onsdag 30 september 2009

Omelett, dagens huvudrätt

Gjorde det idag igen. Japp, klantade mig. På Sveavägen. Men nej, jag druttade inte omkull, men det gjorde pallen som skulle av där. Det var synd att det inte var varmt på trottoaren, då hade det blivit omelett.
Ja, just det. Inte en, utan två stora kartonger med äggkartonger(alltså kartonger med ett antal äggkartonger i varje. Alltså många ägg...) for i backen. Eller ja, hela pallen välte men som tur var gick inget annat sönder.
Man blir så glad också när vuxna människor som går, cyklar och åker bil förbi garvar och ropar när de går, åker förbi. Det var inte så långt ifrån att man slängde ett ägg i bakhuvudet på en och annan person som gjorde sig rolig. Det hade varit exakt hur skönt som helst att slänga ägget i bakhuvudet på någon lustigkurre och sen få se deras min när de vänder sig om.
Min chef tyckte att det hade varit en bra idé om det varit min sista dag på jobbet.(Eller i livet) Jag antar att han med det menade att han inte tyckte att det var en lika bra idé som jag tyckte.

Lämnade av släpet för reparation uppe i en av förorterna idag och körde hem med singelbil. Det kändes lite märkligt att inte ha något hänga efter och slänga. Bilen drog väldans lite sås också och det är ju trevligt. Speciellt nu när chefen bestämmt att vi ska köra så snålt som möjligt och håller koll på oss med bilarnas datorer. Så det gäller att sköta sig.

I dag inpulshandlade Speciell vän och jag en stycken tvättmaskin, en stycken torktumlare och en stycken diskmaskin. Speciell vän är som ett barn på julafton. Apropå vad Angie skrev i sin blogg angående bikers här om dagen.
Så nu ska här tvättas, torkas och diskas tills vi spyr.

Såg på reklamen till Efterlyst att en mamma tvingat sitt lilla barn att sno en
platt-tv. Smart, det skulle vi ju gjort idag, då hade det blivit billigt.
Skämt och sido, vad är det för fel på folk?
En liten stilla undran bara.

Over and out

söndag 27 september 2009

Krig mellan stormakter slutade i god middag, öl och några glas rött

I går var jag ju ledig och vi städade huset efter att ha avverkat ett mindre världskrig. Jo, då vi har sådana ibland. Just igår var det de två stormakterna som som krigade, resten av länderna höll sig undan.
Sen lagade vi mat ihop och hade det allmänt mysig under tiden, vi är rätt bra på det även om vi inte alltid har samma smak när det gäller kryddor så lite smågnabb blir det alltid :)
Precis när maten var klar kom våra gäster och sen blev det en mycket trevlig kväll med trevliga människor. Härligt och idag känns det som att man har massa ny energi.

Tyvärr så tror jag att min lilla vurpa igår var lite värre än jag trodde igår. Har allmänt ont i kroppen, mest i nacken och ena benet. Upptäckte jättebulan Allan i huvudet också idag och den ömmar ordentligt när man tar på den. Men det är ju enkelt, bara att låta bli att ta på den så känner jag inget.
Vad jag är smart ibland.

I dag har vi varit tvättmaskinsreparatörer igen. Startade en maskin där nere men har inte vågat gå ner ännu och kollat om det är översvämmning eller inte. Ni som följt bloggen ett tag vet ju att det inte är första gången som det är pool i tvättstutan. Men jag tror och hoppas att det funkade och att det är ren tvätt och torrt golv där nere nu.

Simon och Thomas på trean. Jag bara älskar dem!

Over and out

lördag 26 september 2009

Jag; ett klantarsel

Jag har gjort det igen. Ja, klantat mig alltså. Kom till sista lossningen i morse och där var min arbetskamrat och höll på att lossa. Så jag ställde mig och snackade goja med han medans han drog av sina grejer. Så jag står i skåpet på hans bil och snackar medans han lossar. Så ska jag kliva ut på liften för att kolla hur mycket gods det är som ska på. Så jag kilver ut. I luften. För jag har ju inte märkt att han har sänkt liften. Så jag störtar lite snyggt rätt ut i luften och landar som en padda på rygg med halva kroppen utanför liften. Fatta att jag hade en jävla tur som inte fortsatte ner på asfalten med huvudet före. Då hade det kunnat gå illa på riktigt. Nu blev det bara diverse skrapsår och det kommer säkert bli några blåmärken.
Men det roligaste av allt var att hela historien utspelade sig på Sveavägen i huvudstaden. Och ingen såg det, jag lovar :)
Tur att det är lördag då är det inte så mycket folk i allfall.

Nu. Städa, sen vila.

Over and out

tisdag 22 september 2009

Lite razzel och pling

Rassel och rossel, host och harkel
Svettig
Trött
Måste ta ut hundar
Vill inte jobba i morgon, vill inte, vill inte
Älskar

Over and out

måndag 21 september 2009

Roadkill manglad av galopperande hosta

Klockan sex i morse hade inte jag somnat ännu. Hostat, hostat och åter hostat. Ryggen känns som en banan efter att jag suttit och halvsovit. Lungorna värker, halsen värker och det känns som jag har blivit manglad genom en sådan där gammal hederlig mangel som finns i hyreshustvättstugor. Upp tjugo över sju för att köra trean till skolan och snart ska tvåan till gaddis hon ville ha sin gamla mamma med som stöd.
Så nu sitter man här och känner sig som ett roadkill och väntar på att få allt överstökat så att man kan vila sin värkande kropp.

I lördags blev det fest. Egentligen orkade vi inte efter att ha kört till tippen med en vägg och städat, plockat och försökt att göra ett hem av byggarbetsplatsen. Men det slumpade sig så att kära systeryster tog sig an mina glin så att vi kunde gå på fest. Linduz kom över på lite förfest som bestod av några öl och några läskiga shotar som Speciell vän blandat iordning. Jätte, jätte röda och jätte, jätte söta, men lite goda så där på ett lite perverst sätt.
Festen var en hit och jag träffade på folk som jag inte sett på 10 år och längre ändå.(Nej, det kan inte vara sant, så länge sedan kan det inte vara. Då var ju jag bara, vadå, tio, elva år...Eller vänta, hur var det med det där?)

Att man var på fest innebär ju att man inte var jättepigg igår. Men vad gör det om hundra år? Vi hade ju jobbat på med rivningsarbete och uppröjning i flera dagar så då kan man ju få ta sig en vilodag. Åkte in till systeryster på seneftermiddagen och hämtade kottarna. Frossade i kokta ägg och massor av goda mackor innan vi for hem igen för att ruttna framför tv:n.
Ruttnade framför den här Kommissarien och havet. Har ni sett det? Alltså, det måste vi prata om. Det är alltså en svensk författare som skrivit böckerna, det är inspelat på Gotland och det är mestadels svenska, kända, vanligtvis bra skådisar. Sen kom det ett tyskt produktionsbolag och spelade in filmerna. Några av skådespelarna är därför tyska. För att det inte ska bli total förvirring så har de tyska skådisarna dubbats till svenska. Jag säger bara, märkligt. Det ser väldigt märkligt ut när hälften av skådisarna inte pratar i synk och hälften gör det. Det konstigaste av allt är att de svenska sådisarna vanligvis är bra skådisar men i denna märkliga produktion är de helt plötsligt urkassa. Det är så märkligt allting. Men kollade, det gjorde jag.
Något ska man ju reta sig på.

Det har varit lite jobbigt en tid nu. Speciell vän och jag har rykt ihop om skit och det beror nog mest på att jag är trött och utarbetad och han är trött på att vara utan jobb. Men hur hittar man ny energi när man inte har semester? Och hur i allsin dagar hittar man ett jobb idag? Det måste vara in i helvete tröstlöst att inse att det inte ens finns några nya jobb ute som man kan söka, de som ligger ute har man redan sökt. Den här veckan när jag äntligen skulle vara ledig så har jag ju varit sjuk så det känns inte riktigt som att man har vilat ut heller, men det känns ändå mycket bättre. Jag är vid liv om dagarna och inte i koma hela tiden som när man jobbar. Men i morgon börjar allvaret igen, då ska man tillbaka till verkligeheten igen.
Huvudsaken är att Speciell vän och jag är i fas igen. Det känns som det viktigaste.
Älskar!

Nu. Kaffe.

Over and out

lördag 19 september 2009

Tacka vet jag Fem myror...

Varför vaknar man klockan sju när man är ledig? Det borde vara olagligt. Jag kan inte ens skylla på att barnen väckte mig för jag var uppe först. Dessutom så väcker de aldrig mig när de går upp, de äter frulle och sätter sig vid tv:n. Men det klart, de är ju stora nu, inga småbarn som inte klara sig själva.

Det känns i kroppen idag att jag jobbade på med den där rackarns väggen igår. Men det var det värt. Sitter i soffan och ser hela köket, det är så snyggt. Ännu bättre blir det när vi får fixa till allting. Idag är dock det tråkiga jobbet med att köra hela klabbet till tippen högst på listan över att göra. Det är ju en och annan bräda. Det var minsann inget fuskbygge det där inte. Man kan säga att de gjorde saker redigt på femtiotalet.

Ikväll är vi bjudna på fest. Jag vet inte om jag vill gå eller inte. Vill det på sätt och vis men ändå inte. Får se om det finns barnvakt först och främst. Fast problemet är att om det finns det så vill jag gå på bio också. Mycket man vill, lite tid. Och egentligen känns det inte bra att ha barnvakt ikväll för lillsnodden kom ju hem igår och nu vill man ju vara med honom.
Så vill, vill inte, vill, vill inte.
Den som lever får se, helt enkelt.

Tror inte att det finns någon frukost hemma, ingen tänkte på sådant igår, det var bara rivningsfirman mosa allt som hägrade hela dagen. Så nu blir det till att antingen åka ner till Bagar´n och handla färska frallor eller baka scones. Bagar´n öppnar tio, nu är klockan halv nio. Scones alltså.

SvampBob.
Okeeeeeeej.

Over and out

Leva är...

En hand på mitt lår, fjäderlätt
En valpnos mot min kind
Ett barns andedräkt mot mitt bröst
En sommarvind
Smaken av smultron
Ett kattkurr
Solvarm klippa
Snötäckt gran
Julaftonsmorgon
Doften av hägg och syren
Mammas lena händer
Sovande bäbis
En klapp på min kind
Sovande kattunge
Pappas skägg mot min kind
Somna vid tv:n
Klöver i gräsmattan
Spela spel med barnen
En kyss av min älskade

Jag älskar att leva

Over and out

Vad hände?

Nu är det gjort, väggen är riven! Ni som följt mig blogg länge, vet vad jag talar om.
Det är så fint nu så att det finns inte. Det känns bra i min kropp och hela jag ler, med mun och hela mitt väsen.
Sitter i vårt vardagsrum och ser in i mitt kök, det är helt surrealistiskt!
Jag är lycklig :)

Over and out

fredag 18 september 2009

Fejkade magsjuka, grävde egen grop

Min kusin ringde idag och berättade att hennes mamma jobbade hos en kvinna som saknade en liten svartvit katt. Det visade sig att det var katten, som vi kallade för Frasse, som hörde hemma hos henne. Så nu är katten där den ska och vi slapp ha ännu ett djur hemma i vårt privata zoo.
Det underligaste är att det ändå känns lite, lite vemodigt. Vi vill verkligen inte ha några fler djur, men ändå... Det var en rar och trevlig liten gynnare. Det roliga var också att den inte var rädd för hundarna fast de är femton gånger större än den lilla luddbollen. Nåja, nu är den där den ska i allafall.

Åkte hem till en vän och hälsade på. Han var inte hemma men hans hund blev glad när den fick komma ut och leka med de här dräggeljepparna. Tyvärr så hade hunden ett ben på gräsmattan så han hade inte tid att leka med våra hundar, han hade fullt upp med att vakta sitt ben. Det såg lite roligt ut, våra hundar sprang och lekte och hans hund satt vid sitt ben och tittade avundsjukt på när de lekte.
Nåja, ut kom han och lekte gjorde han ju ända tills han såg sitt ben. Det roligste var att han själv varit och stulit benet i fråga från grannarnas hundar.

I morse kom tvåan ner och sa att hon mådde illa. Jag frågade om det gick magsjuka på skolan och hon sa att det gjorde det. Sen åt hon mackor, spagetti och köttfärssås. När hon sedan berättade att hon var jättesugen på pannkakor i morse så hade hon ju grävt sin egen grop. Ha ha, det är inte lätt att komma ihåg att vara sjuk hela dagen när man drar en vals på morgonen.
Ettan kom hem efter lunch med snuva, halsont och feber.
Det blir skoj för trean att komma hem i morgon, alla är sjuka. Jättekul.
Jättekul tycker jag att det ska bli att få hem han i morgon. Längtar så att det pirrar i kroppen. Underbara unge. Äntligen blir ligan hel igen och allt som det ska.

Annars är det inte så muntert här hemma. Tror vi skulle kamma hem medalj i tjurighets VM hur lätt som helst. Men det klart, ingen mår nåt vidare, mycket som borde göras och ingen orkar riktigt. Då blir det lätt så.
Hundarna verkar lite glada i allafall. Alltid något.

Over and out

torsdag 17 september 2009

Kattfnatt

Någon som saknar en liten svartvit hankatt?
Kom en granne idag och undrade om det var vår katt för den hade följt med deras dotter hem. Dottern i fråga var allergisk mot katter och familjen har en kattilsken hund. Så då undrade hon om vi kunde ta oss an den så länge.
Ja, vad säger man?
Så nu ligger det en liten extrakisse här och sover.
Som att inte vi har djur så att det räcker till redan?
Tydligen inte.

Over and out

måndag 14 september 2009

Stor farbrorhund jagar liten men smart flodhäst

Valpträffen var jättekul! Sju nästan lika hundar for omkring som tokar på gräset. Fem valpar och sen en av valpköparnas vuxna hund,farbrorhunden och sen mamman till alla de små. (Det finns sex valpar med matte och husse till en av dem försov sig och missade hela träffen.) Vår lilla flodhäst var minst av dem alla men sprang fortast, tur det för han blev jagad av den stora farbrorhunden hela tiden och sprang in under utemöblerna och gömde sig. Är man inte stor får man vara smart.
Det var nyttigt att få lite hjälp med hur man ska fostra det lilla livet, både Speciell vän och jag fick lite nyttiga tips.
När vi kom hem somnade både jag och flodhästen, vi var nog lika trötta båda två.

Nu har jag vilat upp mig en natt och orkar jobba två nätter. Sen ska jag vara ledig en hel, lång vecka. Åh, vad det ska bli skönt! Jag fattar knappt vad jag ska göra med all tiden. Eller jo, det fattar jag. Först ska vi göra klart i sovrummet, sen ska vi bygga ett skjul, sen ska vi riva en vägg, sen blir det till att klippa gräs och sen misstänker jag att vecka är slut för länge sen. Man får väl se vad man hinner med, huvudsaken är att jag slipper tänka på jobbet i en hel, lång vecka. Det ska bli underbart.

Var hos systeryster idag och firade henne lite på födelsedagen. Inte för att vi brukar fira så mycket när man inte fyller jämnt men en lite orkideé fick hon i allfall. Och en kram.
Roligt att se mina kära syskonbarn. Eller höra är nog mer sant, för man hinner knappt se dem för de far runt som skottspolar båda två. Men hörs det gör de för de pratar både på in och utandningen båda två :) Inte konstigt att man har migrän sa systeryster när vi fikade och lillgrabben berättat förtioelva anekdoter, bla om hans kompis gamelmorfar som tagit en bulle och dött. Tur att man inte tog någon bulle då, sa mamman och log. De är underbara de där två och jag älskar dem av hela mitt hjärta.

I natt ska jag köra till Gottsunda i Uppsala. För er som läser tidningar så fattar ni att jag inte ser fram mot det något vidare. Men jag tänkte det att om de eldar upp lastbilen så får jag väl ta en taxi hem och ha ledigt resten av natten. Bara man inte sitter i bilen under tiden så.

Nu tror jag att broccoligratängen som står i ugnen är klar och den tänker jag sätta tänderna i nu. Gott ska det bli.

Over and out

lördag 12 september 2009

Svinig natt på jobbet

Vägarbeten, vägarbeten och åter vägarbeten. Hela huvudstaden, alla förorter och europavägarna där uppe belamras av vägarbeten. Det känns som att köra slamon nätterna i ända. Drygt.
Det enda som kan vara lite kul med det är att man får se ställen som man inte skulle få se annars. Och djur. I natt såg jag något svart som stod bredvid vägen och det var stort! Jag saktade ner och när jag kom nära såg jag att det var en stor gris som stod och glodde på mig. Jag åkte därifrån fort innan jag blev smittad.
Ja, av influensan alltså.

Hade pallar till sista stället idag som troligen vägde 8oo-900 kg. Fortsätter det så här kommer jag snart att se ut som Karl-Alfred.


Ettan berättade idag att han mött sin orginalfarsa på en cykelväg häromdagen. Jaha, sa jag, vad sa han då? Ingenting svarade Ettan. De möttes alltså på en liten cykelväg och han säger inte ens hej till sitt eget barn. Trevlig kille det där.


Nu, softa innan jobbet. I morgon ska vi på valpträff med flodhästens alla syskon och deras mattar och hussar. Det blir nog kul. Om jag orkar hålla mig vaken efter en natt på jobbet.

Over and out

fredag 11 september 2009

Krampande övertidsarbetare river i åt influensasvin

Nu sitter man här och väntar, inte på bättre tider(eller jo, det också, konjuktuern får gärna vända nu), utan på att åka till det kära arbetet. Räknar redan nu med övertid för det är standard nu för tiden, känns det som.
Men jag försöker att se det positivt, mer klirr i kassan. Eller några dagar ledigt. Det sket sig med det för kvällen som ni ju förstår. Men eventuellt blir det två dagar ledigt i nästa vecka och då innebär det att jag blir ledig från tisdag morgon till tisdag kväll veckan efter. Det skulle vara lyxigt värre.

Plötsligt ordnade jag ju till det så att vi fick en massa att göra här hemma. Jag skulle damsuga och plötsligt så hade jag rivit ner en massa tapet i sovrummet. Det var inte alls meningen, jag lovar, det bara hände.
Ritsch, ratsch liksom.
Riva, riva och åter riva blev det hela dagen lång. Speciell vän rev och rev fast jag sa till han att lägga sig ner och vila. Fast jag vet att han mår bättre, det märks på alla möjliga sätt, så såg han inte allt för fräsch ut mellan rivningarna. Men han var stark, en man. (Eller nej, det var han ju inte, då hade han ju legat på soffan och snyftat om att när en man är riktigt förkyld...osv ;))

Har ni sett den nya brittiska serien på fyran som handlar om en pandemi som slår ut typ hela världen? Känns det som en jättebra idé att sända den nu när det är värsta hysterin med svininfluensan? Jag vet inte det jag. Serien är i och för sig ganska bra och själv är jag inte så hysterisk över svininfluensan, men det finns ju de som redan är rädda och då kanske inte den här serien gör det bättre. Men vad vet egentigen jag?

Jag fattar inte varför jag har så dåligt med ord nu för tiden. Det går trögt att skriva och jag får inte riktigt till det, eller vad jag ska säga. Det blir inga bra texter. Men det beror kanske på att jag inte känner att jag har nåt att berätta. Det känns som lite skrivkramp, eller hjärnkramp. Kramp i allafall.


Over and out

Ps Speciell vän är inget svin även fast han har influensa, det passade bara så bra in på titeln :) Ds

torsdag 10 september 2009

Stick o brinn, brinnande bollar

Åkte till pappan idag och vaxade min bil som ska säljas. Vill ju att den ska se så fin och fräsch ut som den faktiskt är. Den har varit så dammig och trött i lacken, men nu ser den så fin och fräsch ut som den förtjänar. Egentligen vill jag inte sälja den men jag måste för att jag är skyldig mamman och pappan pengar.
I alla fulla fall så for jag till pappan och då berättade han att min farmor ligger på lasarettet. De hade ringt från hemtjänsten i morse och berättat att de ringt ambulans och att hon nu ligger på sjukhus och de misstänker en stroke.
Så då for jag med syster och kusin in och hälsade på henne (Nej, det är inget fel på mig, hälsa pappa det) och hon såg ganska så okej ut.
Efter besök hos henne for vi hem till kusin och hälsade på lite. Syster Yster hade köpt lite present till deras lilla dotter och så var vi sugna på att se det lilla livet. Kusins storasyster (Min bonuskusin) har berättat på sin blogg att det lilla flickebarnet gråter så fort som moster är i närheten och då kan jag trösta henne med att hon grät när hon fick se mammakusin också. Inte så mycket av att se mig som min syster. Men så berättadte kusin att hennes utländska, svartmuskiga granne brukar köra ner huvet i vagnen och då brukar barnet skratta glatt, så jag antar att det är därför jag inte var så farlig.
Stora kusinbarnet och jag har en sång ihop som heter Stick och brinn och den drog vi av med leksaksgitarren så klart :) Goa unge.

Speciell vän var till doktorn idag. Som vanligt så är de inte speciellt intresserade av att verkligen hjälpa en utan bara att skriva ut medicin. Ibland så tror man att de har provision på medicinen...

När Speciell vän var till doktorn så passade jag på att riva ner tapeten i sovrummet. Jag orkar inte sova en endaste natt till med brinnande bollar på tapeten. Nej, jag klarade bara inte av det! Så nu är the burni`n balls väck och borta.

Försökte att ta semester i morgon och på fredag. Får se i morgon om det funkar eller inte.

Over and out

söndag 6 september 2009

Lyckligaste jag

Jag är världens lyckligaste kvinna.
Vet ni varför?
För jag har de underbarste barnen och dessutom så har jag den
mest fantastiska, underbaraste, härligaste, finaste, varmaste, klokaste och bästa
Mannen i hela världen.
Så lyckligt lottad är jag.

Over and out

Vad göra

Speciell vän och jag blev oväntat barnlediga.
Trevligt tänkte vi och Speciell vän frågade mig vad jag vill göra.
Inte vet jag!
Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på och det säger ju en del om hur mycket vi är ute i svängen. Vad gör man när man är barnledig?
Partajar? Går på bio? Sitter hemma?
Vi får väl se vad det blir, om vi kommer på något innan klockan blir alltför mycket...

Over and out

lördag 5 september 2009

En fin present

I dag fick jag en present av Speciell vän.
En tatuering.
Nu gäller det bara att komma på vad jag vill ha och det är inte det lättaste!
Den ska ju trots allt sitta där till den dagen jag dör så det gäller ju att inte göra något förhastat.
Jag fick faktiskt en tatuering i present av min kompis och min kusin när jag fyllde 20 år. Den blev det aldrig av att jag gjorde så jag är ju egentligen skyldig dem ännu en tatuering. Jag får väl se hur jag känner det efter att jag har gjort den här första, om man vill göra fler eller inte.
Jag tror faktiskt att jag ska göra en ros, en likadan som Speciell vän har på armen, fast jag vill göra den på vaden. Det vore ju rätt coolt att ha en likadan som han, som bevis på att vi hör ihop och som tack för presenten.
Vi får se vad det blir och jag lovar att visa en bild när den sitter där.
Tack underbara, älskade,
Jag älskar dig!

Over and out

fredag 4 september 2009

Back to life

Börjar så smått att komma tillbaka till livet efter en duktigt tung vecka på jobbet.
Strulet har avlöst varandra varje dag under veckan. Sista natten avslutade jag med att precis när jag var färdig lastad och skulle köra iväg från lagret uptäcka att jag hade lastat på fel gods längst fram på släpet vilket resulterade i att jag fick dra av hela släpet(30 pall platser) och sen lasta på allt igen. 45 minuter sen gav jag mig iväg men kom hem något så när skapligt ändå. Och sen var den jobbiga veckan äntligen slut och jag är nu ledig till söndagkväll. Jag ska njuta av varenda sekund fram tills dess.

Stod och väntade på grönt vid ett rödljus på Sveavägen i Stockholm här om dagen. Sveavägen är den som går upp till Sergelstorg, för de som inte vet det, så det är ju rätt centralt och rätt intensiv trafik. Man hinner oftast inte se så mycket där eftersom det är bilar, bussar, cyklar och människor typ överallt som man ska undvika att köra på/över.
I alla fulla fall så står jag där och väntar och ser en kille med en liten hund, båda dyngsura av det ihållande regn som föll. Upptäcker att det är Lars-Åke Wilhelmsson. Det var kul att se han, men det hade varit roligare om han varit ute i spöregnet som Babsan.
Dyngsurt rosa hår och höga klackar. Jag blev på lite bättre humör när jag tänkte på hur det hade sett ut.
Lars-Åke själv, var nog glad att han tog en promenad som Lars-Åke och inte som Babsan.

Har haft ordtorsk något så kopiöst den senaste tiden. Det blir så när jag jobbar mycket, jag orkar liksom inte tänka alls. Man går upp, jobbar, äter, går och lägger sig och sen börjar det om. Min älskade familj tycker att jag är så lagom rolig när jag jobbar långa skift, men jag orkar bara inte. Om jag ska orka jobba måste jag sova länge annars går jag under. Har varit nära att göra det den senaste veckan. Har kännt att jag varit nära att klappa ihop och en morgon när det strulade och jag var riktigt trött så kände jag bara för att stanna, dra i p-bromsen och sen bara gråta.
Bara stå med hela ekipaget mitt på Essingen och gråta. Gråta som ett litet barn.
Nu är jag i allafall ledig några dagar och ska försöka att hämta så mycket enegi jag bara kan så att jag orkar ett tag igen.

Det som håller mig flytande just nu är min underbara, härliga familj.
Jag älskar och uppskattar er, även om jag inte alltid är jättebra på att visa det.

Over and out