Hjälp

Tvätt. Gräsklippning. Upprensning på tomten.
Det var det jag skulle göra idag.
Nu får jag istället titta på när tvätten som inte blev intagen igår kväll blir allt blötare och blötare där den hänger på torkvindan.
Ledig alltså regnar det.

Murphy!
Lagen om allt jävlighet.

Nej, skämt och sido, men ibland så känns det så. Men så tänker man efter och inser att det bara är skitsaker som inte går som man vill. Vem bryr sig egentligen om att tvätten nästan äter upp en när man går in i tvättstugan? Man får ta med sig en käpp att puckla på den med, annars hugger den. Vem bryr sig om att vi har en heltäckningsmatta av hundhår eller att det ligger 1000 par skor i hallen? Jag menar i det stora hela, vem bryr sig om att allt inne ser grått ut av damm?
Egentligen vem bryr sig om att gräsmattan ser förjävlig ut? Grannarna gör det säkert, men då är de välkomna över och fixa till det. Jag kan bjuda på kaffe och torra Mariekex.

När jag var yngre och tvåbarnsmamma så skulle allt vara så perfekt hela tiden. Jag bakade, bullar, matbröd, kakor och tårtor. Jag städade tills färgen slets bort på väggarna. Jag rensade ogräs tills fingrarna blödde. Men då jobbade jag inte, jag var hemmamamma. Jag hade all tid i världen att sitta med tandborste och putsa vid golvlisterna eller med sax i rabatterna.
Jag fick ett barn till och jobbade 75%. Fortfarande fint i rabatterna. Odlade morötter, brytbönor och skaffade lite hästar. Sydde gardiner och donade med mina grönsaker. Tvättade fönster var och varannan vecka och mockade skit hela tiden. Lagade god och nytig mat.
Nu jobbar jag heltid. Natt.
Nu orkar jag inte tvätta, städa, dona, fixa och trixa. Jag orkar inte laga mat varenda dag, inte rensa ogräs, inte tvätta fönster, inte ens damsuga. Och det skulle väl inte göra så mycket om det inte var för att jag själv mår skit när det ser ut som det gör nu hemma. Jag tycker det är extremt jobbigt när det är skitigt och stökigt. Jobbigt när trädgården ser ut som att ingen bor här och ogräset växer nästan ända uppe på trappen.
Men jag orkar inte! Jag orkar bara inte. De dagar när jag jobbar så orkar jag inte ta i tu med det. Jag sover till kvällen och sen orkar jag inte.
Jag erkänner jag är en dålig människa!
Men jag orkar inte vara perfekt, orkar inte.
Försöker intala mig själv att jag skiter i det, men jag kan ju inte det.
Så nu ska jag ta en raid och se om jag kan röja lite inne, eftersom det behagar att vräka ner regn idag.
Klär mig i rustning, med svärd och lans och ger mig in i krigszoonen.

Over and out