Uppäten av grön/brun soffa

Kom till jobbet igår kväll och det var tomt i tanken, släpet var ihopkopplat med en annan bil. Det tog en kvart att få luft i den andra bilen så att jag kunde få isär den och sen ihop med min bil och tillslut få luft i släpet så att man kan åka och börja lasta. Dryga halvtimmen åt helvete. Plus nästan en halvtimme att åka och tanka innan man kunde åka sedan när det väl var lastat.
Sen fixade praktikanten lite extra jobb genom att välta en jättepall med massor av sylt och saft och annat kladd.
Men man biter sig hårt i läppen och säger pedagogiskt att det är sånt som händer. För det gör det ju, det händer ju mig med emellanåt. Och det är inte så lätt i början att köra truck och allt vad det innebär.
Hon är duktig tjejen och kommer att klara sig fint när hon kommer in i det.
Sena iväg var vi ju i allafall, det kan man ju konstatera.
Men tur som vi hade så slapp vi ett lossningsställe så det blev en timme i bingen ändå.

Var och hämtade en hiskeligt ful men ack så underbart skön soffa igår. Det äter liksom upp en när man sätter sig i den. Man sjunker ner så här lagom mycket och nästan fastnar i den. Helt underbar.

Helt underbar är min sambo också.
Världens bästa.
Alltså nu har vi i princip suttit ihop under ett års tid och jag älskar det fortfarande. Jag fattar inte att vi fortfarande har så mycket att prata om, det tar liksom aldrig slut.
Min tvillingsjäl, min pusselbit, min underbara, älskade.
Underbart.

Nu ska jag slappa vidare i ungefär en timme till sen är det dags att åka till jobbet igen.

Over and out