Och nu, på begäran av Speciell vän, den ocensurerade versionen av benbrottet.
På vägen hem, i armarna på min goda vän och mitt x grät jag som ett barn. Erkänner.
Väl hemma, grät jag som ett barn. Erkänner.
Vägrade konstant att åka till akuten. Erkänner.
Grät som ett barn när Speciell vän var ute och rökte i tron att han inte hörde mig och på så sätt undvika att åka till någon som helst slag av sjukhus. Erkänner.
Tjatade oupphörligt hela vägen till akuten, ett par timmars resväg i det dåliga väglaget, att vi skulle vända för det var bara en liten stukning. Erkänner.
Tvingade Speciell vän att säga att det var hans fel att vi åkt in om det skulle visa sig att det inte var brutet och vi upptagit viktig tid för personalen på akuten. Erkänner.
Tryckte i mig en beagle, en stor smörgås, en kopp kaffe och en yoghurt på vägen hem från akuten. Toppade med en halv räkbaguette. Erkänner.
Speciell vän tyckte att jag hade "glömt" berätta en hel del. Detaljer, detaljer sa jag.
Over and out
Dags att sluta blogga.
1 år sedan
Nääää, åt du allt det??! FYyyyy...
SvaraRaderaVissa saker vill man inte berätta bara. Men det är bara att erkänna. :-)
SvaraRaderaASG :D
SvaraRaderaJag kan säga några till sanningar...
SvaraRadera"Jag kan fan stödja på fotfan, låt mig gå själv". Du fick gå själv, men jag & x:et såg att du inte kunde det.
"Jag har fan födit tre barn, det här är ju löjligt, jag är ingen tönt". jag & x:et sa ja det har du, nä du är ingen tönt.
"Jag ska fan jobba i morgon natt"...
Krya på dig! Kramar!
Beagle?? Det är väl en hund!;=) Tycker du borde ha magsjuka isf!!;=) Kram
SvaraRaderaHA HA HA, Linduz! Kan nog dra mig till minnes att jag nog nämnde det där, ja...
SvaraRaderaJa, herre gud vad man är patetisk emellanåt. Att jag aldrig kan lära mig att det inte är farligt att vara lite svag och sårbar.
Nåja, lika bra att allt skit kommer fram på en gång :)
HA HA HA HA!
Jodu, kusin L, det var kanske så att det var DU som åt en hund fast du har glömt det. För det är ju trots allt du som har magsjuka, inte jag :D