Jul, jul, strålande jul. Eller?

Vaknade och fick faktiskt lov att väcka ett barn! Kan ni tänka er, att behöva väcka ett barn på självaste julaftonen? Men det var väl det att barnet i fråga för det första är tonåring (nästan) och för det andra inte kunde sova igår för det var lite spännande att det ju skulle bli jul.
Nåja, det blev lite paketöppning och litegrötfrulle och sen var dagen i full gång.
Kom iväg till systeryster med familj och firade med Kalle, sjukt mycket mat och helvilda ungar högt och lågt. Precis som det ska vara på julafton. :)
Kidsen blev mycket nöjda med alla paket och det var frid och fröjd.
Men äldste sonen bröt ihop och fick en attack av en blandnig av att längta hem till vår gamla byhåla och ett beslut om att sluta kalla sin biologiska far för "pappa" och istället börja tilltala honom med namn. Så kan det gå om man inte ens orkar lyfta luren för att slå en signal till sina barn. Inte ens på julafton.

Mina barn är det bästa jag har och jag älskar dem över allt annat på jorden. När de blir så ledsna som min äldsta son blev idag så känns det som att mitt hjärta ska brista i tusen, miljoner bitar. Det känns som att hela jag ska gå sönder. Bio.pappan ligger väl inte precis på topp i kväll kan jag säga... Men vi vet ju och andra sidan inte ens om han lever eller inte, han har ju inte hörts av på ett tag om man säger så.

Nåja, nu är det dags för sängläge.
God Natt.