Sjukt att det är sjuktskönt att vara sjuk.

Vaknade, steg upp och började nästan gråta.
Inte mer snö nu! Jag orkar inte!
Det snöra ju inte lite heller, inte en liten fjuttig snöflinga då och då, utan det vräker ju ner.
Nu börjar man ju att reta sig på det här på allvar. Många frågor dyker upp:
Ska man bli tvungen att gå upp på taket och skotta ner snö eller håller det?
Var ska man göra av vagnen i Stockholm när man ska lossa från bilen?
Hur mycket vatten kommer det att bli i källaren när det ska smälta undan?
Ska vi någonsin kunna laga stationsvagnen eller ska den snöa över totalt och aldrig återfinnas efter vintern?
Kommer det någonsin att smälta undan eller är vi fast i istiden för alltid?
Har poolen frusit sönder för all framtid?
Kommer jag tappa förståndet eller kommer man klara sig fram till snösmältningen?

Jag håller fortfarande på dynamiten...

Gremlinskatten ser lite oförstående ut genom fönstret. Flodhästen hoppar upp i soffan och tröstar mig lite men under tiden vispar han ner en blomma och en lampa med svansen, men det är ju tanken som räknas.
Fjärtlunsen ser mest ledsen ut. Han är bra på det, ledsen eller som en engelsk earl, det är hans två favorit uttryck.
Flodhästen ser allt som oftast ut som en sur gubbe, bara gubbkepsen som fattas.

Jag är ju sjuk som ni vet. Tur det med tanke på hur det ser ut ute. Att man kan tycka att det är skönt att vara sjuk? Sjukt.
Men snuva, halsont, njursmärta och huvudvärk slår inte en decimeter nysnö. Nej, jag föredrar faktiskt att vara sjuk mot att köra tradare i det här vädret.
Det är nog första gången sedan jag gick i grundskolan och råkade tajma in en magsjuka samma dag som matteprovet, som jag faktiskt tycker att det är rätt okej att vara sjuk.

Försökte googla en antisnödans, men det kom bara upp hur man skulle dansa för att få regn och det vill jag inte heller ha. Ska kolla all svartkonst och se om det finns några knep för att trolla bort skiten. Finns inte det så är det väl dynamit som gäller. Risken är väl att man spränger en del annat av bara farten, men det är väl smällar man får ta (Ha ha åh, vad rolig man kan vara).

Har funderat fram och tillbaka den senaste tiden och jag tror att det snart kommer att komma ut bilder på den här familjen. Det är kanske ingen idé att vara anonyma längre. Men jag har inte riktigt bestämmt mig ännu, så ni som vet avslöja inget. Ännu ett tag vill jag inbilla mig att jag är lite anonym och hemlig.

Nu satte sig en tjock katt på mina fotoalbum. Snön ligger vit på taken. Flodhästen kliar sig i baken.

Over and out