Katt dränkt i akvarium

Hade en suverän natt på jobbet. Jo, faktiskt. Kom dit och lasset var yttepytte litet och det bara flöt på. Var skittrött innan jag åkte men tog med min kompis Robbie i bilen och sjöng så rutorna skallrade, det höll mig pigg. Hade glömt vad underbart det är med musik, man blir ju pigg och glad. Kom hem i morse, visslandes och tog fjärtlunsen på en prommenad innan jag hoppade i bingen.
Så. Då vet man vad som väntar i natt. Helvetesnatt.

Vi har en kåt katt. Det är inte roligt någonstans. Hon smiter 800 gånger om dagen. Gapar så att man tror att hon plågas helvetes alla kval. Speciell vän sa just, jag citerar:
-Håll käften nu ditt lilla kräk, annars ska jag dränka dig i akvariet.
Tror att han snart ångar det där med kastrering. Jag håller tummarna.

I natt ringde grabbarna från lagret till mig och trodde att de skulle väcka mig. Ha, där fick de! Jag sov inte, jag hade just kommit till första lossningen. Trodde de verkligen att jag var så dum att jag har ljudet på telefonen när jag går och knoppar? Fast det var roligt att de ringde och busade med mig. Så fick jag ett gott skratt.

Satt och lyssnade på nattradion lite i mellanåt i natt. Man kunde ringa in och ge dagens ros till någon. Så ringer en dam och vill ge en ros till sin svägerska som hon tycker är så duktig och snäll. Det är ju fint. Sen talar damen om svägerskans adress så att de kan skicka blomman. Jag skämdes så jag blev röd om öronen.

Snart är det dags för en fest som brukar vara grymt kul. Jag hade sett fram mot den, men det visar sig nu att jag inte kommer att kunna gå på den. Känns tungt men det går bara inte. Ettan fyller år snart och jag har typ inte ett kopek. Det känns inte bra att säga till kidsen att vi inte har råd att åka till badhuset för vi har dåligt med kosing och sen gå på fest själv. Nej. Det går ju bara inte. Jag är inte alltid en bra mamma, men så usel är jag inte.
Men tråkigt är det.

Konstaterade i dag att typ alla utom jag på jobbet var hem till en arbetskamrat förra lördagen och grillade och partajade. Kul. Eller hade nog varit kul om man varit bjuden. Men men, sånt är livet. Bara att göra som vanligt. Bita ihop. Jag kan ju inte tvinga folk att tycka om mig.

Jösses vad fjärtlunsen snarkar. Han ligger på min fot (ja, den är platt) och hela hunden vibbrerar. Han får väl göra som resten av oss, skylla på antingen förkylning eller att han har druckit för mycket. Men det klart, mig veterligen är han inte någon fyllehund (oj, vad fyndig jag är) och förkyld har jag inte märkt att han är heller. Men snarkar gör han. Som en 150 kg, tysk lastbilschaffis. Han skiter som en sån också.

Nu blir det soffläge tillsammans med Speciell vän fram tills det är dags att åka och jobba igen. Kramas. Mmmmm.

Over and out