Vaknade tom och konstig, med ett hål i bröstet

Vaknade upp i morse och var singel.
Jaha.
Känner mig tom och konstig.
Som ett svart hål i mitt bröst, som en sten i magen.
Jag har väl egentligen aldrig varit helt singel. I allfall inte på sisådär tjugo år.
Det har väl alltid funnits någon i pereferin så där.
Men nu, njet, nada.
Bara helt solo, singel.

Konstigt, underligt.
Men ändå, för första gången i mitt liv känner jag mig inte rädd för det. Inte ensam fast jag är själv. Inte ett dugg.
Jag saknar inte någon,
jag saknar dig.
Fast så ska det ju vara.

Nu ska här skyndas långsamt, ingen stress, ingen panik.
Allt går ju så fort i mitt liv jämt.
Men inte nu, nu ska jag ta det jävligt lugnt.
Ingen stress, ingen panik.
Bara stanna upp och känna efter.
Känna efter hur det verkligen känns.
Vad jag verkligen vill.

Men jag saknar dig.
Av hela mitt hjärta.

Over and out