Flykten mot döden, från livet

Lurar vi oss själva?
Vad är det egentligen vi människor har så bråttom till, är det döden?
Vad är det vi springer till, eller är det fly vi försöker att göra?
Fly från bilder av svältande barn där vi sitter i våra svindyra skinnsoffor framför våra LCD-TV-apparater.
Fly för att kunna leva med oss själva.
Fly för att försvara våra beslut att gå på fest på lördagskvällen istället för att vara nyktra och hämta våra tonåringar från festen.
Fly från lånen vi tog för att, liksom grannen, ha råd med den där resan till Thailand.
Är det en flykt från oss själva och lögnen av att vara lyckliga.
Ett evigt ekorrhjul för att hänga med i konsumtionen, statusen.
Är det rädslan av att sitta ner en helg med våra respektive och våra barn och verkligen känna och upptäcka att vi är tomma. Tomma på känslor. Tomma på ord.
Ytliga och tomma.

Eller är det bara jag som är en aning cynisk så här på tisdagkvällen efter att ha varit sömnlös i en sisådär 30 timmar?
Låt oss hoppas på det sistnämnda.
För mänsklighetens skull.

Over and out