Insåg under onsdagsritualen (Berg flyttar in och Välkommen åter med Tvåan. Idag även med Speciell vän) att jag kanske inte är så där stensäker i soffan trots allt.
Tvåans ögon blev plötsligt så där enormt stora som bara hennes ögon kan bli och hon stirrade med fasa över axeln på mig. När jag sakta vänder mig om spatserar en spindel stor som en Honda Civic ner för väggen. Stor och tuff som man är så måste man ju hålla minen och pedagogiskt säga till dottern att det ju bara är en liten, liten spindel och den DÖDAR man ju hur lätt som helst.
Letar i panik efter vadsomhelst som jag kan döda den vidriga saken med.
Slår herr (eller om det var fru, vem tusan ser skillnad?) femhundrafemtioelva gånger med en tv-dosa tills det endast återstår en liten, luggig hög av det som en gång i tiden var herr/fru spindel. Sen slår jag den lite till, bara så där för säkerhets skull. Just in case, liksom.
Immse, vimmse spindel klättar inget mer.
Mouhahahhah!
Så om det regnar i morgon så är det mitt fel.
Over and out
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar