I nästa liv ska jag gifta mig med Anders Jansson

Det blev en god lasange och sedan blev det en tur till IKEA och där gjorde jag som man brukar, brände för mycket pengar. Men roligt var det. Passade på att unna mig en stor slice med cheescake också och det var ju inte alls fel.

Efter IKEA-trippen hastade barnen och jag över till bästaste vännen och gudsonen för att äta upp alla våra tacosrester från gårdagen. När vi kom hem sedan så kunde jag ju inte låta bli att skruva ihop de nya hyllorna jag köpt, vem orkar vänta tills i morgon liksom. Bra blev det i alla fall och nyss firade jag det hela med ett glas vin. Insåg lite för sent att klockan var halv ett och då kan det ju kännas lite lätt onödigt att dricka vin, men vad fan, gjort är gjort och det blev bara ett enda glas.

Men det räcker ju med ett glas vin för att börja fundera på livets mysterier. Som till exempel varför jag skriker åt min arbetskamrat som är döv. Känns ju lite onödigt eftersom han är fullkomligt stendöv och verkligen inte hör ett spår. Det går alldeles utmärkt att prata med han då han är väldigt duktig att läsa på läpparna men jag kunde ju i princip lika bra mima orden men det gör jag inte, jag skriker som en tok. Varför?

Jobbet ja, jag har inte berättat knappt någonting om jobbet på senaste tiden. Det har inte direkt hänt någonting spännande där på sista tiden. Jag kommer dit, jag laster, jag kör ut det, jag åker hem och jag lossar det jag fick med mig hem igen. Ungefär så spännande är det. Noterade dock här om dagen att tattarcampet i Kungens Kurva verkar vara borta. Undrar lite över var alla de människorna som bodde i husvagnarna, tälten och bilarna har tagit vägen.

Jag hade ju Ettan med mig på jobbet några dagar förra veckan, prao kallas det. Det var redigt mysigt att hinna prata ordentligt med han för en gångs skull. I måndags blev det ett antal övertidstimmar och på hemvägen var vi så trötta att vi skrattade hejdlöst åt hans imitation av en zombi som kräks. Hur kul kan det vara undrar ni, jag säger exakt hur kul som helst. Jag höll på att köra av vägen ett flertal gånger.
I tisdags var Anders Jansson från HippHipp och hälsade på i Morgonpasset studion och den mannen kan inte vara frisk någonstans. Jag skrattade mig halvt fördärvad och blev jätte besviken när jag kom hem och skulle ställa bilen för jag ville ju bara lyssna färdigt på programmet. Sjukt rolig människa den där. I mitt nästa liv ska jag gifta mig med han.

Nu blir det sängen och jag ett tag.

Over and out