Microsemester

Ja, då är man Volvo ägare då. Jag känner mig som en svikare mot min kära SAAB som nu bara står där och ser ut som en ledsen hund. Dåliga samvetet gnager i mig och det känns som att den skriker:
Vad har jag gjort dig? Jag som har gått som en klocka, startat i alla väder och är pigg som en mört.
Ja, lilla SAABen, du har varit en pärla, det enda du har gjort är att du har för litet bagage för två hundar. Förlåt!
Åkte med tåg i fyra timmar för att hämta Volvon.
Men tre barn, en hund och en mycket uppjagad och nervös gubbe. Han är inte van att åka tåg det märks. Men det gick kalas, hunden sov som en stock och barnen tjatade inte alls mycket. De är ju så vana att resa både med bil och tåg så det är inga problem. Speciell vän klarade sig hyggligt han med.
Väl nere hämtade vi bilen och körde några mil till innan vi insallerade oss i en lägenhet som vi hyrt.
Havet. Lika vackert som vanligt.
Träffade lite släktingar till Speciell vän, badade både hund och ungar i havet, knallade på stan, åt god mat.
Ja, semester kan man ju kalla det. Fast i micro format för dagen efter bar det av tjugo mil österut till min gamla hemstad. Lämna av några barn och snabb hälsa på lite vänner (saknar!) sen var det bara att sätta sig i bilen och dra de fyrtio milen hem.
Hem, innanför dörren och sen iväg till jobbet och köra 35 mil. Pust.
Trean for till pappa dagen efter och nu är det bara Speciell vän och jag hemma. Ja och alla fyrfotingar då. Men vad händer då?
Jo, vi ligger och är sjuka båda två. Jippi. Man hade ju tänkt att man skulle gå på bio, åka och göra barnfria saker när man för en gångs skull är lite barnledig. Men nej, ödet ville annorlunda.
Så nu är det tv, kycklingbuljong och fiskleverolja som gäller. (Varför i allsindar ska de alltid äta kycklingbuljong/soppa och fiskleverolja i filmer när de är sjuka? Har aldrig hört talas om någon som gör det i verkliga livet)
Jag är trött, slut, färdig och helt totalt däckad.

Over and out