lördag 30 april 2011

På natten tänker jag bäst

Blir nattliga äventyr ibland även på lediga nätter. Tvåan har en kompis sover över som har astma. 
Hund, katt och astma fungerar sällan bra ihop, speciellt inte om man glömt medicinen hemma. Blev till att ta en snabbtripp till grannstaden vid två blecket för att hämta lite medicin.
Så nu hoppas jag att tjejorna ska komma till ro så att huset kan somna en stund. Fast själv måste jag ändå så vänta på att tumlaren ska gå klart.
Nattmänniska, vem då, jag?

Over and out

fredag 29 april 2011

...

Fattar inte att det är sant!
Bara sådär.
Borta, finns inte mer, slut.
Du som satt här i mitt kök och drack kaffe för bara någon månad sedan.
Barndomsminnen kommer till ytan och gör plötsligt ont. Svider i själen.
Men mest av allt svider det i min själ när jag tänker på de som är närmast.
För dem du kommer att fattas varje dag för resten av deras liv.
Som ett tomt hål, en saknad pusselbit.

Går och bryter ihop och återkommer när jag orkar.

Over and out

onsdag 27 april 2011

Ja men, varför är alla så dumma mot just mig?! (läs med oerhört gnällig röst)

Men gode Gud i himmeljäveln vad less jag är på gnälliga människor!
Allt är alla andras fel!
Själva är de ofelbara och alltid, alltid offer.
Stackars, stackars jävlar som lever med det varje dag,
Lever med att själva vara gnällfittor.
Tack gode Gud att man själv bara gnäller lite halvdant ibland, lite så där allmänt.
Men tänk att gå omkring hela livet och tro att hela samhället är en enda stor konspiration mot just MIG!
Det måste vara en plåga att ha så dålig självinsikt. Att vara så jävla självcentrerad och egoistisk.
Stackars satar...

Over and out

Ca 2 cm i taget fram till sängen

Är så sjukt, sjukt trött så jag vet knappt vad jag heter. Försökte komma på det förut men det enda som dyker upp i hjärnan är zombie. Så nu är jag inte säker på om jag heter det eller om jag är en eller om det är båda delarna.
Orkar helt enkelt inte tänka längre än ungefär 2 cm i taget. Jag har ungefär kommit fram till mat nu.

Over and out

söndag 24 april 2011

Varm i hjärtat

Stängt hela dagen på grund av kalas.
Firar min äldste son hela dagen lång med kärlek, familj och fika.

Over and out

lördag 23 april 2011

Lastbilschaffis i bara mässingen (nästan)

Lagret stängde tidigt igår vilket innebar att jag tänkte glatt att då hinner man ju sova några timmar och det passar ju fint eftersom jag ska ha påskkärringar på besök idag.
Lallar iväg, glad i hågen och turen flyter som smör i varm panna. Hoppar i kojen och bemödar mig till och med att dra av mig brallorna och kryper ner under täcket eftersom jag skulle få lov att sova en stund.
Inser snart att jag inte är ett skit trött. Ligger där och glor i taket och irriterar mig på att inte kunna somna. Nåja, efter en timme eller så känner jag att ögonlocken börjar bli tunga och jag dunar in så smått.
En liten, liten stund dunar jag, sedan kommer min kära kollega indundrande på planen var jag har parkerat. Smart som jag är så har jag ställt bilen bakom vagnen för att få skugga och lugn och ro.
På taket, precis ovanför slafen har vi ett kylaggregat sitter för att hålla rätt temperatur i skåpet. Detta var i natt avstäng på min bil då jag inte hade något tempgods på. Om jag har tempgods på brukar jag sätta det på start/stopp vilket innebär att det stängs av när skåpet har rätt temperatur och startar igen när det skiljer ett antal grader från den inställda tempen.
Min arbetskamrat, som för övrigt är mycket trevlig och snäll, parkerar sin vagn en bra bit från min men tänker nog samma tanke som jag, att det verkar trevligt med skugga och lugn och ro så han parkerar precis bakom min bil. Tyvärr så stänger han inte av sitt aggregat.
Ljudet av aggregatet påminner lite om en jävligt speedad dammsugare. Fast väldigt mycket högre.
Fast det hör inte min arbetskamrat, han är nämligen döv (den lyckosten. Eller, ja men just i det här fallet i alla fall).
Hade jag haft ett vapen hade jag nog gjort mig olycklig (nä det hade jag nog inte men glad var jag inte!).
Efter en stund inser jag att det inte går an att ligga där och vara fly förbannad så jag hoppar upp ur slafen, drar från gardinerna och kör bort till andra ändan av planen. I trosorna. Jag hade i alla fall T-shirt på mig. Och strumpor.
Tillbaka i sängen. Ahhhh, äntligen sömn.
Speedad dammsugare. Jag hörde fortfarande det jävla dånet.
Ligger där och irriterar mig en stund till. Sedan sätter jag mig och kör ännu en bit bort. Tillbaka i slafen. Ahhhh, nu så.
Speedad dammsugare.
Blir galen!
Från med gardinerna, upp i stolen och kör till andra ändan av stan.
I trosorna. Har dock strumpor OCH skor denna gång.
Hade kunna blivit lite märkligt om polisen hade stoppat mig. Eller så hade det kunnat bli trevligt värre. Ni vet män i uniform och så där.

Nu är det påsklov!

Over and out

Tom i bollen?

Fnular.
Såg en skylt på jobbet inatt som löd:
Fackbutik Hund och katt
Kunde liksom inte låta bli att sväva iväg och fantisera och kom tillslut fram till att det nog var en bordell för hundar och katter.
Sjuka, sjuka hjärna....

Over and out

fredag 22 april 2011

Hundens hämnd...

Hundfjärt luktar inte direkt hallontårta...

Over and out

Hipp, hopp, happ

Haft lite halvjobbiga nätter på jobbet. Igår kväll ringde de från lagret och frågade vilken tid jag brukar vara på första lossningen och så berättade han att de blivit rånade där under dagen igår. Trevligt, trevligt. Jag hade 21 pallar dit och fem att ta med därifrån men jävlar i havet vad snabb jag var när jag lossade.
Den största faran med det här jobbet är nog inte att man ska bli rånad, mördad eller våldtagen (eller alla tre) utan att man kommer att få en hjärtattack för att man är så rädd att det ska hända.
Man liksom springer och lossar och glor sig över axeln hela tiden. Hoppar högt över marken om man hör ett ljud eller ser en skugga. Man trippar, hoppar, studsar, tittar och stissar mest hela tiden. Och sedan när man är klar försöker man behärska sig när man går de 25.25 metrarna fram till hytten och ska hoppa in. Man försöker att vara behärskad och inte springa, inte kasta upp dörren, inte kasta sig in i hytten, inte slänga igen dörren så fort att man klämmer fötterna i dörren och inte kasta sig på låset så fort man landat med arslet i stolen.
Men det går inte.
Jag gör alla de där sakerna, och det är varken vackert eller värdigt. Men jag gör det för hellre det än att bli rånad, mördad och/eller våldtagen.

Over and out

torsdag 21 april 2011

Dagens asgarv

Hund sover i soffan.
Matte surfar i soffan.
Matte släpper en brakare.
Hund flyger upp ur soffan, livrädd.
Matte skrattar sig fördärvad.

Over and out

Vov vov

Kan man lära gamla hundar och sitta?
Jag tror knappast det, va?

Over and out

onsdag 20 april 2011

Full fräs

Full fräs idag, som vanligt. Bilen fick sommarsulor och blev tvättad av bara farten. En tur till tippen med Pappan så att både han och jag blev av med en massa bös.
Promenad och matlagning och några maskiner tvätt så nu förtjänar jag några timmar på soffan, tycker jag.

Over and out

tisdag 19 april 2011

Ensam?

Har haft huset fullt hela dagen men har ändå funnit lite tid att fnula.
Tänker att det känns som att jag håller på att lära känna mig själv ganska så mycket bättre än jag gjort tidigare. Allt oftare kommer jag på mig med att stoppa dåliga beteenden och tankar innan de hinner bli dåliga på riktigt. Det är lite som att jag mentalt får upp en jättestor och blinkande stoppskylt när det börjar på att barka iväg. Jag säger inte att jag inte någonsin kommer att begå några fler misstag, det är lika klart som korvspad att jag kommer att göra det, men jag är ju faktiskt, precis som ni, bara människa. 
Men ändå. Det känns ändå lite som att jag snabbare kan lokalisera det och oftare stoppa det än innan. Att jag känner igen de dåliga tankarna och då kör jag ner hälarna i marken så hårt att gruset skrovlar sig.
I lördags kände jag den där krypande känslan i kroppen och tankarna började att mala i negativa banor. 
Jag är ensam, jag är ensam, jag är ensam!
Skickade ett mess till min bästaste vän som skrev följande:
Du är inte ensam. Du är singel, det är skillnad.
Och visst är det så. Inte tok är jag ensam! Jag har ju tre fina kids, Mamman, Pappan, Systeryster med familj, mer familj i form av kusiner och så har jag en hel hög med fina och goda vänner. Vad är det jag sitter och tänker, ensam, jag?
Knappast!
Funderar vidare att visst vore det trevligt att vara kär igen. Känner ett litet surr. Men vem vet? Jag vill ju egentligen inte ha någon nu. Så det vore ju jävligt typiskt om jag skulle trilla dit.
Den som lever får se.
Ensam är jag i alla fall inte. Så mycket vet jag.

Over and out

Snajdarn fräser ett redigt boxer-rejs


Han är för jädra skojig min hund. Får mig att le vilken dag som helst!

Over and out

måndag 18 april 2011

Bytt är bytt och kommer kanske att bytas igen

Har tagit flera bilder som jag skulle lägga ut här idag. Tyvärr kommer det nog inte att hända eftersom jag har tappat bort den där lilla mojängen som man använder till att ladda över bilderna från telefonen till datorn. Lovar att jag ska leta lite till efter att jag sett klart filmen som jag slötittar på.

Idag blev det den "storabytaborddagen" här. Jag skulle ha ett bord som farmor hade i sin lägenhet. Men när Mamman, Pappan och jag skulle hämta det så insåg vi ganska snart att det skulle passa bättre hemma hos dem, än hos mig. Så vi körde det till dem istället. Väl där insåg vi att deras bord eventuellt skulle passa hemma hos mig, så då lastade vi det på kärran och körde hit det istället. Och bra blev det.
Men mitt gamla får stå ett tag på altanen ifall om jag ångrar mig. Det är jävligt snyggt, Mamman och Pappans bord, men lite för litet. Men jag ger det en vecka eller så innan jag bestämmer mig hundra.

Nu, se klart filmen.

Over and out

söndag 17 april 2011

Trött

Ibland blir jag så förvirrad.
När min hjärna spelar mig ett spratt och jag kanske ser saker som inte finns.
Eller så finns de verkligen men jag är för blind för att se det som finns precis framför min näsa.
Suck.
Trött jag blir på mig själv ibland.

Over and out

lördag 16 april 2011

Hungrig?


Stackars, stackars, stackars mig!
Det är så synd om mig,
jag får iiiiiiingenting!
Åååååååååå, vad synd det är om mig!
Maaaaaaaaaaaatte!
Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla
Jag är ju fin hund!
Ge mig kassler NU!

Over and out

fredag 15 april 2011

Svenska krokodiler fick mig att SMåle

När man jobbar som jag får man se en del roliga saker efter vägarna. Den här arbetsveckan, som är slut för mig nu, har jag jobbat två dagpass och då får man ju chansen att se ännu mer underliga och roliga saker.
Den här veckan har jag bland annat sett,
En man på cykel med en microvågsugn på pakethållaren, det ser man inte jätteofta.
En huvudlös fågel, inte så roligt, men lite dråpligt.
Två stycken krokodiler.
Där fick jag, om inte förr, er uppmärksamhet!
Krokodiler? Nä, nu ljuger hon allt, tänker ni. Men nähä, det gör jag inte alls. Två stycken gröna, fina krockisar såg jag i diket på väg till en lossning. Ett par riktigt uppblåsta typer.
För ni trodde väl inte att det var riktiga, levande krokodiler? De hade jag i och för sig kunnat se om det varit ett nattpass och jag varit riktigt, riktigt trött. Nä, det var två uppblåsbara badkrokodiler. Men tillräckligt konstigt för att man ska reagera.

Åkte förbi ett ställe idag som heter Måle. Skylten in dit är gullig för det står ett S framför. Det står alltså S Måle. Och det var just vad jag gjorde när jag passerade.

Over and out

torsdag 14 april 2011

Upp som en sol och vidare genom luften

Tänker att jag är så fruktansvärt rik.
Inte på pengar men dock på mycket annat.

Är ni trötta på mitt tjat om hur bra jag mår?
Ha, ha rätt åt er i så fall. Jag mår skitbra!

Over and out

Plötsligt händer det!


Såg plötsligt när jag satt in disk i maskinen att det blev "röd, gul grön". Tänkte tillbaka på ungdomsåren när allt skulle vara rastafärgerna. Ibland så händer det, helt av sig själv. Eller var det kanske något undermedvetet som fortfarande väljer att ställa saker i "röd, gul, grön"?
Inte vet jag.

Over and out

onsdag 13 april 2011

Kisse, kisse kattjävel

Kåta katter är lite lätt jobbiga. Klättar på allt och jamar som om kniven satt stucken rätt genom kroppen på dem. Klätter, klätter MJAOU!
(Kattjävel)

Over and out

Håll min hand så ska jag berätta hur det är...

Jag hoppas att jag inte gjort dig illa.
Det var aldrig min avsikt.
Jag sa som det var från början.
Inga krav, inga löften.
Jag måste vara ärlig mot mig själv den här gången.
Måste lyssna på mig själv.
Jag måste först få vila min själ en gång för alla.
Innan jag orkar och vill gå vidare bredvid någon.
Just nu är det bara jag.
Och mina tre stora kärlekar.

Over and out

måndag 11 april 2011

Den underbara doften av lycklig barndom

Varit i farmoderns lägenhet idag. Hon fick ju en plats på vårdhemmet och lägenheten ska nu rensas ut och hyras ut till någon annan efter att farmor bott där i över tjugo år. Det är en märklig känsla att stå där och bestämma vad som ska kasseras och vad som ska vidare. Vad vi själva ville ha och vad som är "skräp". Konstigt att efter ett helt liv med massor av saker så ska hon nu för resten av sitt liv bara ha de få sakerna hon har där i sitt lilla krypin på vårdhemmet.
Minnen från barndomen, glada och soliga. Foton i en skokartong på mig och min syster som små skitungar, jag i grön velordress och syrran i gul munkjacka. Glada leenden. Sommar. Läsk i glasflaska med smala sugrör. Rostmacka med äppelmos. Geggchoklad. Falurågrut med ostekt falukorv. Kalle Kanin. Bäddat med filt och lakan, inte påslakan. Brun opel. Vedboden. Morötter direkt ur landet, tvättade i regntunnan.
Farmor och farfar.

Tog några linnehandukar från farmors linneskåp och när jag kom hem så tog jag fram dem och skulle lägga dem i  mitt eget skåp. Lutade mig fram och luktade lite försiktigt på dem och där! Där var den där lukten av barndom. Så tydlig, så stark. Farmors linneskåp. Allt manglat i perfekta högar. Lukten av manglat linne. Lukten av min farmor. Inte så som hon är nu, utan så som hon var då.
Min farmor.

Förra veckan fyllde hon 92 år och Pappan, Mamma, Tvåan, Snajdarn och jag var och fikade hos henne på hemmet. Tjejerna på avdelningen hade lagt hennes hår, sådär som hon alltid hade det när jag var liten. Det är bara det att nu är det snövitt och då var det grått. Hon var så fin och för dagen pigg i huvudet. Nästa vecka jag ska hälsa på henne igen, tänkte jag. Och hoppas att hon har en bra dag då med.

När jag kom hem idag så putsade jag kristallkronan jag fått med från hennes lägenhet och satte upp den i mitt kök. Putsade varenda prisma för hand och den blev vacker, där i taket. Nu sitter jag här i mitt kök och tänker  på min lilla farmor som kanske ligger i sin säng där på hemmet. Det är precis här, jättenära var jag bor och jag kan se huset men inte hennes fönster härifrån mitt köksfönster. Tänker på henne och hennes 92 år långa liv. Tänker på min mormor också som gick bort tidigare i år, också hon nästan 92 år gammal. Slänger en blick på  fotot jag har här i mitt kök på min mormor, mamman och mig. Taget hos syrran för kanske 15 år sedan. På rad sitter vi, tre generationer, glada och skrattande.
Och även fast mormor är borta nu och farmor är ganska så ofta ganska så borta i tankarna så tänker jag på dem båda med glada minnen och massor av värme i bröstet.
Äkta och varm kärlek är precis vad jag känner.

Over and out

söndag 10 april 2011

Lite trasig men mest lagad

Varit i väg och skrattat arslet av mig.
Tur det för arslet värker som sjutton efter min klotning ner för trappan igår kväll. Svanskotan är nog kaputt men vad fan, den läker ju. Och att läka en svanskota är fan så mycket lättare än att läka en själ (och en bruten fot med), det vet jag för den har jag brutit en gång förut (svanskotan alltså. Ja, och foten. Och själen. Skit samma, allt utom svanskotan är ju läkt nu). 
Den läker.
Precis som själen till slut har gjort.
Ligger här på min soffa och väntar på att jag ska orka hasa mig in i sängen och sova för,
i morgon är en annan dag.
Ännu en bra dag.

Over and out

lördag 9 april 2011

Woke up this morning

Förundras varje dag över känslan av att verkligen må bra. Att vakna på morgonen (läs eftermiddagen) och känna sig lugn i kroppen, må bra i själen.
Det finns så klart saker som får mig att känna mig låg vissa dagar. Personer som fattas mig, pengar som fattas till projekt jag vill göra, för många timmar på jobbet, får få timmar med familjen.
Men ändå.
Jag vaknar ändå varje morgon (ja, ja eftermiddag) och känner mig glad, nöjd.
Ja, jag tror ta mig fan att jag till och med känner den där ron i kroppen som jag har sökt i hela mitt liv.
Så, jag fortsätter den här fredagen med samma fläskiga leende på läpparna.

Over and out
♫♪ Leva livet,
nu ska jag leva livet! ♪♫


Over and out

fredag 8 april 2011

Plattfot?

Hände en liten olycka på jobbet här om dagen. En kille som körde upp på sin fot med en truck och den fastnade där. Som tur var så blev det inte så illa då han var smart nog att ha stålhättorna på sig (eller, jag på fötterna för att vara exakt). Hade han inte haft det så hade nog hans fot varit köttfärs vid det här laget.
Själv stod jag på flaket när det hela hände och faktiskt så reagerade jag på ett sätt som gjorde mig glad. Ja, alltså jag blev ju inte glad att den stackaren körde över sin fot, men jag reagerade direkt och fixade snabbt fram en truck att lyfta upp den elaka "köraöverfotentrucken" (jag tror att just den trucken är en ondskefull och elak truck som inte fick tillräckligt med kärlek av sina föräldrar när den var en liten parveltruck och for omkring och sladdade och busade). Det gjorde mig glad att jag inte blev paralyserad och bara stod och såg på utan att jag faktiskt reagerade instinktivt på fyra röda och verkligen agerade.
Man brukar ju prata om att vissa människor agerar och vissa får panik och blir handlingsförlamade när det händer någonting och man kan ju aldrig vara säker på hur dan man själv är innan man hamnar i den situationen. Men det klart, nu var ju inte det här någon jättekatastrof men det visste jag ju inte då. Jag trodde nämligen att han inte hade några stålisar på. Tur grabben var smart.

Hade en suverän natt på jobbet när allt bara flöt så där läskigt bra så att man sitter och undrar vad det är man har glömt. Funderade flera gånger på om jag glömt att lossa något eller vad det var. Det gick så sjukt fort att få ut grejorna så jag satt mest med öppen mun och undrade vad som var fel.
Jag har inte hört något så jag antar att allt var lossat.

Nu, kaffe i stora lass.

Over and out

onsdag 6 april 2011

Farlig korv nafsar efter fingrarna

Träffat en god vän idag för en promenad och den sedvanliga koppen med te. Alltid roligt att ses och prata bort några timmar. Sedan gjorde jag finmiddag här hemma, farlig korv och snabbmakaroner. Jag bad nästan om ursäkt när jag serverade men fyra mycket nöjda barn satt med gafflarna redo när kastrullen kom på bordet. Inga klagaomål förutom från mig då. Gott är det ju inte.
Korven nafsade lite efter mig men jag spetsade den på gaffeln och sedan blev den stilla. Farlig, farlig korv.

Sitter mest av lite tid nu med en kopp kaffe innan Treans kompis ska skjutsas hem och Trean ska iväg på Scouterna. Själv tänkte jag handla lite under tiden som han är där innan han ska hämtas hem igen.

Over and out

tisdag 5 april 2011

Drunknade nästa i badet, räddad av avslappnad attityd efter gips

Märkte idag när jag bestämde mig för att lägga mig i badet att jag faktiskt lärde mig någonting av att sitta fast i ett gips i ett antal månader. Jag har alltid tänkt att det ska bli så skönt att ta ett bad och sedan när jag lägger mig i badkaret så hatar jag det. Det sticker i fötterna, jag fryser om axlarna och svettas om kroppen. Jag är alltid lite för kort för badkaret och glider ner under vattnet med huvudet om jag inte krampaktigt spjärnar mig fast med fötterna längs med sidorna på karet (inte så lätt när man är en notorisk städare, skulle nog vara lättare om det satt ett lager med skit på insidan. Lite mer strävt liksom). Men framför allt, jag blir alltid rastlös efter ungefär 8 minuter.
Men idag kröp jag ner med ett glas vitt vin, en serietidning (Elvis såklart, så att jag kunde läsa Sveriges roligaste serie, Plåstra) och bara låg där och njöt. Visst, jag halkade ner och var nära att drunkna några gånger men istället för att bli irriterad så kasade jag bara upp, läste vidare och tänkte inte mer på det. Nästan en hel timme bara låg jag där och mös i skenet av stearinljusen och kisade som en tok för att se vad Plåstra hittade på.
Fakta noterat, man blir bättre på att slappa efter att man varit gipsad och suttit fast i gruvan.

Over and out

måndag 4 april 2011

Barnen är den stora kärleken.

Tänker idag på det här med att folk säger så mycket saker. Och nu menar jag inte bara alla andra utan även jag själv.
Jag hatar...
Jag älskar...
Jag ska aldrig mer...
Jag försöker att inte säga mer än jag kan stå för. Ibland känner jag mig tvingad att göra det ändå. Då blir det fel inuti mig och jag vet inte riktigt vad jag känner till slut.
Du är det bästa som har hänt mig.
Är jag?
Du är mitt livs stora kärlek.
Är jag?
Jag har aldrig känt så här för någon i hela mitt liv.
Har du inte?
Jag kommer aldrig att kunna älska någon så hårt som jag älskar dig.
Säkert?

Hela tiden och varje dag säger folk sådant här. Det har jag också gjort.
När jag var 21 år och fick mitt första barn så trodde jag på fullaste allvar att jag och pappan aldrig någonsin under några som helst omständigheter skulle flytta isär.
Jag gick så långt att jag sa det att om, om det skulle hända (fast det skulle det ju aldrig, aldrig någonsin göra) så skulle den som gick vara den som skulle vara utan barnen och den som blev lämnad skulle få ha dem hela tiden. Ja, men tjenare. Hade det varit så hade jag inte träffat mina barn på elva år och då kan man ju undra vem som skulle tagit hand om dem eftersom pappan inte vill ha dem.
En härlig tid som man på sätt och vis kan se tillbaka på och tänka att det vore skönt att fortfarande vara så naiv. Så naiv och blåögd och tro att världen är antingen svart eller vit. Att inga gråzoner finns.
Tyvärr blir man ju lite mer bitter för varje år som går. Eller bitter är nog inte ordet jag söker, mer realistisk.
Det går inte att lova någon kärlek till tidens slut. (Men det visste ju jag för länge sedan.)
Jag har mött mitt livs kärlek och förlorat den.
Det betyder inte att jag skulle vilja ha tillbaka den, det vill jag inte. Det skulle aldrig funka och det är jag på tok för bitter realistisk för att inse. Det är förlorat och borta för många år sedan och kommer aldrig igen.
Det betyder inte att jag på något sätt har gett upp tanken på att leva tillsammans med någon igen. Det hoppas och tror jag att jag kommer att vilja. I sinom tid.
Nu vill jag bara läka ut en gång för alla och inte trassla in mig i nya relationer (som jag egentligen inte vill ha).
Men jag tycker faktiskt innerst inne att folk borde tänka lite mer på vad de säger och hur de säger det.
Man måste kanske inte vara varandras stora kärlekar för att leva lyckliga  i alla sina dagar. Jag tror att man kan leva lyckliga som bara fan om man låter varandra inse att man är olika och att alla inte är så där översvallande kärleksfulla och romantiska utan en del nöjer sig med att leva i ett harmoniskt förhållande där man inte behöver bedyra sin kärlek från morgon till kväll.
Jag är nog lite mer en sån där, "jag säger till om det blir någon ändring", person är jag rädd.
Mina barn däremot älskar jag så hårt att det värker i bröstet och det säger jag gärna och ofta till dem. De får helt enkelt stå ut med det tjatandet.
Men det är lite roligt att folk bedyrar sin kärlek till höger och vänster utan att egentligen fatta att de säger exakt samma sak till person efter person. Att när han eller hon säger till dig att du är den vackraste, den mest betydelsefulla, den underbaraste och den som han, hon älskar allra mest någonsin, har sagt just samma ord till sitt x. Och kommer att säga det till alla sina följande partners.
Då känner man sig inte så jävla betydelsefull.

Alternativet till hela den här texten ovan är ju att man säger just de här sakerna till alla. Att man kör samma race med alla man träffar. En del vill nog ha det så, de vill vara den stora kärleken och står inte ut med tanken på att inte vara det. De vill höra alla de där stora orden och njuta av att vara just den där speciella personen.
Fast när jag säger att jag redan mött och förlorat min stora kärlek kanske egentligen inte behöver betyda att jag aldrig kommer att göra det igen. Det kanske rentav kan vara så att det kan finnas fler av dem genom livet? Jag träffade en kille när jag var runt 16 år som jag tror att jag kunnat leva med i hela livet men av olika anledningar blev det inte så. Senare i livet mötte jag en man som verkligen var mitt livs stora kärlek och som jag fortfarande är ledsen att jag förlorade (speciellt med tanke på att det mest av allt var mitt fel att det gick som det gick). Tro nu inte att jag springer runt och sörjer denne man för det har jag slutat med för länge sedan men jag kan ibland känna ett litet vemod och ett stygn av sorg. Ungefär som när man tänker på en för länge sedan bortgången vän. En liten tårta av ens hjärta är för alltid borta även om det inte är något man går omkring och sörjer längre.
Nåja, vad ville jag med hela den här långa och dribbliga texten?
Jo, gör som ni vill, säg alla de där översvallande orden till vem ni vill. Men jag tänker inte göra det något mer. Det vill säga om jag inte träffar den stora kärleken och han sliter undan min mossiga matta av bitter realism.
Man kan ju alltid hoppas.

Over and out

söndag 3 april 2011

I nästa liv ska jag gifta mig med Anders Jansson

Det blev en god lasange och sedan blev det en tur till IKEA och där gjorde jag som man brukar, brände för mycket pengar. Men roligt var det. Passade på att unna mig en stor slice med cheescake också och det var ju inte alls fel.

Efter IKEA-trippen hastade barnen och jag över till bästaste vännen och gudsonen för att äta upp alla våra tacosrester från gårdagen. När vi kom hem sedan så kunde jag ju inte låta bli att skruva ihop de nya hyllorna jag köpt, vem orkar vänta tills i morgon liksom. Bra blev det i alla fall och nyss firade jag det hela med ett glas vin. Insåg lite för sent att klockan var halv ett och då kan det ju kännas lite lätt onödigt att dricka vin, men vad fan, gjort är gjort och det blev bara ett enda glas.

Men det räcker ju med ett glas vin för att börja fundera på livets mysterier. Som till exempel varför jag skriker åt min arbetskamrat som är döv. Känns ju lite onödigt eftersom han är fullkomligt stendöv och verkligen inte hör ett spår. Det går alldeles utmärkt att prata med han då han är väldigt duktig att läsa på läpparna men jag kunde ju i princip lika bra mima orden men det gör jag inte, jag skriker som en tok. Varför?

Jobbet ja, jag har inte berättat knappt någonting om jobbet på senaste tiden. Det har inte direkt hänt någonting spännande där på sista tiden. Jag kommer dit, jag laster, jag kör ut det, jag åker hem och jag lossar det jag fick med mig hem igen. Ungefär så spännande är det. Noterade dock här om dagen att tattarcampet i Kungens Kurva verkar vara borta. Undrar lite över var alla de människorna som bodde i husvagnarna, tälten och bilarna har tagit vägen.

Jag hade ju Ettan med mig på jobbet några dagar förra veckan, prao kallas det. Det var redigt mysigt att hinna prata ordentligt med han för en gångs skull. I måndags blev det ett antal övertidstimmar och på hemvägen var vi så trötta att vi skrattade hejdlöst åt hans imitation av en zombi som kräks. Hur kul kan det vara undrar ni, jag säger exakt hur kul som helst. Jag höll på att köra av vägen ett flertal gånger.
I tisdags var Anders Jansson från HippHipp och hälsade på i Morgonpasset studion och den mannen kan inte vara frisk någonstans. Jag skrattade mig halvt fördärvad och blev jätte besviken när jag kom hem och skulle ställa bilen för jag ville ju bara lyssna färdigt på programmet. Sjukt rolig människa den där. I mitt nästa liv ska jag gifta mig med han.

Nu blir det sängen och jag ett tag.

Over and out

lördag 2 april 2011

Pyamastroll slås av perspektiv i bakhuvudet

Blev till att ligga ännu en dag med magen i olag och feber igår. Hann med att flytta farmor under dagen och äta lunch med pappan, Ettan och ett X innan det blev soffa resen av dagen. Börjar bli lite lätt tröttsamt att vara sjuk. Men min kära syster ringde och då blev jag påmind om hur liten larvig skitsak (ha ha) magsjuka egentligen är. Hennes arbetskamrat dog här om dagen i cancer och var bara tio år äldre än jag. Då får man lite perspektiv och slutar att gnälla över att vara lite bajsnödig.

Nu har jag pyamasstädat hela huset här på morgonen och ringt en vän. Han tyckte att jag skulle komma över och kramas istället. Jag sa att det inte gick för mamman ska bjuda på lasange idag och det tackar inte jag nej till i första taget. Inte ens kramas slår det.

Ikväll är det en fest som jag brukar gå på varje år. Men jag tänker inte göra det detta år, jag hoppar det helt enkelt. Känner inte för det för fem ruttna lingon. Trean kom ju hem igår och de andra kidsen kommer nog troligen att hålla sig hemma de med och då umgås jag fem miljoner gånger hellre med dem. Visst, visst det finns en och annan person där som jag gärna skulle träffa, Angie tex. Men sedan så finns det en och annan som jag känner att jag kan vara utan också så det får vara. Kidsen kommer först, sedan fest.

Nu, mina vänner, ska det här pyamastrollet hoppa in i duschen och spola av sig för att sedan ta en lång, lång promenad med Snajdarn innan lasangen väntar. Ha en bra dag!

Over and out

fredag 1 april 2011

Varför måste det vara så svårt?

Fnular och fnular men får ingen rätsida på det.
Jag tar det från början.
Träffar kille. Kille trevlig. Händer inget men det rings och skickas en hel del sms.
Det är ju trevligt allt det där.
Det är bara det att det känns som att det håller på att utvecklas till ett förhållande.
Och vad är problemet, undrar ni.
Jag vill inte.
Jag vill inte ha ett förhållande.
Så kommer vi till de riktigt svåra frågorna.
Hur säger man det till någon utan att vederbörande tror att det är gamla klyschor jag slänger ur mig?
Det är verkligen inget som helst fel på denne man, men jag vill bara inte ha ett förhållande nu.
Jag tycker ju att det är så enormt skönt att slippa alla måsten och krav och anpassningar och vill ju inte ha ett förhållande.
Men hur fan säger man det utan att han tror att det är han det är fel på?
Omöjligt.
Han kommer ju att tro, precis som jag skulle ha trott, att jag tycker att det är något fel på han. Och det är ju inte det. Det vore enklare om det vore det. Då behövde jag ju inte känna mig så här inuti. Rutten liksom.
Som ruttna plommon under ett gammalt träd. Som en rutten, bortglömd tomat längst ner i kylen.
Men jag vill ju inte ge mig in i ett förhållande på de premisserna som är nu.
För det stora problemet är ju att jag vill ju inte.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
Jag vill ju bara fortsätta att vara fri och kravlös tills jag känner att jag är redo. På riktigt.
Jag är trött på att slänga mig in i förhållanden utan att känna efter ordentligt. Trött på dåligt samvete. Trött på att vara trött på. Jag vill ju bara vara JAG ännu ett tag.
Dessutom är jag livrädd att såra den här mannen. Jag vill verkligen inte det. Han är snäll och go och jag vill inte göra han illa någonstans och jag är livrädd att jag kommer att göra det. Jag tror att jag kommer att göra det hur jag än bär mig åt, men hellre göra rätt än att ge mig in i något som jag inte vill och göra det sjuhundra gånger värre senare.
Säg att jag har rätt. Säg att jag tänker rätt nu.
Jag har ju just kommit på exakt hur bra det kan vara att vara jag och då vill jag ju njuta av det. Själv.
Men hur säger man det till någon?

Over and out