En slank hon hit och en slank hon dit...

Ja, då är det dags igen då, långledigheten är slut och nu väntar två veckor av jobba, sova, äta igen.
Vill inte åka, vill inte ut i kylan. Vill inte åka ifrån Speciell vän, kidsen, hundarna, min varma säng. Vill inte, vill inte, vill inte.
Men som allmänt känt är så är man ju tvungen.
Ska ha med mig praktikanten tre dagar av fyra den här veckan och det är på gott och ont. Det är ju trevligt med sällskap men det tar alltid lite längre tid och det är svårt att sova när man inte är ensam i hytten. Men det är klart att man ställer upp och tar med en tjej som ska bli chaffis. Och jag har full förståelse för att chefen inte skickar henne med en del av gubbarna.

Dagen har varit ett enda långt flängande känns det som. Fast det har varit kul ändå för det har verkligen känts som att Speciell vän och jag har hunnit prata. Det är skönt att prata, långa samtal om både allvar och ingenting alls. Det är det som är bra med att åka bil, man hinner tala både fram och tillbaka.
Däremot så har jag inte hunnit med min goa kompis Linduz och det känns inget bra alls. Men jag ska tajma in henne i almanackan under veckan som kommer när jag är ledig några dagar. Jag ska det, för jag gillar henne, det är en go tjej.
Förlåt vännen men dagen blev lite tight, hörs av, Kram

Nu måste jag åka ju.

Over and out