Happy New Year

Fanns en massa smarta funderingar i mitt huvud som jag ville skriva här nu. Såg på klockan och insåg att tid ej finnes för det just nu. Så, mina vänner, jag önskar er alla ett underbart slut och en ännu bättre början på det nya året.
Var rädda om er och glöm inte att ta vara på era nära och kära, vänner och bekanta.
Gott Nytt 2009

Over and out

Limpmacka med falukorv

I morse ringde min kära vän för vi hade bestämmt oss för att lajja idag (-"Nej, mamma, det heter att man ska "VA", inte lajja" -"Skiter jag i ungkott för på min tid hette det lajja, så det så!") Så kom hon med den absolut brillianta ideén att vi skulle ta med oss fika och åka till skogen och gå en långpromenad med skräphunden. Jag sa genast ja, för då får man en jättebra anledning att äta igen, perfekt. Sen ringer hon på vägen och frågar om jag har limpa, så klart sa jag. Sen undrar hon om jag gillar falukorv. YES! Limpa med falukorv. Snacka om barndomsminnen!

Så promenad gicks, hund fick leka och springa, studerande av att rullstensstenar med snö på ser ut som jättestor, bigbouta snölyktor. (-"Seså barn, rulla några snöbollar till så blir det kanske mat till kvällen" Mouhahhahahh) Sen satte vi oss i vindskydd och åt limpmacka med falukorv. Jag undrar bara: finns det någonting som smakar så gott? Nä, just det.

Sen blev det ännu en underbar mellandagsrea tur. :) Vi var väldigt tröga i början men när vi väl kom igång så var vi som ett par av de där rullstensåsstenarna vi såg tidigare på dagen. Släpp en sån rund sten i en mycket brant backe så fattar ni vad jag menar. Jag tror att det var den röda tråden som fastnade på min jacka som utlöste det hela. (Det där var ett tråkigt men roligt internt skämt som bara min vän fattar, så är du inte hon, strunta i den komentaren. Fast erkänn att du är lite nyfiken nu?)

Åh, vad jag är lyckligt lottad att mina vänner underhåller mig när kidsen är borta. Annars skulle jag väl bara sitta här och uggla som en senil gammal hornuggla. (Nu hatar ju jag fågglar och har ingen aning om huruvida en hornuggla kan vara senil eller inte. Men det borde ju faktiskt vara fullt möjligt att en hornuggla utvecklar senilitet. *tänker* Ja, jag bestämmer att den här hornugglan är senil så nu har vi rett ut det.) Men nu har jag haft skitkul fast mina gryn inte är hemma. Skönt det.

Har pratat med alla kidsen idag. Den yngste ringde och sa att han blivit far och att jag fått sex stycken barnbarn. De hade dock inte fått några namn ännu eftersom att det ändå inte går att se skilland på dem ännu. Dessutom misstänker jag att en tre, fyra av dem kommer att bli uppätna. Ja, fast en av dem ska antagligen heta Fiskis, sa han. Jag frågade aldrig men jag tror att det rör sig om akvariefiskar. Jag hoppas det.

Färgade om barret igår, sa jag det? Ja, inte det som ligger på golvet, det är fortfarande grönt eller i alla fall lite åt det hållet. Nej, jag menar det som sitter på mitt huvud. Jag tror att det blev snyggt, men det spelar inte så stor roll, huvudsaken att det döljer det grå håret. (Notera att jag skrev "huvud"saken, ha ha ha. Jag tror att jag ska skicka in det där till VM i tråkiga skämt. Tror att jag har en chans där) Upptäckte i morse att minst ett hår antingen var missat eller helt enkelt imunt mot färg, det var lika grått som i går. Fan. Så jag tog helt sonika pincetten och nu vilar det på botten av en av bajsbassängerna på reningsverket. Ha! Där fick du!

I morgon är det nyårsafton. Då äré fest.

Over and out.

Bildbevis på barren

Granen står så brun och grann i stugan

Jävla gran. Den har snart bara fyra barr kvar och det är ju inte så snyggt som om den har 400.000 barr, eller vad det nu kan vara från början. Då, när den står i skogen och verkligen är grön och grann. Nu, är den mest dassig och snart barrlös. Det är allt lite synd om den och jag funderar starkt på att öppna någon slags fond för barrlösa granar. Man kunde kanske göra ett hem för dem också där de får tillbringa sin sista, barrlösa tid. Jag återkommer angående det där, när jag hittat sponsorer och en lokal till det.

I dag har jag varit och hämtat ritningar på huset och frågat på byggnadskontoret om väggen mellan vårt vardagsrum och kök är bärande. Jag vill riva den för att få mer rymd och lite mer utrymme. Jag kände mig jätteladdad och satt här och tänkte på hur fint det kommer att bli och skönt att kunna bjuda hem fler än en vän i taget.
Så kom pv hem och sa -"Jag fattar inte vad det ska vara bra för, det blir ju inget större för det"
Nu vet jag hur toapapper känner sig när det blir nedspolat. All längtan efter att göra något rann av mig som vatten rinner av en popcornskastrull när du försöker diska den.
Men jag vill riva den jävla väggen och jag kommer att göra det ändå, jag har aldrig sagt att han måste hjälpa till, jag har rivit väggar förr och fixar nog den här rackarn också. Men det är ju så mycket roligare att planera och göra saker tillsammans än att planera och göra saker själv.

Ska nog fara iväg och handla lite mat idag, det finns typ ingen hemma. Nu ljög jag, det finns det visst men inget som jag vill ha. Jag tycker nog att det nästan är samma sak, fast jag kan ha fel där. Frysen är full av mat men det är så tråkigt att laga mat så det finns inte. Jag som tyckte att det var vansinnigt roligt att laga mat förut tycker nu att det är urtråkigt. Jag vet inte varför det känns så jobbigt och tråkigt men det gör det. Lunchen blir idag en stycken bakad potatis med en stycken avokado och en stycken klick med matyoghurt. Tadaa! Kan det bli mindre jobbigt att laga mat?

Blev hungrig. Nu. Lunch. Genast.

Over and out.

Tjejkväll fast på dagen :)

I dag har jag haft en heldag med två underbara vänner. Resa till IKEA (vad annars vi är ju ändå tjejer) med lunch och fika och en jävla massa skratt och tokerier. Det blir på något sätt sjukt mycket galna grejer när vi tre kommer ihop. Det är som att starta en maskin och sen bara fortsätter det. När vi satte oss i restaurangen inne på IKEA så åt vi först under lite tystnad, mest för att vi var så jädra hungriga (ja, mat är väl det enda som kan få oss tysta en stund) sen bröt det loss med tre gapskratt och hela, ja HELA, restaurangen glodde på oss som att vi hade åtta ögon var och en tretton, fjorton tentakler på våra huvud. En liten flicka vände sig verkligen runt och satt med sin glass två cm från munnen och gapade så stort att en hel familj gråsparvar hade kunnat flytta in, med möbler och allt. Sen sitter det ju alltid sjutton häxan-surtant och glor som om man vore det värsta avskrädet som någonsin funnits på denna jord. Fast jag såg också i ögonvrån en äldre dam som log och såg ut att fatta det där med att ha roligt :) Hurra för henne!



Som min kära mormor som vi var in till på hemvägen. Den damen vet fortfarande hur man har roligt. Underbart! Hon är nittio år snart och har en sån skön humor så att man alltid blir glad av att åka dit. Synd bara att jag är så jävla kass på att hälsa på henne. Jag tror alltid att jag ska bli bättre på det men inte då. Nehej, inte jag inte. Tror ju fortfarande att jag har så mycket annat viktigt att göra, men har man det egentligen? (viskar & skäms: nej)



När vi for från IKEA så bestämmde vi att vi var fikasugna och det skulle fikas på vägen hem. Det blev på en mack, den med snäckan, ni vet vilken jag menar :) Där inne blev det också babbel, bubbel och tok. Tur att killen därinne hade humor, annars kan vi nog vara lite skrämmande :) Killen var lite lik Håkan på "Färjan", stackarn. (Ja, killen på macken alltså, inte Håkan) Håkan är säkert snäll, men han är definitivt inte min kopp te. Som tur är.



Pv och jag köpte pizza ikväll, det kändes rätt ok, vem orkar laga mat när kidsen inte är hemma. Kan säga att det är väldigt tomt här hemma. Inte en unge så långt ögat kan spana. "Hallå" det är tooomt här. Öde. Jag är också tom, innuti, (Fast nu skramlar det ju runt nästan en hel vikingkebab i botten på magen så nu är jag nog inte så tom ändå) men det klart snart är de hemma alla tre igen och det är fullt ös igen. Och då är tp-tårtan full igen och jag är hel.



Pv åker till jobbet snart och då blir jag helt ensam hemma. Funderar starkt på att se en larvig och äckligt gråtig romantisk komedi eller något sånt patetiskt. Kan vara skönt att få gråta lite. Men det klart nu för tiden gråter jag ju som ett barn till exempelvis: Bonde söker fru och Home extreme makeover. Jag är så fruktansvärt patetiskt! Men det gåååår bara inte att låta bli. Jag kämpar och försöker men tårarna hittar alltid en liten kanal att spruta ut ur, vad gör jag för fel?!

Jag tror att det sitter några jättesmå fjompar i mitt huvud och driver med mig. Så här resonerar de:

-"Ok, nu ska hon se detta otroligt löjliga avsnittet av Extreme Home Makeover, dra på ordentligt på slangen nu, Bosse!"

-"Ha, ha, ja visst, Berra, nu ska vi genera henne ordentligt. Hon har främmande också."

-"JA! Perfekt, vi tar den tjocka slangen, ska vi dra på med lite snor också, för säkerhets skull liksom?"

Jag tror att det är så det funkar. Jag säger bara en sak:

-Jävla småfjompar, sluta plåga mig!!!-

Men nu ska jag umgås lite med pv innan han drar iväg för kvällen. Sen somnar jag troligtvis i soffan och vaknar med dräggel på armen och nackspärr.

Over and out

Old friends

Var in till stan och mellandagsreashopade lite idag. Hade lovat äldsta grabben en ny vinterjacka då vi bråkar om det varje dag som det är kallt ute. Varje kall dag sätter han på sig sin tunna sommarjacka, modell vindjacka, med en tunn täckväst på. Och varje dag så skäller jag på honom och säger att han ska ta på sig sin vinterjacka. Problemet med vinterjackan, som förövrigt är inköpt förra året och är väldigt snygg, är att den är röd. "Hallå¨, farmor" röd jacka??? När man är 12 bast? Är du galen morsan? Nåja, gjorde en dela med honom igår att om han fick en ny svart, eller eventuellt militärgrön, jacka så lovade han att ha både den och mössa och vantar varje kall dag. Så en ny jacka blev det och den är svart. Och både den och mössa och vantar sitter på ungen idag. Ha! (Men frågan är väl vem som vann denna fighten egentiligen... Det känns som att det är jag som är lurad)
Lite annat fick följa med hem också, som sig bör när man är på rea :)

Det bästa med rean var dock att jag träffade två gamla vänner som jag inte sett på länge. Den ena av dem är ett riktigt energipiller som alltid är lika roligt att träffa. Vi babblar och bubblar och det var härligt att se henne.
Den andra vännen var min äldsta barndomsvän som jag har känt sedan hon föddes (jag är född några månader innan henne) men vi kom tyvärr ifrån varandra i gymnasiet. Vi har setts ibland under åren men det blir aldrig så värst ofta. Våra döttrar är lika gamla och nu ska hon ha barn igen om några månader. Jätte härligt för henne, men jag kan erkänna att jag inte är ett dugg avis. Tack men nej tack till att börja om med vaknätter, nappflaskor, barnvagnar och bilstolar. Jag känner mig rätt klar med den biten för tillfället. Men som sagt, jag är väldigt glad för hennes skull.

Svärisarna är iväg en sväng idag och hälar på lite släktingar så nu är det väldigt lugnt här hemma. I morgon åker mina kids iväg en sväng och blir borta någon vecka. Det känns lite ledsamt och jag kommer att sakna dem. Men det klart min lille pojk är ju borta från oss halva tiden så då överlever man ju någon vecka även utan de stora. Men det blir en väldig skillnad från att vara sju, som vi varit nu i några dagar, till att bli två som det blir i morgon. Men jag får väl passa på att vara lite social med mina vänner.

Vi ses senare, aligator :)

Lego, lego och åter lego

Nu har jag byggt ett stycken postflygplan, en stycken brandstation, två stycken brandbilar, en stycken polisstation, två stycken polisfordon och en stycken stor polislångtradare. Men alltså, hur kul är det inte att bygga med lego! Jag är alltså 30+ och tycker fortfarande att det är barnsligt kul att bygga med lego. Skönt att lillgrabben är i lagom ålder så att jag kan bygga med gott samvete. Det blir svårare att förklara sen när han är 15 bast och jag leker med lego fortfarande :)

Svärisarna kom igår och det är trevligt att ha dem här (ja, faktiskt, jag gillar mina svärisar) och då kan jag fortsätta att ha det gott och lata mig. Det bästa är ju att när man har främmande som bor över så kan man ju inte hålla på att dra igång några större projekt just för att man har främmande. :) Perfekt!

Sms:ade min kära, sjuka vän igår och hon var skaplig i går, skönt! Jag är allt lite orolig för henne, hjälp mig att hålla tummarna att hon får hjälp efter jul och att det inte är något allvarligt. *håller tummar och tår hårt*

Jag var på arbetsförmedlingen i början av veckan. Jag vet ju inte alls hur det kommer att bli här efter jul, det har ju varit lite dåligt med jobb den sista tiden. Det vände så sjukt snabbt att man inte ens hann med att reagera. På bara någon månad så försvann det sjukt många chaufförsjobb, många kollegor blir utan nu efter nyår. Jag får nog allt hålla lite tummar och tår för min och pv:s skulle också, annars kan det bli jobbigt med pengar. Men det löser sig alltid! (Positiva tankar!)

Nehej, nu ska jag hoppa i duchen och se om man kan bli lite ren i dag med. Ha det gott!

I dag är det den allmänna slöardagen hemma hos oss. Vi har inte varit utanför dörren idag, bara suttit inne och kollat på film, spelat spel och ätit. Men det är väl så det ska vara på juldagen, det har det iallafall alltid varit i min familj. Men alltså det går ju bara inte att göra någonting för man måste ju smälta all maten man stoppade i sig igår. Men för en gångs skull så åt jag faktiskt nästan som folk, det blev bara en talrik kallt, en varmt och inte ens snaps blev det mer än två pyttisar. Inte ens mer en 1 ynka öl gick det ner. Pressade i mig en liten skål med risalamalta och det var enbart för att mamma stått och gjort i ordning det.
Pv däremot gjorde inget annat än att åt igår :) Var gång jag tittade på honom under kvällen så stoppade han något att äta i munnen. Jag tror att han bunkrar för att jag mumlade något om att vi båda skulle behöva gå ner ett eller två (eller om sanningen ska fram 12) kg var.

Sonen är lite gladare i dag och sa "Hej då, pappa" till pv när han åkte och handlade lite idag. Så nu heter bio.pappan "Namn" och pv heter "pappa". Där ser man. Jag tror inte att pv är så ledsen för det, han såg mest stolt och nöjd ut.

Man kan väl konstatera att bio.pappan har skitit i det blå skåpet. Dottern sa till mig i går när jag frågade om han ringt; "Nej, han har inte ringt och uppriktigt sagt mamma (där blev det lite svårt att hålla sig för skratt, just när en tioåring uttrycker sig med "uppriktigt sagt" :)) så skiter jag i vilket. Sonen sa sedan; "Mamma, jag älskar inte honom längre, han har svikit mig så många gånger och jag orkar inte längre"
Nej, jag försår dem precis. Det känns på sätt och vis skönt att de själva har kommit på hur det ligger till. Jag har aldrig sagt till dem att han skiter i dem eller pratat illa om honom inför dem. Men de är ju inte dummare än att de fattar själva hur det ligger till och nu har de ju sagt det högt till mig också och jag tror att det släppte en hel del igår. Som sagt, det verkar som att sonen mår bra mycket bätte idag. Det betyder ju att jag gör det med. :)

Måste ringa min sjuka vän idag och se hur hon har det i dag. Vi pratade lite löst om att ses idag, men va tusan, jag orkar ju inget idag. Allt känns som ett omöjligt uppdrag. (Skulle vara trevligt i och för sig om Tom Cruse dök upp :)) Ska ringa i allafall och se hur hon har det. Tänker och tänker att jag ska åka ut och vara med henne i stallet, men det är ju sammma med det, jag oooooorkar inte just nu. Nya tag i morgon kanske?

I kväll kommer mina svärpäron. Vi har inte sett dem på några månader så det ska bli himmla trevligt. Tror att pv tycker att det ska bli skönt att få hit dem en sväng, han längtar nog lite hem ibland och säkert efter sina päron med.

Nehej, nu ska jag nog försöka att orka göra någonting en stund. Man kanske skulle palla att ta en liten prommenad i allfall. (troooligt...)
Ha de gott!

Jul, jul, strålande jul. Eller?

Vaknade och fick faktiskt lov att väcka ett barn! Kan ni tänka er, att behöva väcka ett barn på självaste julaftonen? Men det var väl det att barnet i fråga för det första är tonåring (nästan) och för det andra inte kunde sova igår för det var lite spännande att det ju skulle bli jul.
Nåja, det blev lite paketöppning och litegrötfrulle och sen var dagen i full gång.
Kom iväg till systeryster med familj och firade med Kalle, sjukt mycket mat och helvilda ungar högt och lågt. Precis som det ska vara på julafton. :)
Kidsen blev mycket nöjda med alla paket och det var frid och fröjd.
Men äldste sonen bröt ihop och fick en attack av en blandnig av att längta hem till vår gamla byhåla och ett beslut om att sluta kalla sin biologiska far för "pappa" och istället börja tilltala honom med namn. Så kan det gå om man inte ens orkar lyfta luren för att slå en signal till sina barn. Inte ens på julafton.

Mina barn är det bästa jag har och jag älskar dem över allt annat på jorden. När de blir så ledsna som min äldsta son blev idag så känns det som att mitt hjärta ska brista i tusen, miljoner bitar. Det känns som att hela jag ska gå sönder. Bio.pappan ligger väl inte precis på topp i kväll kan jag säga... Men vi vet ju och andra sidan inte ens om han lever eller inte, han har ju inte hörts av på ett tag om man säger så.

Nåja, nu är det dags för sängläge.
God Natt.

Tur man inte är sjuk (peppar, peppar)

Suttit på akuten med min kompis idag. Det var en miljon människor och inte så många personal. Jösses, vad man får vänta! Det är ju inte riktigt klokt. Alltså jag fattar ju att det inte är de som jobbar där som ska ha fan för det, men alltså hur tänker de som bestämmer i det här landet?
När vi hade suttit där i över fyra timmar skickade min kära vän hem mig eftersom jag snart ska iväg och jobba. Synd om alla som satt i väntrummet säger jag. Min kära vän fick dessutom inte äta och det gör ju inte utmaningen enklare direkt. Nåja, jag håller tummarna att hon snart kan åka hem.

Jag har inte riktigt tid att sitta här och nöjesblogga idag utan jag får be att återkomma under morgondagen och se om jag har något roligt att berätta efter en dag (natt) på jobbet.

Hej o hå, luden tå

Jag; en innebandyspelare

I dag var det avslutning på yngste sonens innebandy. Match barnen mot föräldrarna :) En annan då, smidig som en gaffeltruck, vig som ett kassaskåp. Blev erbjuden av äldste sonen att låna en av hans 600 000 stycken klubbor.
"Jo, den här mamma är en Salming och den är bra och det här är en blablabla (låter så i mina öron). Problemet var att alla klubborna var åt fel håll! Nåja, jag hittade en gul som verkade cool, den tog jag. På med lite mjukisbrallor och sen bar det av. Älste sonen var snäll och följde med och han var med småkillarna och spelade sen också. Mitt mammahjärta klappade extra hårt för honom när han som är 12år passar de små knottarn på sex år och hejjade på dem. -Love-
Matchen slutade (typ) 23-3 till glinen :) Vi vuxna var trötta och röda i nyllet efter matchen, barnen var helt oberörda. Men kul var det.

Gran blev det köpt idag. En liten och grön och äkta gran. Den är nu klädd och klar och till och med jag tycker mig kunna ana en liten, liten julstämning långt inne i mitt hjärta. Men bara en liten en. Jag tror att skiten redan barrar.
Vad töntig man känner sig när man åker med en gran på taket. Vet inte vad det är med det känns jävligt... "gubbigt" på nåt sätt. Men jag överlevde och den rackaren låg ju kvar när vi kom hem, töntigt eller ej.

I morgon ska jag följa med en vän till sjukhuset en sväng. Hon har alltid funnits där för mig när jag har problem eller bara är lite ledsen och kan jag bara få ge tillbaka lite av det till henne så är jag glad. Tack min kära, underbara vän för att du finns där för mig!

Nu ska jag mata en hungrig katt, sen blir det bingen. Jag är trött.

God natt, katt.

Ha ha, som sagt STARKöl

Fingret slant och jag råkade skicka bara själva titeln. :) Så kan det gå...

Jag ringde min mamma och sa ("jag sticker nu o vi hängde på första tåget som stod inne på stationen", till alla som kommer ihåg den underbara låten "Billy" av Gyllene Tider) att jag inte orkade laga mat. Det gjorde tyvärr inte hon heller. Så det slutade med att hon och pappa kom hit och åt och det blev jag som lagade mat till sju personer istället för fem. Så jag är nog lurad. Men det för inget, det var trevligt att få lite främmande. Pappa, mamma och jag började prata om en massa tok som hänt under min uppväxt och vi skrattade så vi fick tårar i ögonen. Skönt!
Klämde några starköl till maten och akta dig vad gott det var!
Men nu känns det som att det är bingen som lockar, jag är trött och har massor att göra i morgon. Måste först och främst hitta en gran! Jag har aldrig köpt en gran i hela mitt liv och vet inte hur man gör eller vad de kostar. Så önska mig lycka till i morgon ;)

Skål o salut, nu är skiten slut (för idag alltså)

Fyra starköl och en god middag senare...

Strul så klart!

Ja, vad var det jag sa igår? Klart att det skulle strula idag, vem hade trott något annat? Fick bilen, lastad och klar, det var ju skönt. Tyvärr fanns ingen soppa i tanken, jo lite, men inte så det var något att skryta med. Nåja, tänker jag glad i hågen och knallar iväg. Det bolaget som vi använder har ju pumpar i staden jag ska till och dessutom precis i närheten av var jag ska lossa.
Kommer fram och lossar mitt lass, som var grönsaker, fullt i både bil och släp. Och visst det knallar på, de har bra truckar och det fanns gott om plats att ställa på. Jag var ännu glad och nöjd...
När jag sedan ska koppla ihop så bara vägrar bulten att gå ner och det gåååår inte att koppla ihop. Jag känner hur irritationen stiger som sav i björkarna på våren och jag står där i duggregnet och provar sänka bilen. Det brukar ju funka. Jag provar att höja bilen, jag kör emot fyra tusen gånger och jag är irriterad. Nåja, ringer tillslut min chef och gnäller lite, det funkar som vanligt. Det är helt sjukt, men när någonting inte funkar så ringer jag honom och då funkar det. Det är rätt komiskt, det är som att jag bara måste ringa och förnedra mig och störa honom och sen funkar det.
Kommer då tillslut iväg och just ja, jag måste ju tanka. Kommer till pumpen, av med tanklocket i med kortet. "Tekniskt fel, försök igen om 1 minut" Försöker igen. Och igen, och igen. Efter åtta miljoner försök så ringer jag min kära chef igen och talar om att jag inte har soppa i bilen och tanken inte funkar. (Nu borde ju pumpen ha funkat eller tanken fyllts på något mirakulöst vis, eftersom jag ringde och störde och förnedrade mig, men icke!)
Efter att vi överlagt ett tag så kör jag hemmåt med väldigt lite i tanken och kör med ägg under gasen hela vägen hem. Kommer tack och lov hem och fram till tanken. (Tack gud) och hoppar ut och upptäcker att jag hade glömt att skruva tillbaka tanklocket när jag försökte tanka. Så det ligger kvar i vid den tanken kan jag tro. Det satt iallafall inte där det skulle och låg inte på tanken heller. *suck* Ringer chefen igen (!) och talar om läget. (Nu borde jag ju ha hittat locket någonstans på bilen men det hände inte nu heller) Får skämmas lite och säga förlåt.
Jag kom fram till åkeriet utan problem sen och jag hittade till och med ett nytt tanklock där, så dagen slutade lite bra iallafall.

Men vad är det som gör jag det alltid händer massa jox när jag ska jobba? Det är som att det ligger någon slags förbannelse över mig. Det blir alltid massa småsaker och det blir ju i slutändan en jädra massa tid och arbetskamraterna undrar var man varit eftersom det tagit sån tid. Då orkar man inte dra alla femtioelva saker som har hänt under dagen heller och de tror antagligen att man är antingen en latmask eller en idiot.

Efter jobbet stack jag direkt på gymnastik uppvisning som mina syskonbarn var med på. Det var verkligen upplyftande för humöret kan jag lova. De minsta barnen var så otroligt gulliga så att man nästan ville gråta. En del sprang runt som yra höns, en del stod mitt i allt och petande näsan och en del bara sprang. Ha ha, det var så fantastiskt gulligt så det fanns inte.

Tanken är nog att jag ska laga mat nu. Men jag vill inte! Kan ingen bara ringa och säga att jag har vunnit en privat kock som ska bo här och ta hand om all matlagning under det närmasta året. Eller varför inte resten av mitt liv? Det skulle vara ett pris som inte jag skulle tack nej till.
Och när han/hon ändå var här kunde h*n ju städa och tvätta med så slapp jag det med.
Hallå, spelbolagen, här har ni en värsting idé som ni får av mig helt gratis :)

Smell u later.

Glögg, pepparkakor och en sjuhelvetes massa mögelost

I kväll har vi varit på Glöggkväll hos goa vänner och druckit sjuttioelva sorters glögg och förätit oss på mögliga ostar och pepparkakor. Det är inte helt fel om man säger så. Men nu efteråt känner man sig ju som en uppsvälld sjöko. Men det var det värt!

Började min dag med att åka ut och äta dinkelgröt hos en av mina goa vänner och det var inte alls en tokig star på en dag. Min dotter som följde med var dock inte så förtjust i de fyra "rara" fasanerna som spatserade omkring utanför fönstret. I vår familj så tycker vi inte om fåglar, eller fågglar som vi brukar kalla dem. Det sitter rotat hos mig sedan barnsben att fågglar är ett elände som vi gärna håller oss ifrån. Nu råkar det ju vara så att det faktiskt finns människor som gillar fåglar, min vännina gillar ju att mata de små kräken och då får man ju som gäst stå ut med detta. Men det är svårt. Ska tilläggas att både dottern och jag överlevde den läskiga fasanattacken. (Attack och attack.... men det var allt lite läbbigt fast vi var inne och de små otäckingarna var utanför)

I morgon är det dags att jobba lite igen. Har varit ledig sedan i onsdags morse då jag gick av sist. Det blir inte så blodigt utan bara en liten kort tur och det blir inte så många timmar om det inte händer något förståss. Som en gullig liten punka eller så. Sådant brukar annars ha en viss tendens till att hända just sådanan dagar som man tror ska bli lite korta och lindriga så där. Det är ju jädrans typiskt och brukar inte ofta slå fel. Nåja, nu ska vi inte vara pessimister, klart att det kommer att rulla på! (Peppar, peppar, ta i trä, tvi, tvi, tvi, osv)

Morgonsoffan.

Alla som inte har sett det på svt1 ska genast kolla in det. Måste vara det roligaste humorprogramnet på länge.

Såg Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" på svt1 för en stund sedan. Mycket bra var både boken och filmen och det var en befrielse att äntligen få veta vem mördaren var. Fast lite osäkert kändes det ju ändå, lite hängade i luften trots allt liksom.

Men filmen var bra även fast jag läst boken. Brukar inte tycka det men i detta fallet så var det helt ok.

Nehej mina vänner, nu är det dags för sängen så man inte somnar bakom ratten i morgon.

Ha de gott, isterflott

Long time ago...

Var ju ett tag sedan man var ute och skrev något här. Jag vet inte, det har varit lite mycket kan man ju säga. Livet tog lite av en kovändning för ca ett halvår sedan. Bestämmde mig snabbt och plötsligt att flytta till en annan del av detta landet. Hej och hå, lite drygt en månad efter beslutet gick flyttlasset så det var lite tufft att hänga med i svängarna. Nytt hus, nytt jobb, nya skolor till kidsen osv osv. Men nu börjar det kännas som att man har landat lite och livet går faktiskt vidare även i byhåla. Det var ett riktigt tungt och jobbigt beslut att flytta och det var inte precis vad jag egentligen ville, men man kan ju inte alltid få som man vill. Har jag hört ;)

Nåja, nu är vi här i allafall och pv följde med mig hit, bort från sin familj, sina vänner och sitt liv där. Det värmer i mitt hjärta och gör mig glad att han ville följa med mig och barnen hit. Det var lite omtumlande i början för oss alla men som sagt, jag tror att vi äntligen har landat lite.

Jobb hade jag fixat innan vi flyttade och jag fick faktiskt åka en vecka tidigare än resten av familjen för att börja på mitt nya jobb. Det kändes bra från första början och det var bara att hoppa in och börja. Det var lite kämpigt i början innan man lärt sig att hitta här i krokarna. Men det finns ju tack och lovtelefon och den användes flitigt i början för vägbeskrivningar.

Nåja detta var en liten uppdatering och jag hoppas att jag ska komma mig för att skriva lite oftare igen. Skickar ett tack till en vän i mina gamla hemtrakter som precis tagit upp sin blogg igen efter ett uppehåll och fått mig inspirerad igen. -Tack-

See u