För lite luft, för mycket ljus och ett par vackra mysbyxor med knän och fransiga byxben

Sådär kul att komma till jobbet igår. Allt gick bara så där illa som det bara gör när man jobbar södagkvällar.
Bilen stod inte ihopkopplad med vagnen när jag kom in så jag tog bilen, åkte runt och lastade den först. Sedan kopplade jag ihop med vagnen som den stod framför när jag kom eftersom jag antog att det var min vagn då min bil stod framför den när jag kom in. När jag gick bak och skulle koppla slangarna upptäckte jag att det var fel vagn. Koppla isär igen och backa intill min vagn som jag hittade en bit bort. I med slangar och upptäcker att vagnen är stentom på luft. Tankar luft (alltså ha bilen stå på tomgång, ihopkopplad med släpet för att få luft i vagnens tankar så att man kan få bromsarna att släppa) och upptäcker efter fem tio minuter att vagnen läcker luft som en sil släpper igenom vatten när man häller av makaroner.
Suckar djupt och antar att jag trots allt skulle haft den andra vagnen då eftersom den här verkar lite defekt.
Kopplar isär, backar ihop med den andra vagnen, tankar luft även i denna. Så, äntligen tänker jag och kör iväg. Undrar varför jag har backlamporna tända funderar jag medan jag är på väg runt och äntligen ska börja lasta vagnen. Inser att det har jag inte, det är alltså något skumt elfel på skiten som gör att backlamporna lyser trots att knappen står på "off".
Blir oändligt trött, åker tillbaka runt och kopplar den läckande sila-av-makaroner-vagnen.
Kunde alltså äntligen börja lasta efter att ha hoppat i och ur och sprungit fram och tillbaka sjuttioelva gånger för att ens få på en vagn efter bileländet.
Sådant här händer alltid när jag jobbar på söndagkvällar, det är som att det alltid ska jävlar lite extra då.
Sedan var det superstrul med det ena med det tredje innan jag till slut, efter två timmars lasttid kunde komma iväg. Natten flöt dock på sedan som margarin i en varm stekpanna så jag antar att jag inte ska klaga.

Jaha, nu när jag har skrivit ett halv inlägg enbart av gnällande jidder kanske vi ska komma till något som eventuellt kan intressera er, kära lästare. Jag vet ju trots allt att det enbart är några få av mina läsare som är det minsta intresserad av lastbilar.
Hur mår Chaffismorsan idag då?
Tja, jag har ärligt talat inte hunnit med att känna efter ännu, ligger fortfarande kvar i min sköna säng och vickar med tårna. Men, jodå vars, det känns rätt okej faktiskt.
Ändå, så där. Visst, jag ligger ju inte här och skrattar arslet av mig men jag känner mig i allafall hyfsat balanserad.

Ligger här och tänker på att jag längtar efter kidsen och de är ju trots allt bara en trappa bort. Trappan upp ur gruvan där jag sover. Ska nog ta och krypa in i något vackert klädesplagg, som ett par mysbrallor med knän och fransiga byxben och skutta upp för de sjutton trappstegen (ja, eller hur många det nu kan vara) och se om det är någon av dem som vill ha en kram. Fast när jag tänker efter ska jag nog ta på mig något mer än ett par mysbrallor med knän och fransiga byxben.

Over and out