Åke petar in en pris General och Kurtan tar en struva hos Lisa´s

De här husdjuren kommer att driva mig i konkurs. Katter som äter sladdar, hundar som äter modem, vad ska det bli härnäst? Barn som äter hundar? Katter som äter gubbar?
Bäst att hålla lite koll på alla i familjen innan någon äter upp någon eller något igen.

I dag är det snö ute. Det är ju så fantastiskt mysigt när det får ligga lite vitt på marken, det blir ju så ljust och fint.
Eller är det kanske så att det inte ligger lite vitt på marken?
Nej, det ligger mycket vitt överallt. Inte bara på marken utan en och en halv meter upp i luften också.
Jag kan nu meddela att jag önskar den här snön så långt åt helvete som den bara någonsin kan komma. Och sen lite längre ändå.
Jag hatar snö.

Nu frågar jag mig varenda dag på jobbet hur jag tänkte när jag kom på den brillianta ideén att jag skulle bli långtradarchaffis. Exakt hur tänkte jag då?
Jag tänkte nog på 25 grader varmt, torra vägar, ljusa nätter.
Jag tänkte definitivt inte på frusna VBGdrag, frusna brysselventiler, snöiga bakdörrar, frusna torkarblad, 25 gradig kyla och snö upp till knäna.
Men jag biter ihop, som den tredje generationen av lastbilschaffis i familjen så biter jag ihop och jobbar på.

Kollade in ett avsnitt av Ice road truckers. Tänkte på hur lättimpade jänkarna är. Exakt hur spännande är de där avsnitten? Inte ett smack, allt det där som händer dem har ju hänt de flesta chaffisar någon gång. Tex i ett avsnitt så pajade bromsarna på en trailer. Ja, och? Vem har inte stått med trasiga bromsar? Alla som kört längre än ett år har ju råkat ut för det. I ett avsnitt berättade de om en kille som hade det otroligt tunga ekipakget som vägde 20 ton. Eh, ok, mitt förra släp vägde 17 ton, bara släpet. När det var tomt alltså.
Vem i hela världen skulle kolla på ett svenskt program som handlar om chaufförer?
Ja, då ser vi Åke som kör upp mot Dalarna med ett lass isolering. Han stannar och käkar en tallrik med bruna bönor och fläsk på Dinners. Här ser vi Åke tanka på IDS i Värmland. Åke petar in en fläskig pris med General lössnus.
Sen får vi följa Kurt, som kallas Kurtan av sina vänner, som kör gruslass mellan grustaget och bygget i Lund. Kurtan får ett luftläckage på släpet och tappar trycket. Oj, oj, oj hur ska det gå? Spännande värre! Efter att jourbilen kommit och lagat det tar han sig en struva och kaffe på Lisas café innan det är dags att rulla femton gånger mellan taget och bygget igen innan klocklan slagit fyra och han får åka hem till villan och hunden Frasse.
Nej, det blir nog ingen hit den där svenska varianten. Men lika spännande är det.

Det stod en tjej och pratade med en chaffis utanför jobbet här om dagen när jag backade in mitt ekipage i dockningen.
-Hej, vad kul att se en tjej som kör! ropade hon glatt.
-Ja, sa jag för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
-Vad duktig du är, ropade hon.
-Nej, sa jag, allt är lätt när man kan det.
För det är ju så. Fast det klart, lite duktig är jag faktiskt på mitt jobb ändå. Men inte för att jag är tjej utan för att jag är jag.

Over and out

Bil på väg med hjärnkirurg på väg till viktig operation av självaste Kungen?

Förlåt att jag inte har uppdaterat på en miljonfemhundratusen år men kattuslingen åt ju upp strömkablen till den bärbara datorn. Mums, gnag sa hon och tuggade i sig hela sladden. Nej, jag bara skojar, inte hela, hon tuggade bara av den på ett ställe men det räcker ju för att jag inte ska få någon ström i min burk.
Jadå, katten klarade sig utan några bestående men, men hon var lite tuffsig i pälsen samma dag.

Jag har varit hemma inatt och kommer vara det i natt med. Jag mår illa, det snurrar och gör ont i huvudet. Känns som ett tryck över bröstet och jag är allmänt hängig. Orkar ingenting, kroppen känns som en blöt filt.
Så den här filten får hänga på tork i natt så får vi se om det känns bättre i morgon.

I går satt jag fast i en bilkö i nästan exakt tre timmar och trettio minuter. Fattar ni hur länge det är? Speciellt när man är extremt pissnödig och hungrig?
Någon lastbil som hade kört på bron i Södertälje så den var helt avstängd för trafik hela morgonen och förmiddagen.
Men tre och en halv timme!
Det gick bra de första två och en halv timmarna sedan började man bli lite lätt irriterad. Alla dårar som byter fil arton gånger fast ingen fil går fortarare än den andra. Ska trycka sig in mellan bilarna bara för att de är ju viktigast i världen. Tror att sådanan människor kanske är hjärnkirurger och på väg till en extremt viktig operation. Kanske till och med en operation på självaste kungen.
Eller också så är de bara dumma i huvudet.
Jag tippar på att hjärkirurger som ska operera stadsöverhuvuden tar en helikopter.

Nu ska jag gå till sängen igen och bara sova några timmar till och kurera mig.

Over and out

Twillight zone?

Skummaste saken hände igår när jag körde hemåt från en natts jobb i huvudstaden. Himlen var grå och tråkig. Det var dimmigt och allmänt tråkigt väder när jag plötsligt såg som en avdelning på himlen.




Det var som att åka rakt in i vackert väder. Så jag gasade på lite extra och körde rakt in i solskenet och ledigheten.




Solskenet är tyvärr borta idag men ledigheten består till i morgon kväll.

Over and out

Den här måste ni bara se!

Det här KAN vara den fulaste hunden, ever!
Så rolig!



Over and out

Frusen chaffis väckt av vettskrämd karl, men avslutar dagen med Bowling och dans

Sov jättemycket för lite igår, sov jättemycket för lite idag. Det är inget bra. Fick lite längre rast natten som var då det är lite lugnare natten mellan fredag och lördag. Åh, vad skönt tänkte jag och bullade upp med Ceasarsalladsmörgås och juice. Satt där i godan ro och hade det allmänt gott i den tidiga morgontimman. Kröp ner under täcket och skulle just somna när jag insåg att det började bli väldigt kallt i hytten. Ja, men tjenare, hyttvärmaren fungerade inte. Försökte få igång den femtioelva gånger, gav upp och ställde bilen på tomgång för att inte frysa ihjäl.
Somnar äntligen in och sover som godast när det bultar på hyttdörren.
Panikvaknar med dräggel i hela ansiktet och slänger upp hyttdörren och där står en stackars vettskrämd arbetskamrat från en avdelning i en annan stad. Då minns jag plötsligt att jag lovat lämna över en nyckel till ovan nämnda, för mig helt okända karl. Han ser lite lagom vettskrämd ut och undrar försynt om jag har en nyckel till han.
-Jo, då. Ja, då. Någonstans här. (Letar febrilt efter nyckeln som ligger precis framför mig i hytten.) Den ska vara här. Jo, här är den. (Sliter fram fel nyckel, fipplar med den, tappar den.) Nej, vänta, fel. Här är den! (Får äntligen fatt i rätt nyckel och fepplar över den till den stackar mannen).
Karln måste ju trott att jag är en idiot.
-Eh, jag lämnar in nyckel på lagret sen så kan du sova vidare, flinar han innan han försiktigt stänger dörren om mig.
Somnade om på fem sekunder och vaknade av klockan dryga halvtimman senare. Med drägglet rinnandes ur mungiporna.
Trött som en iller hela vägen hem.

Hämtade upp mina underbara syskonbarn på vägen hem för de ska sova över hos mamman och pappan i natt. (Ja, alltså, de ska ju inte sova över hos sin egen mamman och pappan utan hos min mamman och pappan, alltså deras mormorn och morfarn).
De är för roliga de där små liven och det värmer gott i ett mosterhjärta att krama om dem. (Fast den yngsta får man tvångskrama annars blir man utan).
Var och åt tacos hos mamman och pappan sedan och då blev vi bjudna på
Bovlign och dans (jo, så stod det på lappen, fast s var bakvänt som ett frågetecken utan prick). Vi antog att det var bowling och dans som menades och tågade glatt in på mammans och pappans kontor för att vara med på detta utomordentligt trevliga evenemang.
Vi fick även pengar av post it lappar som vi skulle betala inträde med. För mig kostade det 200 kr, för Speciell vän 1000 kr, för mamman 1600 kr och för pappan 1000 kr. Det framgick inte riktigt varför inträdet var så varierande.
Nåja, iväg till Bowling/dansen, köa lite utanför, betala inträde och sen in och Bowla. Jag tror att jag vann med mina åtta poäng mot de andras en poäng.
Sen var man tvungen att dansa och då fick pappan akut ont i foten och var tvungen att gå hem till köket igen.

Nu sover alla barn gott, både mina och systerysters. Nej, inte Ettan föresten, han spelar dator med kompisen som ska sova över.
Själv ska jag inte sova, jag ska åka och jobba en natt till denna veckan.

Over and out

Hur vet man om folk har en dålig eller bra tanke med saker de gör och säger? Hur vet man om människor är baksluga eller om det finns fina tankar bakom?
Speciellt i text är det svårt att veta, det är svårt att läsa nyanser, blickar och skämt i text.
Speciell vän och jag står varandra oerhört nära och pratar om allt. Nackdelen med det är att vi ibland trissar upp varandra till att se saker negativt, trots att det kanske inte är det i grundtanken. Fördelen med det är att det sällan blir missförsånd mellan oss. Visst, ibland blir det missförstånd, vid tillfällen då vi inte talar. Ibland orkar inte jag prata, då gör jag som jag alltid har gjort, jag sluter mig och slutar att både lyssna och tala.
Jag sluter mig som en mussla, går in i min egen värld och stänger alla dörrar till alla andra.
Jag vill inte se, jag vill inte höra. Jag orkar inte, jag vill inte.
Det är då Speciell vän gång på gång bevisar att han är min pusselbit.
Det är då han rotar, stökar och bökar. Bråkar med mitt psyke och tvingar mig att se det fula, ta fram det i ljuset, verklien se det.
Ganska ofta är inte odjuret fullt så fult som det var så länge det satt instängt i min själ. Ganska ofta blir det till en våt fläck som snart torkar in i korkmattan och försvinner.
I bland är det jag som sticker och petar i Speciell väns inre, drar i trådar som suttit fast så länge att det växer mossa på knutarna.
I bland så ser vi anlednigarn till att vi är som vi är. I bland somnar vi trötta i varandras armar medan den svarta geggan torkar in i sovrumsgolvet. De kvällarna är det tomt bakom gardinerna, skuggorna utanför fönstret är ju bara skuggor och vi sover godare än någonsin. Då finns inga demoner, inga odjur under vår säng. Då finns bara vi. Han och jag. Du och jag.

En av de viktigaste pusselbitarna i vår relation är ärligheten. Talar man så finns det inget som kan missförstås. Då finns inga lösa trådar att fundera över. Det finns inga frågetecken att bygga fantasier på, misstänka, ana oråd. Då finns bara fakta och konsekvens. Finns fakta, finns konsekvens. Konsekvens brukar oftas bli en axelryckning och ibland ett skratt.
Vi talar, tänker och analyserar.
I bland drunknar jag nästan igen. Jag sugs ner i den svarta sörjan och till slut slutar jag kämpa, jag blir stilla och låter sörjan sluta sig kring mig.
Då finns min pusselbit där, sträcker ut sin hand och drar upp mig. Håller mig i sin famn och tvingar mig att se. Tvingar mig att tala, lyssna och se.
Ibland förundras jag av att folk inte förstår att vi pratar om allt. Allt.
Att folk säger än det ena, än det andra till en av oss och inte tror att vi talar med varandar. Då undrar jag vad de har för slags förhållande till sina partners, vänner och familjer.
Talar de inte om något? Pratar de inte med varandra?
I bland får vi höra bra saker, ibland får vi höra dåliga saker. I bland förstår vi inte vad vi har hört men då talar vi om det, pratar i timmar ibland för att reda ut, förstå och gå vidare.
I bland så pratar vi, skrattar åt det och går vidare utan att blinka. För då gäller det inte oss. Inte alls.

Speciell vän.
Min pusselbit,
min älskade,
min vän,
Älskar dig

Over and out

Ström, svett och sur mjölk

Såg ett program om elöverkänslighet i går kväll.
Jag kan erkänna att jag inte tror så där väldans mycket på det där med att vara allergisk mot el. Visst, jag tror inte att det är så nyttigt att bosätta sig under en kraftledning eller mobilmast men inte för det att jag tror att man kan utveckla en allergi utan mer för att jag kan tänka mig att man kanske kan tänkas få cancer av det.
En av tjejerna som var med i dokumentären blev så dålig att hon fick anfall av ström och slängde sig på marken och skakade. Hon började även att rapa av ström, tror jag, eller om det var av abstinensen hon fick när hon inte var i närheten av ström.
Hm, okej. Hon tål inte ström men får abstinens om hon inte får ström.
Men som tur var så blev hon ju mirakulsöst bra av koltabletter och sitt inbyggda, vad det ny hette skåp, som skyddade henne mot den otäcka strömmen.
Jag kan inte påstå att jag tror mer på att man kan vara allergisk mot ström efter att ha sett dokumentären.
Men visst, den dagen det finns ett pricktest som bevisar att man kan vara det ska jag stå först i kön och erkänna att jag hade fel.

Min kära vän, sedan 20 år, ringde mig i dag. Hon kom hem från BB med sin nya bäbis i måndags. Så idag knallade jag över och hälsade på underverket.
Mmmm, lilla goá bäbis. Man glömmer ju exakt hur söta de är och hur gott de luktar.
Åh, vad det sög i bäbistarmen kan jag erkänna.
Jag vill, jag vill, jag vill, tänkte jag. Sen berättade min kär vän att hon inte sovit ett skit inatt och då kom jag ihåg hur det känns att amma hela natten. Hur det känns att vara så totalt trött, utsliten, när man luktar svett, sur mjölk och bäbiskräks 24-7.
Nej, kanske inte i allfall.
(I allfall inte nu. Måste nog förtränga några år till i så fall.)

Tänkte ju att jag skulle måla mitt vitrinskåp idag. Skruvade bort dörrarna och beslagen, sen kom jag inte längre. Men vadå, det är ju i allfall en bit på vägen. Alltid något.
Speciell vän däremot fick upp listerna idag, som vi inte har fått arslet ur vagnen att göra sedan treans rum blev klart, och en lampa i hallen. Bra jobbat!

I natt blir det nog snö för jag ska jobba. Det känns som att det alltid blir mer snö när jag jobbar. Tror att Vår Herre sitter där uppe och kollar mitt schema när han ska planera in snöandet.
-Hm, hon jobbar torsdag, fredag och lördag denna vecka. Då tar vi blötsnö på torsdag, yrsnö på fredagen och så toppar vi med lite vanlig snö på fredagnatten. Vi kan ju eventuellt blanda det med lite underkylt regn om det är så att hon är gnällig. Vad säger du Sankte Pär? Och hur jobbar hon i nästa vecka?
Ungefär så låter det nog när det bestämms om snön.
Men jag säger som min chef,
-Det är bara att gilla läget.
Jo, jag tackar jag.

I natt ska min kusin följa med och praktisera lite med mig. Han var med mig en dag förra veckan också och det är lite synd om han för det finns inte så mycket man kan hitta på för han att göra. Jag kan ju inte gärna låta han köra ekipaget och truck får han ju inte heller köra. Men jag får väl försöka att hitta på lite små grejer till han så att han inte somnar av tristess.
Men det klart, jag är ju ganska bra på att prata så jag får väl hålla honom vaken med snickisnack.
Gott är det med trevligt sällskap i allfall.

Så nu blir det lite vila innan det är dags igen för nya tag på jobbet.
Må väl.

Over and out

Svalde väl en och annan liter vatten

Åkte till badhuset med kidsen idag och jag kan säga så mycket som att det var mycket länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjorde idag.
Tänk att vågor kan vara så vansinnigt kul. Man hamnar under vattnet, skrattar, får hela truten full med vatten, skrattar och hostar om vartannat, får nästa våg över sig, drunknar nästan, skrattar ändå mer. Och sen börjar det om.
När vi kom dit så talade tjejen i kassan om att skoan hade friluftsdag och var där och badade. Åh, grattis, alltså hur många hormonstinna tonåringar som helst.
Det var det också. Grabbar med ny målbrottsröst och tjejer i på tok för små bikinis.
Men efter någon halvtimme var det dags för tonåringarna att fara hem så då var vi tre familjer i hela äventyrsbadet. Observera vad jag skrev, tre familjer. Inklusive oss.
Stora kidsen och jag åkte rutschkana tills vi nästan slitit ut badbrallorna i arslet.
En otroligt trevlig och rolig familjedag när allas mungipor var åt rätt håll, dvs uppåt.

Det behövdes verkligen en stor fet energikick idag med tanke på att i morgon kväll börjar jobbarhelgen. Torsdag, fredag och lördagnatt tillbringar den här tjejen på jobbet. Så räkna med mer snö.

Over and out

Var inte oroliga för den stora vita valen, den klarar sig på land också

Så är man ledig igen några dagar. Satt i natt i hytten och funderade på allt jag skulle få gjort idag. Jag skulle måla mitt vitrinskåp, spacka köket så att det kan få tapeter, hade även tänkt skotta lite runt huset för att få bort det värsta tills skiten ska smälta.
Så jag ställde mig i duschen och sen somnade jag på soffan och sov bort hela dagen.
Oväntat.

I morgon är jag ledig och kidsen har studiodag. Lutar åt badhuset. Det var länge sedan och tvåan har verkligen legat i idag för att vi ska ge med oss och ta en tur dit i morgon.
Så jag tänkte ringa radio och tv i morgon bitti och tala om att de inte behöver rapportera om den strandade valen som ligger i poolen. Det är bara barnfamiljerna som sett mig när jag tar ett dopp mellan boken och kaffeslurkarna. (Det är det mysigaste med badhuset, dricka kaffe och läsa böcker)
Det är så jobbigt när media kommer och trycker upp en kamera i nyllet på en och ändå värre blir det när nationalgardet kommer och ska dra ut en i vattnet.
Man vill helst undvika det.
Vi får se hur det artar sig.

Over and out

O´boy, vilket rajtantajtan

Vaknar med huvudvärk, somnar med huvudvärk. Är så oerhört trött på den här jobbiga huvudvärken så jag vill kräkas på den. Sammtidigt så inser jag ju att den inte är så allvarlig, den ligger liksom bara och gror i bakgrunden eller vad man ska säga. Tänker på min käraste systeryster som så ofta har ont i huvudet på riktigt. Jag fattar ärligt inte hur hon orkar med det, jag skulle ha blivit galen för länge sedan och skjutit huvudet av mig eller åtminstonde slagit mig själv i huvudet med en stor stekpanna. Inte för att det skulle bli bättre av det, snarare tvärtom, men ändå.

På jobbet var det rajtantajtan som vanligt. Körde sönder cirka 10 mjölkpaket i skåpet så sen blev det till att glida runt i det med trucken. Desstuom frös den jädrans mjölken och låg som en vacker, vit skridskobana på halva flaket. Eldriven truck plus skridskobana ja, ni fattar ju själva.
Funderade ett tag på att hälla ut ett paket O´boy på mjölken, då blir det ju i allfall gott. Men sen insåg jag att om det finns något som är värre än fet mjölk att halka runt i så är det väl fet mjölk och socker som klibbar och socker finns det visst lite i O´boy har jag hört.
Tandtrollen peppade mig och skrek att. -Det klart vi ska ha O´boy, men jag tvekade och bestämmde mig i sista stund för att strunta i det.
Skurmaskinen fick göra sitt när jag kom hem och nu är det rent och fint igen. Eller, det var rent och fint när jag åkte hem, får se hur det ser ut när jag kommer tillbaka i kväll.

Ingvar Carlsson, fd stadsminister, var på Morgonpasset i morse. Det verkar vara en hyvens gubbe det. Han var väldigt rolig och kvick och jag kom på mig själv med att skratta högt både en och två gånger. Glatt överaskad över att han verkade vara proppfull med humor.
Trevligt för den rundare ex stadsministern verkar ju inte vara någon flabbskalle direkt. Men vad vet jag, han kanske är en riktig stå uppare.

I natt kommer jag att vara trött, jag vet det redan nu, för jag har inte sovit så mycket som jag borde. Men jag får väl hitta olika sätt att hålla mig vaken, tex spela väldigt hög musik, helst gamla godingar så att man kan sjunga med hela tiden, nypa mig själv i armarna hårt, slå mig själv i ansiktet med öppen handflata, köra med rutan nere och låta vinden blåsa i håret(funkar extra bra vintertid).

Jag har verkligen inget spännade eller roligt att berätta om så jag lägger ner för idag.

Over and out

Annat var det på min tid

Vad skönt det vore om dygnet hade många fler timmar, vad mycket man skulle hinna med då.
Just nu känns det som att jag aldrig hinner med någonting. Jag tänker i min hjärna att jag ska hinna så mycket och sedan blir det ingenting med någonting.
Jag vaknar, går upp, går och lägger mig.
När jag går och lägger mig så tänker jag på allt jag ska göra i morgon men sedan när det väl blir i morgon så blir ingenting av det gjort.
Så rullar dagarna på och jag sitter fast.

Den här helgen blir det innebandy match med Ettan i morgon och innebandy poolspel med Trean på söndag. Innebandy hela helgen lång med andra ord.
Tvån ligger lågt, hon har halsfluss så det är bäst för henne. Ingen idrott alls för hennes del med andra ord. Ingen idrott för den här mamman heller men av helt andra orsaker. Lathet kallas det.

Trean är på sitt livs första disco idag. Popcorn, läsk och svettiga sjuåringar. Jag minns själv mitt första disco på lågstadiet, det var popcorn, saft och svettiga sjuåringar. Läsk det fick man bara till jul och påsk när jag var liten, det var andra tider då minsann, vojne, vojne.

Over and out

Åh, happy day!

I dag är jag glad som en lärka och kvittar mest hela tiden. Gråter en skvätt emellanåt också.
Min bästaste vän sedan tjugo år tillbaka har fått en liten inatt.
Grattis, käraste, älskade vän!

Over and out

Nu är det äntligen dags, bilder på familjen

Jag skrev ju häromdagen, tror det var igår att det kanske var dags att ni fick se oss på bild och att vi skulle presentera oss lite mer ingående. Så var det då dags. Jag presenterar härmed familjen Jos.
Här kommer vi, djuren först.

Här är tre av dem, Fjärtlusen, den största av dem, gillar att gnälla, sniffa efter tikar och äta.
Flodhästen, mellanstorlek av arten hund, tycker mest om att irritera husse, Fjärtlunsen och jaga katterna och tugga sönder allt som är dyrt, tex mattes svindyra skinnskor, sladdlösa telefoner osv.
Sist, och minst på bilen ser vi Klantkatten, sur, slapp och slö. Tycker om att äta, äta och äta lite till. Gärna hundmat. Fet.

Sedan har vi då Gremlin själv, den nyaste medlemen av familjen Jos. Söt på sitt eget lilla vis.

Sen går vi från fä till folk och jag presenterar mig själv först, oartig som man är. Här är då jag, chaffis, mamma till tre, mellan trettio och fyrtio. Min fritid tillbringar jag i mitt hobbyrum, tvättstugan eller roar mig med att städa.

Här har vi då den där mannen i familjen(Han är lite svår att få med på bild). Vapenfixerad, tatuerad och fyller inom en snar framtid halvgubbe.
Ja, det är väl det.

Här har vi Ettan som gör det han gör mest, sitter vid datorn. Är även, faktiskt, en hängiven innebandy och fotbollspelare.

Detta är tvåan, som redan har gått till sängs för ikväll. Gillar fotboll, film och läser gärna böcker, speciellt Twillight serien. Robert Pattison är ju sååååå snygg!

Ja, här skulle trean ha legat om han inte hade varit hos sin far då. Älskar allt som har motor och hjul. Speciellt lastbilar och skördetröskor och traktorer och sportbilar och raggarbilar och motorcyklar och alla andra fordon med motor som du kan komma på.



Jaha, det var det. Hoppas att ni känner att ni har kommit oss lite närmare och känner oss lite bättre nu när ni sett oss och vet lite mer om våra intressen. Kul också om det är någon som känner igen oss från bilderna.

Ha, ha, luuuuurade
Eller som Speciell vän hade sagt, suuuuuckers!


Over and out

Sjukt att det är sjuktskönt att vara sjuk.

Vaknade, steg upp och började nästan gråta.
Inte mer snö nu! Jag orkar inte!
Det snöra ju inte lite heller, inte en liten fjuttig snöflinga då och då, utan det vräker ju ner.
Nu börjar man ju att reta sig på det här på allvar. Många frågor dyker upp:
Ska man bli tvungen att gå upp på taket och skotta ner snö eller håller det?
Var ska man göra av vagnen i Stockholm när man ska lossa från bilen?
Hur mycket vatten kommer det att bli i källaren när det ska smälta undan?
Ska vi någonsin kunna laga stationsvagnen eller ska den snöa över totalt och aldrig återfinnas efter vintern?
Kommer det någonsin att smälta undan eller är vi fast i istiden för alltid?
Har poolen frusit sönder för all framtid?
Kommer jag tappa förståndet eller kommer man klara sig fram till snösmältningen?

Jag håller fortfarande på dynamiten...

Gremlinskatten ser lite oförstående ut genom fönstret. Flodhästen hoppar upp i soffan och tröstar mig lite men under tiden vispar han ner en blomma och en lampa med svansen, men det är ju tanken som räknas.
Fjärtlunsen ser mest ledsen ut. Han är bra på det, ledsen eller som en engelsk earl, det är hans två favorit uttryck.
Flodhästen ser allt som oftast ut som en sur gubbe, bara gubbkepsen som fattas.

Jag är ju sjuk som ni vet. Tur det med tanke på hur det ser ut ute. Att man kan tycka att det är skönt att vara sjuk? Sjukt.
Men snuva, halsont, njursmärta och huvudvärk slår inte en decimeter nysnö. Nej, jag föredrar faktiskt att vara sjuk mot att köra tradare i det här vädret.
Det är nog första gången sedan jag gick i grundskolan och råkade tajma in en magsjuka samma dag som matteprovet, som jag faktiskt tycker att det är rätt okej att vara sjuk.

Försökte googla en antisnödans, men det kom bara upp hur man skulle dansa för att få regn och det vill jag inte heller ha. Ska kolla all svartkonst och se om det finns några knep för att trolla bort skiten. Finns inte det så är det väl dynamit som gäller. Risken är väl att man spränger en del annat av bara farten, men det är väl smällar man får ta (Ha ha åh, vad rolig man kan vara).

Har funderat fram och tillbaka den senaste tiden och jag tror att det snart kommer att komma ut bilder på den här familjen. Det är kanske ingen idé att vara anonyma längre. Men jag har inte riktigt bestämmt mig ännu, så ni som vet avslöja inget. Ännu ett tag vill jag inbilla mig att jag är lite anonym och hemlig.

Nu satte sig en tjock katt på mina fotoalbum. Snön ligger vit på taken. Flodhästen kliar sig i baken.

Over and out