Ett leende

Jag kom just på att jag har glömt att berätta en sak.
Förra veckan var jag i uppe i huvustaden och morgonslossade vid ett lossningställe i en av de större förorterna.
Efter att jag lossat stod jag och hade min rast på en parkering som ligger väldigt centralt. Satt där i lastbilen och hade det bra, en kopp java i ena handen och ganska skapligt fräch macka i den andra.
Då kommer det en liten tjej promenerandes med en väska på ryggen. Hon är klädd för fotbollsträning i shorts, t-shirt och fotbollsstrumpor. Hon knatar fram på parkeringen, slänger ett hastigt ögonkast på mig och slår sig sedan ner på ett lågt cementstaket som inramar parkeringen.
Jag sitter där och fikar vidare och tittar lite på den här lilla tjejen som ser ut att vara ungefär åtta år. Hon ser nöjd ut där hon sitter och hon skrapar lite med gympadojjan i gruset som blivit kvar efter vårsopningen i kanten av parkeringen.
Jag funderar på om hon sitter och väntar på att en kompis ska dyka upp och de ska ta sällskap eller vad hon väntar på.
Då kommer det en bil och svänger in på den, förutom mitt ekipage och flickan, öde parkeringen. Då ser jag hur den lilla tjejens ansikte spricker upp i ett glatt och rart leende. Jag ser samtidigt att kvinnan som sitter bakom ratten i bilen ger flickan ett likartat leende och när bilen svänger runt framför min lastbil ser jag att det sitter en lilltjej i samma ålder som flickan i baksätet på bilen. Hon ler hon med.
Jag blir plötsligt varm i bröstet.
Ni undrar säkert vad det är jag föröker säga med den här texten och om jag ska vara helt ärlig så förstår jag inte ens det själv. Men det här leendet mellan en liten tjej i fotbollskläder och en mamma som skjutsar sitt och ett annat barn till träning gjorde mig bara så glad innuti.
Jag vet inte varför men det gjorde mig varm och glad i bröstet.
Ibland så tycker jag att jag är lyckligt lottat som får smygtitta på folk i deras vanliga vardag utan att det är något konstigt i det.
Jag får ibland se sådana här, kanske för vissa obetydliga möten mellan människor, utan att själv direkt bli sedd. Mamman reflekterade säker att det stod en 25,25 meter lång lastbil inne på den lilla parkeringen men hon funderade säkert inte så mycket över det.
Men jag, jag fick åka hem med en varm känsla i bröstet, visslandes på en glad melodi.

Over and out