fredag 1 april 2011

Varför måste det vara så svårt?

Fnular och fnular men får ingen rätsida på det.
Jag tar det från början.
Träffar kille. Kille trevlig. Händer inget men det rings och skickas en hel del sms.
Det är ju trevligt allt det där.
Det är bara det att det känns som att det håller på att utvecklas till ett förhållande.
Och vad är problemet, undrar ni.
Jag vill inte.
Jag vill inte ha ett förhållande.
Så kommer vi till de riktigt svåra frågorna.
Hur säger man det till någon utan att vederbörande tror att det är gamla klyschor jag slänger ur mig?
Det är verkligen inget som helst fel på denne man, men jag vill bara inte ha ett förhållande nu.
Jag tycker ju att det är så enormt skönt att slippa alla måsten och krav och anpassningar och vill ju inte ha ett förhållande.
Men hur fan säger man det utan att han tror att det är han det är fel på?
Omöjligt.
Han kommer ju att tro, precis som jag skulle ha trott, att jag tycker att det är något fel på han. Och det är ju inte det. Det vore enklare om det vore det. Då behövde jag ju inte känna mig så här inuti. Rutten liksom.
Som ruttna plommon under ett gammalt träd. Som en rutten, bortglömd tomat längst ner i kylen.
Men jag vill ju inte ge mig in i ett förhållande på de premisserna som är nu.
För det stora problemet är ju att jag vill ju inte.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
Jag vill ju bara fortsätta att vara fri och kravlös tills jag känner att jag är redo. På riktigt.
Jag är trött på att slänga mig in i förhållanden utan att känna efter ordentligt. Trött på dåligt samvete. Trött på att vara trött på. Jag vill ju bara vara JAG ännu ett tag.
Dessutom är jag livrädd att såra den här mannen. Jag vill verkligen inte det. Han är snäll och go och jag vill inte göra han illa någonstans och jag är livrädd att jag kommer att göra det. Jag tror att jag kommer att göra det hur jag än bär mig åt, men hellre göra rätt än att ge mig in i något som jag inte vill och göra det sjuhundra gånger värre senare.
Säg att jag har rätt. Säg att jag tänker rätt nu.
Jag har ju just kommit på exakt hur bra det kan vara att vara jag och då vill jag ju njuta av det. Själv.
Men hur säger man det till någon?

Over and out

4 kommentarer:

  1. Jag vet exakt vad du menar. Och vilket dilemma det är. För ni har ju hamnat där för att ni ändå gillat varandra. Nått i dig triggar ju igång det. Men kan det vara så att du inte har så bra erfarenhet av att ha förhållande och samtidigt kunna vara dig själv?
    För om man tänker efter riktigt noga. Så ska det inte vara så i ett bra förhållande? Att man ska kunna vara två utan att känna en massa krav?
    Sen undrar jag varför kan man inte bara ha allt det bra ? Och måste ett förhållande vara så att man har en massa krav ???

    Jag vet inte. Jag kämpar med de frågorna hela tiden.
    Men du ska bara göra det som känns bra för dig. För det är ditt liv.

    SvaraRadera
  2. Måste hålla med Annica här ovan. Och sen förstår jag dig så väl Chaffismorsan...jag är där själv. Jag vill ju egentligen inte...jag vill också vara själv...men ändå skulle jag vilja ha någon helt kravlöst...varför kan det inte vara så? Annica skriver "kanske inte så bra erfarenhet av att ha förhållande och samtidigt kunna få vara sig själv" stämmer nog på mig och därför drar jag mig undan när det "hettar till".
    Trots allt...ha en bra dag med din underbara boxer. Idag får jag träffa min dotters boxer Ingo...det längtar jag efter. Kram

    SvaraRadera
  3. Men hallå, det är ju hur lätt som helst. Du har ju redan ett förhållande, med DIG SJÄLV! Och DU ska ha det förhållandet HELA LIVET! Vill DU inte ha ytterligare ett förhållande så bestämmer DU det, skitenkelt, jö!

    Sårar fina människor gör vi hela livet, get used to it.

    Skåne ROCKS!! =D

    SvaraRadera
  4. Annica. Jag är med på hur du menar. Jag tror dock att grejen inte bara är att jag faktiskt vill vara ensam utan också lite att även om han är en skitfin kille så klickar det inte så där hårt. Inte så där riktigt hårt! Tråkigt men sant.'

    Anna. Visst är det väl skönt att vara själv?! Jag tycker att det är helt underbart skönt. Troligen kommer jag ju att vilja ha ett förhållande igen, jag hoppas det i alla fall, men just nu känns det bara skönt att inte ha det.
    Med en boxer har man alltid en underbar dag ;)

    Skåningen. Du är som vanligt klok som en bok! Jag saknar dig här uppe!

    SvaraRadera