Åke petar in en pris General och Kurtan tar en struva hos Lisa´s

De här husdjuren kommer att driva mig i konkurs. Katter som äter sladdar, hundar som äter modem, vad ska det bli härnäst? Barn som äter hundar? Katter som äter gubbar?
Bäst att hålla lite koll på alla i familjen innan någon äter upp någon eller något igen.

I dag är det snö ute. Det är ju så fantastiskt mysigt när det får ligga lite vitt på marken, det blir ju så ljust och fint.
Eller är det kanske så att det inte ligger lite vitt på marken?
Nej, det ligger mycket vitt överallt. Inte bara på marken utan en och en halv meter upp i luften också.
Jag kan nu meddela att jag önskar den här snön så långt åt helvete som den bara någonsin kan komma. Och sen lite längre ändå.
Jag hatar snö.

Nu frågar jag mig varenda dag på jobbet hur jag tänkte när jag kom på den brillianta ideén att jag skulle bli långtradarchaffis. Exakt hur tänkte jag då?
Jag tänkte nog på 25 grader varmt, torra vägar, ljusa nätter.
Jag tänkte definitivt inte på frusna VBGdrag, frusna brysselventiler, snöiga bakdörrar, frusna torkarblad, 25 gradig kyla och snö upp till knäna.
Men jag biter ihop, som den tredje generationen av lastbilschaffis i familjen så biter jag ihop och jobbar på.

Kollade in ett avsnitt av Ice road truckers. Tänkte på hur lättimpade jänkarna är. Exakt hur spännande är de där avsnitten? Inte ett smack, allt det där som händer dem har ju hänt de flesta chaffisar någon gång. Tex i ett avsnitt så pajade bromsarna på en trailer. Ja, och? Vem har inte stått med trasiga bromsar? Alla som kört längre än ett år har ju råkat ut för det. I ett avsnitt berättade de om en kille som hade det otroligt tunga ekipakget som vägde 20 ton. Eh, ok, mitt förra släp vägde 17 ton, bara släpet. När det var tomt alltså.
Vem i hela världen skulle kolla på ett svenskt program som handlar om chaufförer?
Ja, då ser vi Åke som kör upp mot Dalarna med ett lass isolering. Han stannar och käkar en tallrik med bruna bönor och fläsk på Dinners. Här ser vi Åke tanka på IDS i Värmland. Åke petar in en fläskig pris med General lössnus.
Sen får vi följa Kurt, som kallas Kurtan av sina vänner, som kör gruslass mellan grustaget och bygget i Lund. Kurtan får ett luftläckage på släpet och tappar trycket. Oj, oj, oj hur ska det gå? Spännande värre! Efter att jourbilen kommit och lagat det tar han sig en struva och kaffe på Lisas café innan det är dags att rulla femton gånger mellan taget och bygget igen innan klocklan slagit fyra och han får åka hem till villan och hunden Frasse.
Nej, det blir nog ingen hit den där svenska varianten. Men lika spännande är det.

Det stod en tjej och pratade med en chaffis utanför jobbet här om dagen när jag backade in mitt ekipage i dockningen.
-Hej, vad kul att se en tjej som kör! ropade hon glatt.
-Ja, sa jag för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
-Vad duktig du är, ropade hon.
-Nej, sa jag, allt är lätt när man kan det.
För det är ju så. Fast det klart, lite duktig är jag faktiskt på mitt jobb ändå. Men inte för att jag är tjej utan för att jag är jag.

Over and out