Argsint terrier och bajsande corso

En bild säger mer än tusen ord. Säger två bilder mer än tvåtusen ord då? Bilderna ovan visar i allafall vad jag gjort i helgen. Rätt, jobbat och varit på fotboll. Tvåan spelade sin första match någonsin, hon har precis börjat spela och tycker det är hur kul som helst. Jag är glad att hon äntligen hittat någonting som passar henne och håller tummar och tår att hon ska fortsätta och att det inte ska rinna ut i sanden. Det innebär att jag har ännu en unge som ska på matcher, träningar. läger. Det ska tvättas kläder till ännu ett lag, stås i kiosker, säljas kläder, bingolotter och skithuspapper. Det ska skjutsas, hämtas, lämnas. Men det är det värt. Idott är bra.

Lackade ur på jobbet i morse och skällde som en argsint terrier. Jag är så trött på att en del människor tror att de kan göra hur som helst bara för att göra det enkelt för sig själva. Det finns en person på jobbet som driver mig till vansinne. Han snor portar, truckar och tar ur nycklarna ur trucken så att ingen annan kan använda den. Han tränger sig före i kön när man väntar på att få lossa. Bara för att han antagligen tycker att han är så viktig att han inte kan vänta som alla andra. Så i morse så blev jag helt jävla rabiat och bara kände hur det kokade inom mig. Som tur var för han så förstår han inte svenska och jag kan inte tala hans språk. Men det klart, det finns ju en och annan gest som man förtår utan att tala samma språk. Kan hända att jag gjorde någon sådan...

I dag har fjärtlunsen varit till salu. Billigt. Hundar med diarré är inte trevliga. Speciell vän var nog lagom glad när han sket ner hela bilen idag. *fnissar* Tur att man låg hemma och sov och missade hela spektaklet. *fnissar mer* Stackars lunsen. Lite synd är det nog om Speciell vän med.

Någon som känner till något bra lösningsmedel? Det är något konstigt klet som sitter mellan mig och Speciell vän och det är omöjligt att få bort. Jag försöker ibland att liksom gå iväg och se om det ska släppa, men det blir som ett långt gummiband som liksom tvingar mig tillbaka. Jag har alltid i smyg föraktat folk som inte kan göra någonting utan varandra. Och nu, nu är man lika töntig själv! Snart kommer vi väl i likadana overaller också och köper en husvagn. *ryser* Fast, nej. Så illa ska det väl inte behöva bli. Faktum är att jag älskar att sitta i hop med han. Jag vill inte vara utan han en enda dag av resten av mitt liv. Han gör mig lycklig den mannen, vareviga dag.

Nu är det ballar av stål. Bra program.

Over and out

Puttefnasken biter i rumpan

Ja, vad ska man säga. Hur gullig får man lov att vara? Man börjar ju inse när man träffar den här lilla dräggliga saken att man faktiskt kan vara exakt hur gullig som helst.
Det är nu nedräkning för det är, så när som på en dag, exakt en månad kvar tills vi får hem den här sötnosen. Aldrig i världshistorien har väl tiden gått så fantastiskt sakta som nu.
Man undrar ju lite vad fjärtlunsen kommer att säga om den här lilla puttefnasken? Men det klart, han är ju härdad den doggen. Barn, katter, sköldpaddor och sen en tokig matte och en galen husse på det. Han klarar nog en puttefnask.

Saknar

Du min vän, du vet vem du är.
Jag;
Saknar att sjunga Robbie och Cher låtar med dig.
Saknar att dansa med dig.
Saknar att dricka RedBull o vodka och bli allt för fulla.
Saknar att gå ut och sjunga kareokee så hela stället skaffar öronproppar.
Saknar att gå långa promenader och prata om allt och ingenting.
Saknar att ha en vän som förstår hur det känns när man mår som en påse med skit.
Saknar att göra knäppa saker som bada bubbelpool.
Saknar att ha någon att försöka banta ihop med.
Saknar att ha en vän som är så lik en själv att man nästan blir rädd.
Saknar dig.

Tänker på dig ofta och saknar allt galet vi gjort.
Du har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Alltid.

Tävla

Kan man göra hos Angie, det har jag äntligen gjort.

Du fattas mig

Vi ses i Nangijala, kära vän

Åkte förbi ett stort hav av ljus och blommor härom natten. Jag antar att det varit en olycka där som inte slutade så bra. Det känns alltid som ett sug i magen när man ser alla ljusen brinna. Det får mig att fundera en hel del.
Dels funderar jag på min vän som jag förlorade i en bilolycka för ett antal år sedan. Han finns i mina tankar ofta fast det är så länge sedan nu. Var faktiskt och hälsade på han i förra veckan och sa
-Hej, hej min favorit pojke nr 4.
Anledningen till att jag sa så är att vi hade en grej han och jag, om han inte hade någon tjej så var jag favoritflicka nr 1, hade han tjej var jag nr 2. Hade jag inget sällskap var han favoritpojke nr 1, hade jag det var han nr 2. Nu har jag ju fått två grabbar själv och de har ju av naturliga själ puttat ner både han och pojkvän så numer har han nummer 4. Men jag vet att han inte tar illa upp, han hajar ju hur jag tänker. Favorit kommer han alltid vara i mitt hjärta.

När jag åkte förbi det här havet med ljus och blommor så vandrade också tankarna till det här med mitt yrkesval. Klart att man tänker på att det kan hända. Jag har ju dessutom varit med om en rätt obehaglig upplevelse med en lastbil och släp som fick mig att uppskatta livet mycket mer. Man inser hur fort en olycka verklien händer när det händer.
Speciell vän tvingar mig att lova att jag ska komma hem var gång jag far till jobbet. Säg inte det här till han men det går ju tyvärr inte att lova det. Men jag lovar honom varje kväll när jag åker att jag ska komma hem. Lovar, det gör jag, att jag ska göra mitt bästa för att komma hem igen, men jag kan ju inte lova att det inte ska hända en olycka.
De här haven av blommor och ljus får mig att få en stor klump i magen. När man tänker på att bakom varje dödsolycka finns människor som minst en älskad, ett barn, en vän eller en släkting.
Kanske någon som lovat att komma hem.

Oftare borde man tänka på att ta vara på det man har. Att inte ta livet eller de man älskar förgivet.
Så, ring en vän, krama ett barn, smek en älskad i nacken. Ta vara på det just du har.

Jag måste snart in på service. Drivaxeln är helt ihop rostad, styrlederna är slut och dessutom så behöver bränslefiltet ses över. Om jag översätter det här så innebär det att jag borde beställa tid hos kiropraktorn för att ordna till ryggen, axlar och höfter. Sen borde jag ringa till gaddis och få nåt gjort åt tanden som plågar mig.
Fast jag gör som med bilen, drar på det ett tag till.

Over and out

Vi ska bli föräldrar!

Det blev en helt suverän dag igår. En sak som vi hoppats på ett tag gick i lås igår och en stor, tung sten, eller snarare mer ett berg, kunde lyftas ur vår ryggsäck. Att slänga bort den där stenen kändes som en otrolig befrielse och Speciell vän är som en ny människa. Eller, nej, han är äntligen sig själv igen. Glada, positiva Speciell vän. Inte tankspridda, bekymrade Speciell vän.
Vi firade det hela med att åka in till granstaden och äta oxfiléfrossa med mamman och pappan. Jag har längtat efter oxfilé i flera månader och jag åt så jag trodde jag skulle spricka. Det kändes skönt att kunna bjussa mamman och pappan också, som tack för allt de gör för kidsen.
Det blev en jättetrevlig kväll med god mat, gott att dricka och en massa skratt.
En bonus var att tjejen som serverade oss var en gammal kompis som jag tyvärr tappade kontakten med för en herrans massa år sedan. Jätteroligt att träffa henne efter alla dessa år och jag ska ta och ringa henne en dag och se om vi kan ta en fika.

Borde gjort massa saker idag. Det gjorde jag inte. Vi åkte och fikade hos Speciell väns syster, den enda av hans systrar som jag inte hade träffat. Nu är det bara en bror kvar, sen har jag nog pejl på syskonen i allafall.
Sen åkte vi och kollade på en valp. Tjofaderittan så hade vi råkat tinga en också. Så snart ska vi bli "föräldrar" till en liten boxer. Herre Gud.
Kidsen fick vara med och bestämma om det skulle bli valp eller semester, de gjorde som vi, de valde valp.
Snart kan vi öppna ett eget zoo och då behöver vi ju aldrig mer åka på semester, perfekt.

Over and out

Mansgård? Barngård?

Det är en spännande match här utanför i kväll. Ja, eller jag tror att den kan vara spännande, jag har inte direkt kollat in ställningen. Det verkar vara ett gäng med högstadie eller gymnasie elever som har brännbollsmatch. Det var många lila, smala påsar också men jag hoppas de håller sig lugna. Ja, inte för att jag bryr mig på det sättet att de skulle störa mig eller så utan för deras egen skull.
Man minns ju själv hur det var i den där åldern. Tur att man har blivit så mycket äldre. Synd bara att man inte har blivit så mycket vettigare. Eller jo, det har man ju faktiskt. När man tänker efter så har man ju faktiskt det.
Snart är det dags för mina egna knoddar att vara ute på kvällarna. Hur ska jag klara av det? Jag får kalla kårar och ilningar bara jag tänker på det.
Ettan fyller tonåring om en vecka.
Hallå! Hörde du vad jag sa? Tonåring!
Hjälp.

Trean for till far idag. Saknade är stor och tung redan. Men tiden rusar så han är snart hemma igen. Min lilla godisbulle.

I dag har vi varit och köpt en hundgård till Speciell vän. Nej, då jag bara skojar, till barnen. Nej då, den var faktiskt till hunden. Men det klart, det kan ju vara skönt att sätta ut både hund, ungar och gubbe där ibland så att man får lite lugn och ro. Och Speciell vän, honom kommer jag att sätta ut där nästa fullmåne, var så säker.

I natt ska jag jobba och jag ska köra den turen som jag hatar mest av alla. Tack, snälla, söta bossen för att du sätter upp den turen på mig fast jag sagt att jag inte vill ha den. Tick och tack så arslet sprack säger jag. Men det är väl till att bita ihop och bara jobba på.

Speciell vän
Du gör mig lycklig vet du det?
Det är klart att jag vill ha dig hos mig,
det är ju här du hör hemma.
Hos mig, hos oss.
Älskar dig, nu och för alltid.

Nu vila. Jag.

Over and out

Lidger Don Qvarn?

Speciell vän ligger och sover på soffan.
Jag sitter bredvid honom och surfar lite på nätet.
Plötsligt slår han upp sina ljusblå och sluddrar:
-Lidger Don qvarn?
(Jag, förvirrad)
-Eh, va?
(lite irriterad)
-Lidger Don Qvarn?
(ännu mer förvirrad)
-Va?
(himmlar irriterat med ögon som ser allt annat än vakna ut)
-L.i.g.g.e.r d.e.t k.v.a.r?
(fattar äntligen vad han säger)
-Jaha! Eh...vilka ligger kvar?
(suckar uppgivet, blundar och muttar)
-Snörena som kom bort förut.
-Sov, älskling, sov

Jag har ingen aning om vad det är för snören som är borta men det är väl bäst man letar på dem innan han vaknar.

Over and out

Ryggskottet som Gud glömde

Skjutsade tvåan och trean till skolan i morse. Sen fick jag något ryck och ville göra någonting så jag bestämmde mig för att byta sulor på bilen. Sagt och gjort, iväg till pappan och fram med grejer. Pappan gjorde kaffe så jag började med det och sen gick det i en flygande fläng. Byta sulor, damsuga bilen, städa bilen, tvätta mattor, motor, sommar och vinter fälgar och sen hela bilen. Åh, vilken pärla som stod där och blänkte i solen sen.
Och Åh, vad härligt att mitt ryggskott kom tillbaka.
Tack för det(televerket, minns ni den reklamen?)
Har plockat i mig lite bra tabletter mot ryggont, får se om de får mig att må lite bättre eller om de även i fortsättningen bara får mig att känna mig risig.

Efterlyst är på i bakgrunden. En tolvårig flicka har blivit våldtagen.
Vad är det för fel på världen?
Vad är det för slags människa som gör en sådan sak?
Jag mår illa.

Var på utvecklingsamtal med tvåan idag. Hon låg bra till på alla plan och det gör ju en mor stolt. Den enda synpunkt läraren hade var att han tycker att hon är lite för försynt och borde ta för sig mer. Undrar om hon är bortbyting? Hon är ju i allfall inte lik sin mor när det gäller det. Mycket har jag blivit kallad i mina dagar men aldrig försynt. Men det är kanske lite typiskt det där för mellanbarn, ja, att vara försynt alltså. Och jag är ju en typisk lillasyster, plöjer på och gör lite som jag vill. Jag tror att det ofta präglar oss människor det där med platsen i syskonskaran. Eller att inte ha några alls.
Nåja, tvåan och jag kom på lite knep för hur hon skulle försöka att räck upp handen oftare. Jag vet att hon kommer att fixa det, min duktiga tjej. Hon är modig och tuff vad det gäller allt annat men alltid rädd att säga fel eller att göra bort sig.

I dag kom Linduz och hälsade på mig. Tyvärr hade jag inget annat hemma än en slät kopp kaffe så hon fick nöja sig med det. Blev glad att hon dök upp, hon är en go tjej. De senaste dagarna har det varit rena rama öppet huset här. I går kom en annan riktigt trevlig, glad tjej och fikade. När hon var här så dök det upp en annan god vän som också var sugen på fika. Man kan inte annat än att bli glad i sitt hjärta.

Nu minns jag varför jag inte brukar se Efterlyst.
Jag mår illa.

Jag skiter i ryggskottet. Jag vägrar ha det. Om jag gör som med min tand, ignorerar det så kanske det försvinner. Provar med det ett tag får vi se om det funkar.

Sigge och Leffe har verkligen ett misserabelt liv. Det kan bara inte vara någon hörjdare att vara sköldpadda i ett akvarium. De simmar. De ligger på en flat sten. De ligger stilla i vattnet. I bland äter de. Ja, det är allt. Det kan inte vara kul. Fast det klart, i bland så ryker de ihop så vattnet skvätter och då är det ju lite action i allafall. Snart är det sommar och då ska vi köpa en pool till dem så de får vara ute i solen. Det tror jag de kommer att gilla.

Caroline af Ugglas.
Är hon bra? Är hon fruktansvärd?
Jag vet inte.

Ignorera funkar inte, nej.

Over and out

Jag: Underbar & vacker

Jag är vacker och underbar.
Det sa just Speciell vän till mig.
Det var precis vad jag behövde höra.
Tack.
Du är själv en underbar, vacker, snäll, snygg, trevlig, rolig och härlig människa.
Om jag pallar upp mig med lite gamla träbitar och en sten så kan du luta dig mot mig.
Allt löser sig.
På något sätt.
Vi löser det här. Du och jag.

Natten flöt på som margarin i en varm stekpanna. Helt otroligt två bra nätter på raken på jobbet. Det är ju så att man får gåshud på hela kroppen. Sov tre (3!) timmar på jobbet i natt och det är man ju inte direkt bortskämd med. Ändå hade jag tid att dammsuga och städa ur lastbilen när jag kom tillbaka till jobbet. Kändes bra att få det gjort nu efter vintern. Vårstädad lastbil står nu på åkeriet och väntar på min arbetskamrat som ska jobba i natt. För jag är nämligen ledig ända till på fredagkväll.
Jag säger bara en sak:
Jippi!

Kåt katt.
Ja, ni fattar.
Mjaouuuuuuu!
Vet ni hur lång en katt kan bli som hänger sig i ett fönster på en dörr?
Lång.

Hur skönt är det när tvåan ropar:
-Mamma, jobbar du i kväll?
och man kan svara:
-Nej
Jag ska tala om hur skönt det är.
Jättemegasuperdeuperskönt.

Over and out

Katt dränkt i akvarium

Hade en suverän natt på jobbet. Jo, faktiskt. Kom dit och lasset var yttepytte litet och det bara flöt på. Var skittrött innan jag åkte men tog med min kompis Robbie i bilen och sjöng så rutorna skallrade, det höll mig pigg. Hade glömt vad underbart det är med musik, man blir ju pigg och glad. Kom hem i morse, visslandes och tog fjärtlunsen på en prommenad innan jag hoppade i bingen.
Så. Då vet man vad som väntar i natt. Helvetesnatt.

Vi har en kåt katt. Det är inte roligt någonstans. Hon smiter 800 gånger om dagen. Gapar så att man tror att hon plågas helvetes alla kval. Speciell vän sa just, jag citerar:
-Håll käften nu ditt lilla kräk, annars ska jag dränka dig i akvariet.
Tror att han snart ångar det där med kastrering. Jag håller tummarna.

I natt ringde grabbarna från lagret till mig och trodde att de skulle väcka mig. Ha, där fick de! Jag sov inte, jag hade just kommit till första lossningen. Trodde de verkligen att jag var så dum att jag har ljudet på telefonen när jag går och knoppar? Fast det var roligt att de ringde och busade med mig. Så fick jag ett gott skratt.

Satt och lyssnade på nattradion lite i mellanåt i natt. Man kunde ringa in och ge dagens ros till någon. Så ringer en dam och vill ge en ros till sin svägerska som hon tycker är så duktig och snäll. Det är ju fint. Sen talar damen om svägerskans adress så att de kan skicka blomman. Jag skämdes så jag blev röd om öronen.

Snart är det dags för en fest som brukar vara grymt kul. Jag hade sett fram mot den, men det visar sig nu att jag inte kommer att kunna gå på den. Känns tungt men det går bara inte. Ettan fyller år snart och jag har typ inte ett kopek. Det känns inte bra att säga till kidsen att vi inte har råd att åka till badhuset för vi har dåligt med kosing och sen gå på fest själv. Nej. Det går ju bara inte. Jag är inte alltid en bra mamma, men så usel är jag inte.
Men tråkigt är det.

Konstaterade i dag att typ alla utom jag på jobbet var hem till en arbetskamrat förra lördagen och grillade och partajade. Kul. Eller hade nog varit kul om man varit bjuden. Men men, sånt är livet. Bara att göra som vanligt. Bita ihop. Jag kan ju inte tvinga folk att tycka om mig.

Jösses vad fjärtlunsen snarkar. Han ligger på min fot (ja, den är platt) och hela hunden vibbrerar. Han får väl göra som resten av oss, skylla på antingen förkylning eller att han har druckit för mycket. Men det klart, mig veterligen är han inte någon fyllehund (oj, vad fyndig jag är) och förkyld har jag inte märkt att han är heller. Men snarkar gör han. Som en 150 kg, tysk lastbilschaffis. Han skiter som en sån också.

Nu blir det soffläge tillsammans med Speciell vän fram tills det är dags att åka och jobba igen. Kramas. Mmmmm.

Over and out

Snabbväxande buskar och Janssons frestelse

Sitter på min altan och njuter av det vackra vädret. Var och stal några buskar av mina päron och Speciell vän och jag grävde ner skiten och hoppas nu att det ska växa fort som fan så att man snart kan vara ute på tomten utan att känna sig som ett miffo. Kollade nyss till dem och jag tyckte allt att de hade växt lite. Önsketänkande.

I går påskade vi lite lätt med Jansson, hemgjorda kötttbullar(påminn mig om att inte göra hemrullade köttbullar fören tidigast till jul nästa gång)ägg och lite sill. Kom över några kompisar till Speciell vän och åt med oss.(Själv verkar jag ha slut på dem.) Förövrigt var gårdagen en skitdag. Men ettan kom hem från andra sidan landet där han varit och hälsat på och det var såklart underbart att få hem han. Äh, över lag var det en skitdag, men med en del ljusglimtar.

Jag är trött. Trött i själen, trött i kroppen. Slut. Energitorsk. Speciell vän är trött. Slut i själen och har energitorsk. Dessutom har han allergi som grädden på moset så här är det muntert värre. För egen del kan jag bara säga det att jag ändå är lyckligast i världen. Trots att jag är trött. Jag har världens underbaraste knoddar. Tre stycken, friska, krya, härliga knoddar som förgyller (och i bland gör mitt liv till ett brinnande, svavelluktande ställe) mina dagar.
Jag har dessutom en underbar pojkvän med humor, massor av värme och massor av kärlek. Jag har ett hus, även om det är ett sketet fuskbygge, jag har en funktionsduglig bil som troget kör mig till jobbet varje kväll. Dessutom har jag ett jobb och det är banne mig inte så självklart i dagens läge.
Så, vad gnäller jag om? Jag är ju faktiskt lycklig även om jag är trött.
Tack min familj för att ni gör mig lycklig. Varenda dag.

I natt är det dags att jobba igen efter några dagaras ledighet. Så skönt har det varit att kunna vara ute och kratta lite här, dona lite där. Gräva en grop, slänga ner en buske, gräva igen. Vattna lite hund. Kittla en Speciell vän. Fika hos en mamma och en pappa. Slänga in en katt som rymmer vareviga gång man öppnar dörren. Dricka en folköl. Äta lite rester. Sova en stund i en stol på altanen. Krama ett barn. Fan, nu när jag skriver det här inser jag ju att jag har lite av ett liv trots allt.

Speciell vän.
Jag vet att jag kan vara en ragata. Jag vet att jag tjatar ibland. Vet att jag inte alltid är rättvis. Att jag ibland är grälsjuk och dum.
Men du är Han. Jag vill inte leva utan dig. Jag vill att du ska vara vid min sida resten av det här livet. Vi får se om det blir misserabelt, vi får se om det blir underbart. Men jag vet, jag vet att jag vill att du ska vara där med mig. Vara vid min sida, skratta med mig, gråta med mig, trösta mig, älska mig, vara med mig. Det är ju du och jag. Vi.
I bland retar du gallfeber på mig. Gör mig totalt rabiat. Förvränger allt jag säger, vägrar lyssna när jag försöker förklara. Men ändå, ändå så älskar jag dig. Varenda sekund. Älskar dig när jag är så arg på dig att jag bara vill be dig dra dit pepparn växer. Men ändå så vill jag ju inte det. För jag älskar ju dig. Hela tiden.
Du gör mig lycklig även om du inte alltid tror det. Du gör mig hel.
Stanna hos mig.
Du och jag.
Vi.

Over and out

Det är vår

Nu är klockan snart ett och jag har som vanligt inte kommit i säng ännu. Slutade klockan 11:00 och ska ju på jobbet igen klockan 00:00 i natt så jag behöver verkligen sova. Men det är svårt. Svårt när det finns en Speciell vän, underbara ungar, en go hund och vackert väder. Men snart så måsta jag.

Jag skulle egentligen bara berätta att jag fortfarande är så kär!
Kär i min Speciella vän som finns i mitt hjärta vareviga dag, vareviga sekund. Vareviga vakna stund av mitt liv. Det känns som en bra sak i världen.

Nu ska jag sova.

Over and out.

Fullt i kistan

Det hände inget jättespännande i natt. Jag lastade, jag körde, jag lossade, jag bytte ett par lampor. Ja, det var ungefär så. Däremot så hade pärlan ett nyare släp efter sig när jag kom till jobbet. Det var trevligt, lättjobbat och fint. Det gick faktiskt att stänga dörrarna utan att brottas allt för mycket med det. Trevligt.
Sen sov jag länge och det var behövligt, jag var fruktansvärt trött i natt och vill inte ha det så i natt igen.

I dag blev det grönsaksoppa och pannkakor till mat och jag är så mätt så jag knappt orkar röra mig. Varför blir det så? Är det för att det blir så fullt i magen? Jo, det borde vara så, man minns ju hur det var när kidsen huserade där inne, då var man ju inte heller direkt superrörlig. Men det är ju ändå en jävla skillnad på 4 kg bäbis, en massa vatten, en moderkaka och lite pannkakor. Eller?

Jag borde föresten gå ner lite i vikt, det är ju snart bikinisäsong. Men det säger man ju varenda år och det brukar ju gå sådär annanrs också, så jag har inga större förhoppningar. Man får göra som vanligt, ligga i vattenbrynet och lotsas att man är en strandad val, det har ju fungerat varje år förut så det funkar nog i år med.

Alltså, det här med tv. Jag ser nästan aldrig på tv, men nu upptäckte jag att det var Cityakuten och det vill jag se.

Over and out

Tysta leken börjar nu

Paddorna får rent hus. Eller i allfall lite nytt vatten. De ser allmänt oförstående ut. Fast det klart, de ser ju ungefär lika ut vilket humör de än är på. De är ju trots allt sköldpaddor och de är ju inte direkt kända för sitt minspel.

Har inte gjort ett jävla skit idag. Mamma kom och fika. Goda vänner kom och fika. Ätit mat. Promenad med fjärtlunsen.
Ja, det var väl det hela det. Inte så fantastiskt spännande alltså.

Är ett program på tv om en familj som har en massa barn. Jag har tre, jag tycker att det är ganska många. Mamman har en gnällig röst. Jag frågade Speciell vän om jag lät så där. Han blev tyst. Jävlar. Nu måste jag hålla käften i resten av mitt liv.

Tvåan har haft magsjuka i natt. Stackars lilla prinsessan. Nu håller vi tummarna att resten av oss klarar oss. Inte så troligt.

Hör av mig i morgon, då har jag ju jobbat en natt igen så då har jag kanske lite spännande att berätta. Mouhahahah.

Over and out

David Batra, kommer du ihåg mig?

Jösses, skulle ju berätta om min ruttna dag i går. Började bra (inte) med att det första lossningsället är ett riktigt skitplace. Det är trångt och det saknas gott om plats. Backa, springa ut och kolla, backa, springa ut och kolla osv i all oändlighet.
Det tar tid att backa in där.
Lossar lite. Sover en skvätt. Lossar sista stället. Ska ut ur vår Kungliga huvudstad. Hittar inte ut. Ska åka in till kanten. Kör på en bil. Suck.
Kör vidare. Har en trasig luftbälg på släpet. Åka till verkstad. Få bälgen lagad. Ska hem. Kör fel. Åker underlig väg. Kommer i allafall hem. En och en halv timmes övertid.
Inte en rolig natt. Inte rolig alls.
Natten efter börjar med att jag välter en stor pall när jag ska köra på den på släpet. Tänker att jag vill inte ha en lika skteten dag som igår! Den blev rätt okej sen med facit i handen.

I går när jag hade min superskitdag så såg jag David Batra på Medborgarplatsen. Han kom och gick längs trottoaren och gick sedan in i en port. Jag stod på flaket och väntade på att personalen skulle komma och lossa mig. Fick lite underliga tankar att jag skulle ropa på honom:
-David!
David tittar upp.
-Hej, kommer du ihåg mig?
David ser oförstående ut.
-Kommer du inte ihåg när jag förljde med dig hem?
David ser skräckslagen ut.
Jag vet inte varför jag fick dessa underliga tankar. Jag har ingen hemlig förälskelse i David Batra. Tycker att han är jävligt rolig, men känner inte att jag är tänd på han på något sätt. Men det hade varit jävligt kul om scenariot ovan hade hänt på riktigt.
Fast pinsamt för mig.
Ett par minuter senare kommer det en karl och promenerar på gatan där och jag står på flaket och dagdrömmer om hur pinsamt det hade varit om jag verkligen hade ropat på David. Den här karl ser förbaskat nöjd ut, solen skiner och himlen är blå. Han har musik i öronen och ett förnöjt flin på läpparna. Jag tycker att han ser lite bekant ut på något sätt men reagerar mest på att han ser så nöjd ut. Han tittar upp på mig och jag bränner av ett leende mot han. Då ger han mig ett stort big smile tillbaka och i samma ögonblick inser jag att det är Micke Nyqvist.

Jag har haft Speciell vän med mig två nätter i rad. Han är inte så jättebra sällskap efter klockan fyra, då brukar han somna. Men det gör inget, huvudsaken att han är med. Det räcker för mig att han ligger i slafen och sussar, han är i allafall där. Med mig.

Det viktigaste som har hänt idag är att trean har kommit hem. Nu är det full tårta igen, då mår jag som en prinsessa.

Har haft lite vänner här idag på ljusparty i kväll. Trevligt!
Tyvärr är jag totalt supertrött och vill inte partaja eller gå ut. Jag vill bara gosa med kidsen och Speciell vän. Det är mycket mysigare.
Så nu ska jag göra just det, mysa med min underbara familj.

Over and out

Ett smile räddade min ruttna dag

Hade en sån skitnatt/morgon/dag på jobbet så jag har inte orkat uppdatera idag.
Men en mysig sak var att jag fick ett stort smile av Michael Nykvist i morse när jag var och lossade på Medborgarplatsen i Stockholm.
Det räddade min dag!
Hörs i morgon

Over and out

Utomjordingar och rollatorer

Var ute och gick med fjärtlunsen här på morgonen och gick då och fnulade lite på allt möjligt som jag brukar när jag går själv med honom. Då började jag tänka på det där med kärlek
Vad är kärlek?
Är det kärlek att låta någon sova länge på morgonen?
Att ge bort en present?
Att väcka någon med en kyss på pannan?
Att trösta en ledsen vän?
Att åka med någon på jobbet natt efter natt?
Att klappa ett mjukt huvud och smeka ett öra på ett djur?
Att ställa en smörgåstårta i kylen med uppmaningen, ät mig?
Att smeka någons nacke och viska i örat att man gör just det, älskar.
Att ge sitt barn en godnattkram?
Ja, vad är kärlek? Hur definierar man det?

I mitt liv finns det fyra kärlekar. De är alla mitt livs kärlek och jag skulle gå genom eld och vatten för dem. Det finns ingenting jag inte skulle göra för mina underbara barn och han, den där killen som sover länge i vår säng. Han som i bland väcker mig med en kyss på pannan och tröstar mig när jag är ledsen.

Det hände en skum gjej idag. Fjärtlunsen och jag bestämde oss för att stanna kvar ute och kratta lite innan vi gick in efter promenaden. (Nej, fjärtis krattade inte, han har så svårt att få grepp om krattskaftet) Då kom det en rollatortant en bit bort på cykelvägen, hon gick där i solen och såg ut att vara en rar och go tant. Jag tittade bort i ett ögonblick och när jag tittade efter henne igen så var hon puts väck! Bara sådär. Jag fattar ingenting, hon kan ju inte ha gått upp i rök. Har man rollator brukar det ju innebära att man inte direkt springer maraton på fritiden. Men vem vet? Hon kanske lurar alla att hon är gammal och skröpplig, egentligen har hon kanske träffat på några utomjordingar som gett henne ungdommen tillbaka och hon mår som en tjugoåring.
Nu går en rollatorfarbror förbi. Undrar om han är i maskopi med tanten.

I kväll är det dags att jobba igen. Det känns som det alltid är dags att jobba igen. Hur kommer det sig att de lediga dagarna flyger förbi och jobbardagarna går långsamt? Märkligt det där. Undrar om de där utomjordingarna har ett finger med i spelet där också.

Jag har en tand. Eller ja, jag har ju fler än en, så illa är det inte ännu. Men just den här specifika tanden är inte min kompis just nu. Jag vet att den kommer att göra mig både olycklig och fattig inom det snaraste. Men jag gör som jag brukar med sådana tänder, jag ignorerar den saten och hoppas att den på någon mirakulöst sätt självläker sig. Troligt.

Over and out

Godtrogen tösabit skjuter älg på vift

I dag är det första april.
Min mamma lärde mig när jag var liten att det är fult och ljuga. Sen ljög hon vareviga år på första april. Som den lilla och godtrogna tösabit jag var så köpte jag ju lögnen vareviga år och fick skämmas efteråt.
Vad har då denna lilla anekdot lärt mig? Jo, att man ljuger som fan på första april.

Speciell vän blev inte jätteglad när jag berättade att en gubbe ringt och ville köpa min bil för 50 laxar och jag flinade och sa att jag hade sagt tack, men nej tack.
Jag såg hur hans skinn knottrade sig, det rök lite ur hans näsborrar och han knöt händerna. Jag måste erkänna att jag blev otroligt imponerad av hans sätt att tackla situationen. Han höjde inte ens rösten när han frågade om jag hade kvar nummret, men har var inte glad kan jag säga.
Men han blev glad sedan. När jag berättade att det var ett aprilskämt.

Ett år på första april så satt jag med min kära syster i köket i vår villa mitt i samhället när det plötsligt kom en älg och sprang förbi utanför fönstret.
-Mamma! Det springer en älg härute! Skrek min syster och jag i munnen på varandra varpå vår kära mor säger:
-Ja, naturligtvis barn. April, april.
Det sjuka var ju att det verkligen sprang en älg utanför fönstret. Vem kan tro att det ska hända på den enda dagen på året som det är okej att narras?
Älgen blev tyvärr galen efter att ha sprungit och irrat omkring på diverse fotbollsplaner hela dagen och blev tyvärr skjuten samma eftermiddag.
Sorgligt slut. För älgen. Men stek på bordet till polisens barn som annars skulle fått svälta ända in i maj. Så det blev väl ett lyckligt slut på en sorglig historia. (Det där sista var nog inte riktigt sant. Men vi kallar det ett aprilskämt så är det ju okej.)

Gick ut och försökte att göra lite nytta idag i det vackra vädret. Det blev lite krattat och skottat (Nej, inte snö, men grus) men det var mest för att ha en bra anledning till att vara ute. Annars går man inte gärna ut på vår tomt. Man måste liksom ha en anledning. Det ser för jävla dumt ut annars.
Tomten till det här huset gränsar ju liksom till ett allänt grönområde och diverse fotbollsplaner (som förövrigt är de samma där den stackars saten till älg mötte sitt öde en första april många år tidigare) så man måste liksom låtsas att man har ett ärende när man ska vara ute.
Man kan tillexempel:
Gå ut med soporna
Kratta
Gräva lite i landen (det finns inga land så man får peta lite på måfå i gräset med en spade och låtsasgräva)
Plocka krusbär
Samla tistlar (bra idé, det finns åtta miljoner tistlar, så det funkar bra)
Klippa gräs
Ja, det var några exempel.
Veckans tips.
Köp inte ett hus utan häck, staket, mur, vattengrav eller stängsel.

Nu ska jag dricka ett glas rödvin. Speciell vän är sugen på en slags cola (ni vet den där som han den färgade snubben som inte är så färgad längre och som spelade i ett band på sjuttiotalet med sina fyra syskon och inte har mycket till snok kvar efter diverse operationer gjorde reklam för) och har av någon outgrundlig anledning fått för sig att rött vin och cola kan jämföras. Hallå! Godmorgon! Rött vin är bra för hjärtat. Cola är jävligt farligt, man har ju hört om folk som torskat efter första strängen. Eller vänta, hur fan var det där... Nej det var ju inte riktigt rätt det där.
Skål

Over and out