David Batra, kommer du ihåg mig?

Jösses, skulle ju berätta om min ruttna dag i går. Började bra (inte) med att det första lossningsället är ett riktigt skitplace. Det är trångt och det saknas gott om plats. Backa, springa ut och kolla, backa, springa ut och kolla osv i all oändlighet.
Det tar tid att backa in där.
Lossar lite. Sover en skvätt. Lossar sista stället. Ska ut ur vår Kungliga huvudstad. Hittar inte ut. Ska åka in till kanten. Kör på en bil. Suck.
Kör vidare. Har en trasig luftbälg på släpet. Åka till verkstad. Få bälgen lagad. Ska hem. Kör fel. Åker underlig väg. Kommer i allafall hem. En och en halv timmes övertid.
Inte en rolig natt. Inte rolig alls.
Natten efter börjar med att jag välter en stor pall när jag ska köra på den på släpet. Tänker att jag vill inte ha en lika skteten dag som igår! Den blev rätt okej sen med facit i handen.

I går när jag hade min superskitdag så såg jag David Batra på Medborgarplatsen. Han kom och gick längs trottoaren och gick sedan in i en port. Jag stod på flaket och väntade på att personalen skulle komma och lossa mig. Fick lite underliga tankar att jag skulle ropa på honom:
-David!
David tittar upp.
-Hej, kommer du ihåg mig?
David ser oförstående ut.
-Kommer du inte ihåg när jag förljde med dig hem?
David ser skräckslagen ut.
Jag vet inte varför jag fick dessa underliga tankar. Jag har ingen hemlig förälskelse i David Batra. Tycker att han är jävligt rolig, men känner inte att jag är tänd på han på något sätt. Men det hade varit jävligt kul om scenariot ovan hade hänt på riktigt.
Fast pinsamt för mig.
Ett par minuter senare kommer det en karl och promenerar på gatan där och jag står på flaket och dagdrömmer om hur pinsamt det hade varit om jag verkligen hade ropat på David. Den här karl ser förbaskat nöjd ut, solen skiner och himlen är blå. Han har musik i öronen och ett förnöjt flin på läpparna. Jag tycker att han ser lite bekant ut på något sätt men reagerar mest på att han ser så nöjd ut. Han tittar upp på mig och jag bränner av ett leende mot han. Då ger han mig ett stort big smile tillbaka och i samma ögonblick inser jag att det är Micke Nyqvist.

Jag har haft Speciell vän med mig två nätter i rad. Han är inte så jättebra sällskap efter klockan fyra, då brukar han somna. Men det gör inget, huvudsaken att han är med. Det räcker för mig att han ligger i slafen och sussar, han är i allafall där. Med mig.

Det viktigaste som har hänt idag är att trean har kommit hem. Nu är det full tårta igen, då mår jag som en prinsessa.

Har haft lite vänner här idag på ljusparty i kväll. Trevligt!
Tyvärr är jag totalt supertrött och vill inte partaja eller gå ut. Jag vill bara gosa med kidsen och Speciell vän. Det är mycket mysigare.
Så nu ska jag göra just det, mysa med min underbara familj.

Over and out