Back to life

Börjar så smått att komma tillbaka till livet efter en duktigt tung vecka på jobbet.
Strulet har avlöst varandra varje dag under veckan. Sista natten avslutade jag med att precis när jag var färdig lastad och skulle köra iväg från lagret uptäcka att jag hade lastat på fel gods längst fram på släpet vilket resulterade i att jag fick dra av hela släpet(30 pall platser) och sen lasta på allt igen. 45 minuter sen gav jag mig iväg men kom hem något så när skapligt ändå. Och sen var den jobbiga veckan äntligen slut och jag är nu ledig till söndagkväll. Jag ska njuta av varenda sekund fram tills dess.

Stod och väntade på grönt vid ett rödljus på Sveavägen i Stockholm här om dagen. Sveavägen är den som går upp till Sergelstorg, för de som inte vet det, så det är ju rätt centralt och rätt intensiv trafik. Man hinner oftast inte se så mycket där eftersom det är bilar, bussar, cyklar och människor typ överallt som man ska undvika att köra på/över.
I alla fulla fall så står jag där och väntar och ser en kille med en liten hund, båda dyngsura av det ihållande regn som föll. Upptäcker att det är Lars-Åke Wilhelmsson. Det var kul att se han, men det hade varit roligare om han varit ute i spöregnet som Babsan.
Dyngsurt rosa hår och höga klackar. Jag blev på lite bättre humör när jag tänkte på hur det hade sett ut.
Lars-Åke själv, var nog glad att han tog en promenad som Lars-Åke och inte som Babsan.

Har haft ordtorsk något så kopiöst den senaste tiden. Det blir så när jag jobbar mycket, jag orkar liksom inte tänka alls. Man går upp, jobbar, äter, går och lägger sig och sen börjar det om. Min älskade familj tycker att jag är så lagom rolig när jag jobbar långa skift, men jag orkar bara inte. Om jag ska orka jobba måste jag sova länge annars går jag under. Har varit nära att göra det den senaste veckan. Har kännt att jag varit nära att klappa ihop och en morgon när det strulade och jag var riktigt trött så kände jag bara för att stanna, dra i p-bromsen och sen bara gråta.
Bara stå med hela ekipaget mitt på Essingen och gråta. Gråta som ett litet barn.
Nu är jag i allafall ledig några dagar och ska försöka att hämta så mycket enegi jag bara kan så att jag orkar ett tag igen.

Det som håller mig flytande just nu är min underbara, härliga familj.
Jag älskar och uppskattar er, även om jag inte alltid är jättebra på att visa det.

Over and out