tex inte sett de värsta sidorna.
Det är jag jävligt glad för!

Så jag kom till en gräns till slut.
Och jag bestämmde mig för att göra som revolvermännen i Toms låt,
ta kontroll över mitt liv.

Jag har inte slutat partaja, bara slutat dricka alkohol.
Jag tänker fortsätta gå ut, vara med på fester, ha fester och roa mig kungligt.
Det är bara det att jag har släpat ut odjuret i ljuset och det är inte så värst läskigt när det ligger som en våt fläck på golvet och torkar in i mattan.

Här kommer låten, tyvärr inte med Tom Petty men texten är ju den samma.


Jag råkar gilla Tom Petty och tycker att han skrivit en jävla massa bra låtar, som den här tillsammns med Jeff Lynn, med mycket tankvärda texter.
Rätt in i mitt hjärta.



Ångesten över alla jävla tokiga tilltag går ju tyvärr inte bort som genom ett trollslag för att jag har bestämmt mig för att äntligen växa upp och ta tag i mitt problem. Men jag hoppas på att hitta bättre sätt att dämpa den och att jag ska orka ta mig igenom det här.
Jag är lycklig som har världens underbaraste barn, en sambo som alltid stöttar mig i allt jag gör och en syster som är den bästa i hela världen.

Tack!

Over and out

Sjuttiotalsprogg, världens bästa "hålla sig vaken musik"

Gissa om jag var trött i natt?
Svar ja. Så in i helvete trött.
När jag var på Essingen i storstaden insåg jag att jag verkligen var trött och där finns inte direkt några p-fickor att stanna på. Så det fick bli en skiva med Nationalteatern på maxvolym.
Sedan ringde pappan och pratade lite så jag höll mig vaken till första lossningen vid 03:00. Sedan funkade det resten av natten men jag erkänner gladerligen att det var bra skönt vid halv fem tiden att krypa ner under täcket och sova en stund.
Att sova i lastbilen är lite som att sova i husvagn, mysigt, speciellt när det regnar mot taket. Man drar igång värmaren på ca 25 grader och myser i värmen.
Då är det skönt att vara chaffis.

Annars hände det inte så mycket roligt i natt, det rullade på bra.
Sölkorvarnas konung lossade mig i morse men jag vet inte om han tagit något uppåttjack för det gick riktigt fort att få både av och på lasset.
Han rörde sig nästan lika fort som en vanlig människa.
Bra jobbat.

Tror att jag håller på att bli sjuk för jag har ont i halsen och fryser. Verkar misstänt va? Jag är ju dessutom ledig i morgon, fredag och lördag så då passar det ju fint att vara sjuk. Eller inte.
Äh, jag kör på och ser vart åt det barkar.
I morgon ska Tvåan och jag åka och få hennes tandställning inslängd. Får se hur det blir.
Älskade unge.



Over and out

En enda liten börn med moppen och jag stryper dig!

Börjar dagens inlägg med att skicka en tanke och massor av vama kramar till
Angie som, efter vad jag förstått mist en vän. Men jag glädjs också otroligt mycket över att hon dessutom blivit mamma till ännu en liten dotter idag.
Grattis till dig och resten av familjen!

Själv har jag en sådan där, "Har jobbat hela natten och ska jobba två nätter till men kan likförbannat inte sova en blund" -dag. Somnar sött, vaknar efter en eller två timmar, ligger och snor i täcket, kliar mig lite på benet, gäspar. Ligger och snor lite till, kliar mig lite på armen, gäspar.
Går upp och kissar.
Trasslar in mig lite i täcket. En hund skäller. Gäspar.
En unge börnar med sin moped precis här utanför.
Känner att jag vill strypa ungjävlen. Gäspar.
Ger upp och läser i fem timmar.
Det värsta är att jag vet hur otroligt dryg natten kommer att bli. Gäspar mig hela vägen till första lossningen. I bland när jag har sådana här dagar måste jag stå vid första lossningsstället och sova tio minuter i hytten innan jag ens orkar gå ur och lossa.
Men det är inget att göra åt, bara att gilla läget som min kära chef brukar säga.
Om ni råkar vara ute och köra nåt i natt runt huvudstaden och ser en tradare stå efter vägen så är det troligen jag som måste microvila lite.
Vad ni än gör, stå inte utanför och börna, varken med moped eller bil.
Då kommer jag ut med hyttpinnen och slår ihjäl er.

Snart har jag tredagarsledigt och det ska bli skönt. Dessutom kommer lillgrabben hem och det är alltid en fest i sig.
Längtar.

Over and out

Föresten

Varför sa ni inget???
Ni kunde ju ha sagt till mig:
Hallå där. Du ser förjävlig ut! Ta och snygga till dig, va!
Gör det om jag är så där ful nu med.
Snälla!

Over and out

Mitt namn var Hasse Träsksjö

I går fyllde Ettan fjorton år. Det är fullkommligt obegripligt då jag faktiskt nyss var fjorton år. Var tusan tar åren vägen?
Det var full rulle här hemma hela dagen och grabben var nöjd med sin dag.
Hans farfar med särbo var här också men orginalfadern lös som vanligt med sin frånvaro. Men ingen var ju förvånad, allra minst Ettan själv.
Han sa att om han skulle ringa eller dyka upp skulle han fråga vem han var.
Och det kan man ju undra.

Framåt kvällen for vi till systeryser och svågern för han fyller fyrtio idag och lördagkväll är ju roligare än söndag. Så resten av dagen blev svågerns och det var jättetrevligt det med. Jag åt sjutton ton smörgåstårta och drack upp en halv flaska med alkoholfritt jordgubbsvin. Snacka om att jag kände mig som en spärrballong efter det! Men gott var det. Och trevligt.
Blev sittandes att titta på gamla kort sedan åratal tillbaka. Jag säger bara; tur att man inte ser ut som man gjorde då.
Fredrik säger att jag såg ut som en Hasse och tyvärr har han väl en poäng där. Inte för att jag hör till de vackra människorna nu heller men någon kunde ju ha sagt till mig. Jag såg ju verligen för jävlig ut under de senare tonåren och upp till tjugotre, tjugofyra ungefär. Efter det så ser det väl rätt ok ut men hur fan tänkte jag innan det?
Var jag blind? Var jag dum i huvudet? Antagligen båda delarna.
Jag förundras.
Och lovar mig själv att se på mig lite oftare i spegeln så att jag inte hamnar i superfulträsket igen.

Sitter och fnular på vad för skoj jag ska göra av den här dagen. Tvåan drog till en kompis, Trean är hos pappa, Ettan har främmande av sin kompis från Storstad och Speciell vän kommer väl att sova större delen av dagen.
Jag går och snyggar till mig och ser om jag kan hitta på något skoj av den här dagen.
Vi ses.

Over and out

Jag plågas av Den onda drottningen och hennes drönare

Den lilla flodhästhunden, som inte är så liten längre, fick sig en transportbur i tisdagspresent igår. Hunden satt i buren med extremt hängande huvud och tittade på mig med stora, bedjande ögon.
-Du kan inte mena allvar, matte.
Tittade på han i backspegeln sedan och hans huvud hängde liksom ner mellan "axlarna".
Jag väntade bara på att han skulle dra fram ett munspel och börja spela väldigt sorglig blues. Visionen fortsatte givetvis, som det för det mesta gör i min hjärna, med att Fjrätlunsen drog fram en gitarr och började kompa. Eller var det kanske en bas?
Själva grejjen är ju i allfall att nu är det slutätet på inredningen i bilen.
Bäst att kolla om det är några speciella vitaminer han kan behöva nu när han inte får i sig dem genom bilinredningsrutan i kostcirkeln.

Vaknade nyss av att huset var för tyst. Finns ingen hemma och som vanligt är det ingen som skriver någon lapp och talar om var de är.
Märkligt med tanke på att jag uppmanat mina barn sedan dagen de föddes att man alltid ska tala om var man är.
Det första jag sa till dem när de kom ut var;
-Hej älskade unge! Jag älskar dig och ska ta väl hand om dig och älska dig till evigheten. Men det är bäst du alltid talar om var du är genom lapp eller telefonsamtal. Du får inte drunkna när du åker och badar och kom ihåg att städa ditt rum.
Nejdå, men det där med hej och hela älskar biten var sant.

Sova ska jag tydligen inte göra föränn jag hamnar i graven. Det går helt enkelt inte att sova längre. Det är som en spärr som låter mig sova fyra till fem timmar i sträck, sedan är det bara att slå upp sina blågrå.
Jag är som en sådan där blunddocka som man hade som liten, bara det att jag är felgjord så när jag ligger ner åker ögonen upp och när jag är upprätt åker ögonen igen. Nåt som är knas då va?

Kan vara det att mitt huvud kan liknas med en bikupa. Det surrar så högt att jag helt enkelt inte kan sova.
Någon som har en flaska med Radar står så att jag kan få död på den onda drottningen och hennes drönare?

Over and out

Det är varken en bäbis eller ett bröllop. Det är inte ens något kul.

Har hänt något stort i mitt liv.
Jag har äntligen förstått och accepterar.
Nu ska jag bara leva med det resten av livet också.
Just nu ligger jag lite lågt med det här på bloggen. Finns lite viktiga människor som ska underrättas i första hand.
Jag kommer säkerligen att ha ett stort, för att inte säga enormt behov av att skriva om det senare men inte just nu.
Föresten så vet jag ju att ni mina kära, trogna läsare tycker det är roligare när jag skriver roliga, glada och tokiga inlägg.
Men nu ska jag gosa med min fina familj innan jag drar till världens bästa jobb.

Over and out

Nog nu

I dag är det den första dagen på resten av mitt liv.
Har tagit ett stort steg idag.

Over and out

Fyra bugg och en gammal dumper

Buggutfart.
Körde hem från storstaden i morse och passerade trafikplats Slem, som ju är Salem för er som inte brukar läsa min blogg. Jag har i efterhand räknat ut att det nog står byggutfart men jag tycker buggutfart låter roligare. Roligt är det också att tänka på vad det skulle innebära om det verkligen stod det.
Senario:
Jag kommer körande i tradarn och ser plötsligt hur det kommer buggande par på utfarten och ut på motorvägen. Rätt ut på motorvägen dansar de och hela världen förvandlas till en musikal. Musiken, vajande kjolar och tygskor som fladdrar förbi rutan. Hästsvansar och tuggumidoft.
Ja, ni fattar.
Det skulle varit mycket roligare än en skitig, skäggig gubbe i en gammal dumper.

Vidare på vägen hem så såg jag hela hav av gula, ulliga tussilago. Då tänkte jag på en vän jag hade för tusen år sedan, vi kan kalla henne Gullan. Vi gillade att dansa och sjunga en del och vi hitta på en sång som hette
"Jävla tussilago, jävla tussilull"
Jag tror att det fanns ett original som var någon slags barnvisa som vi sjöng i skolan som vi typ hottade upp med lite tuffare text. Jo, visst släng bara in lite svärord så blir en snustorr barnvisa hipp. I allfall tyckte man kanske det om man var tio år och växte upp på åttiotalet.

Landade hemma hos mamman en sväng idag och hon tog fram saxen och vips så var en dm hår som bortblåst. Eller jag, bort blåst och bort blåst det hamnade väl snarare i dammsugaren. Borta är det i allfall.
Jag kanske vänjer mig framåt jul.

Over and out

Det är typ nåt krig i nåt land. Men vädret blir bra.

I dag är jag ledig och fri som en fågel. (Urk, burr otäcka flygfän)
I går på jobbet hände en lite smårolig grej. Jag var på Sveavägen i huvudstaden och lossade klockan sju på morgonen. Sista lossningen innan jag skulle dra mig hemåt. Nåja, killen som kommer ut och ska lossa mig är den killen som ingen av oss vill bli lossad av för hans arbetstempo kallas ultrarapid.
Jag visste ärligt talat inte att man kunde, rent praktiskt, jobba så sakta som han gör. Han rör sig som att han levde i en värld av sirap.
Nåja, han kommer igång och vi får väl av lasset till slut, en tjugo minuter senare än vanligt ska han så börja lyfta upp det jag ska ha med mig tillbaka till lagret. Jag står på flaket och väntar och väntar och väntar.
Bilen som ska lossa klockan åtta kommer rullandes och står och väntar på oss. Killen som kör den är min arbetskamrat och han ställer sig utanför och röker samtidigt som han bubblar i telefonen.
Lossningskillen går med sina limsulade dojjor i samma takt som en sengångare och jag gör något slags miner och ett litet smärre utspel inne i skåpet mot min arbetskamrat. Ni vet så där, åhhhh!, jag orkar inte med den här sölkorven miner.
Då får jag syn på en kille som sitter i en sopbil och väntar på grönt ljus och skrattar gott åt mig och mitt utspel.
Inte tänte jag på att jag var på Stockholms mest trafikerade gata.
Nåja, sopbilskillen fick sig ett gott skratt och han vinkade glatt sen när han fick grönt ljus.
Bra att man kan göra någon glad på jobbet.

Föresten tror jag att jag såg Fredrik Lindström där på Sveavägen igår. Han är lite av min idol då jag retar mig otroligt mycket på det svenska språket nu för tiden och han verkar ju rätt insatt i det.
Jag blir oerhört irriterad när de anväder slang och fula ord i radio tillexempel. Eller bara sättet de läser nyheter på nu för tiden. Jag tycker att det ska vara lite gammalmodigt och seriöst.
Jag vill inte höra om krig och svält av en snorvalp som använder sig av förenklad svenska och absolut inte slang.(Fast jag vill ju inte höra om det alls, det vore ju bättre att det inte fanns och det bara var roliga nyheter, då kunde de få flamsa loss hur mycket de ville).
Nej, det ska vara seriöst. Så det så.
Och varför måste de säga massor av fula ord och göra dem okej? Vi säger till våra barn att de inte får säga kuk och fitta, men de pratar om det i radio och tv hela tiden. Hur går det ihop?
Fattar att det var spännande att säga det i radio i början av nittiotalet för då var det ju en provokration, men idag? Varför?
Nej, fram med bättre ordföråd och spara på skitsnacket.

I går såg jag skitstövlarnas konung som var ute och gick i det vackra vädret. Han såg ut som att han behövde vara i solen lite, blek som ett lakan och risig som ett uttjänat påskris.
Hon var inte med, blev kanske kvar i Blåkulla.
Jag skulle inte bli förvånad.

Har hällt upp en stor kopp kaffe nu och den tänker jag avnjuta på altanen.

Over and out

Första hjälpen av fyra personer

Hålls vid liv av tre underbara ungar och den mest fantastiske mannen i hela världen.
Speciell vän, du är kanske ingen kung på att städa men du är definitivt världsmästare på att hålla mig ovanför vattenytan.
Du är underbart bra på att visa mig uppskattning, peppa mig och hjälpa mig.
Och framför allt så är du en fena på att älska.
Och det bästa av allt är att det är mig du älskar.
Och jag.
Jag älskar dig.
Mer än du anar.

Over and out

Hallå där min namne som också är chaffistjej!

Men hallå! Skulle uppdatera mig lite på alla bloggar jag läser och upptäckte att en av "mina" bloggare skaffat lösenord!
Men jag vill ju fortsätta läsa din blogg ju!

Over and out

Fram med gittarren, SkrattFia och Chaffismorsan drar av sin hit "Stick och brinn"

Har äntligen fixat antivirusprogrammet på min burk, den har ju bara stått avstäng i någon månad så där. Bra, jobbat, tjejen. Nåja, nu är burk i bruk igen och eventuellt så kan det hända att jag uppdaterar bloggen lite oftare än varannan vecka eller nåt.

Två suveräna nätter på jobbet ligger bakom mig och framför mig ligger tre ledig nätter då jag är fri som en fågel. Underbart är allt jag kan säga.
I natt spelade jag Guns´n Roses på mycket hög volym i lastbilen och sjöng mig hes till gamla goda "Patience" och "Used to love here".
Jag tror att jag ser och låter ganska rolig när jag sjunger med i musik i bilen. Jag dras liksom med och sjunger för full hals och kan inte sitta stilla. Dagtid lyssnar jag bara på ljudböcker. För de andra bilisternas skull.
Säkrast så.

I natt var jag och lossade i en butik som ger mig kalla kårar. Det är läskigt där! För det första ligger det i en förort till huvudstaden som inte är direkt känd för att var städad och trevlig, för det andra så är det helt kolsvart där inne på plan. När man står vid kajen, inbackad är det inte en käft som ser en. Vi bryggan sitter en rörelse deckare som slår på lampan när man kommer ner till kajen. Hur kul är det när man kommer dit och det lyser redan innan man kört ner?
Det finns ingen gata, väg eller cykelbana i närheten heller så det kan inte vara så att någon råkat knallat förbi heller.
Antingen får jag för mig att det står någon läskig typ i skuggorna och smyger med en kniv alternativt en pistol i högsta hugg, eller så får jag för mig att det smyger runt något vampyrelände på taket till byggnaden eller möjligen släpet. Rädd är jag i allfall alltid när jag lossar där. Så in i helvete.
Varje gång jag är klar och har stängt dörrarna på släpet och ska gå de 25,25 meterna tillbaka till hytten måste jag tvinga mig själv att inte springa som en galning och slänga mig upp i hytten. (Fast det har hänt att jag inte kunnat behärska mig och jag har sprungit som en idiot och fullkommligt hoppat de tre stegen in i hytten och slängt igen dörren efter mig och låst fortare än du hinner säga "babomta")
Men oftast så går jag, men fort. Då får jag den där känslan av att jag VET att det finns någon/något bakom mig och om jag vänder mig om så kommer jag att antingen dö döden av en mördares kniv alternativt se någonting som kommer att göra mig sinnersjuk så att de måste låsa in mig på hispan på obestämd tid.
Jag tänker inte vända mig om för inget av alternativen känns så värst lockande.
Ännu så länge har jag överlevt men jag är nära en hjärtinfarkt varje gång tåget åker förbi när jag lossar där och det gör det minst en gång varje natt man är där.

Vi var föresten hem till min kära kusin, som jag träffar åt helvete för sällan, här om dagen. Som vanligt när vi ses skrattar vi mest hela tiden. Och sen skvallrar vi lite om folk och fä. Sen drar hennes dotter, SkrattFia och jag av vår jättebra, egenhändigt påhittade sång "Stick och brinn" på hennes leksaksgittarr som saknar två strängar. Till och med hennes lillasyster "Den gråtande bäbin" skrattade loss lite då.
Massor av pluspoäng på mitt "må bra konto".

Snart ska vi hem till Mamman och fira henne lite på födelsedagen. Hörde rykten om morotskaka och tårta. Jag tar väl med mig en hårdmacka att knapra på.

Over and out

Läs boken, pronto!

Vaknade svintidigt i morse. Hittade en bok på nattduksbordet som jag lånat av mamman. Öppnade den och tänkte slöläsa tills jag somnade.
Sedan följde fem timmars ömsom fnissande ömsom bölande.
Jävlar i havet vilken gripande bok!
"En sorts kärlek" av Ray Kluun
Om ni inte redan har läst den så skynda er att köpa den och läs den kvickt.

Påskeländet är typ över snart. Har ätit massor av syndiga saker som man inte ska när man ska gå ner i vikt. Janssons frestelse, massor av ägg med majo och räkor, gubbröra och en tårta som nog mest kan beskrivas som en kalori och kolesterolbomb. Me ack så underbart mumsig.
Men nu får det bli nya tag, tre kilo till ska jag ner innan jag är nöjd(are).

Var på bio med Trean igår. Tvåan är hos exbonuspappan och Ettan hade ju viktigare saker för sig än att gå på bio med oss. (Måååååååste jag följa med?)
Draktämjaren. Höjdarfilm!

Nu ser jag genom fönstret att det är helt underbart väder ute och jag fattar inte varför jag sitter här inne och ugglar när jag kan vara ute, ledig i det vackra vädret.

Over and out