Akta er, det smyger runt blodtörstiga odjur på taken

Natten blev precis lika underbar som jag hade tänkt mig, kanske till och med ändå bättre än väntat. Började med att pallarna som skulle lastat såg ut så att jag vill gråta. Höga, tjocka, tunga och allmänt vingliga.
Köra sakta och vackert i snön till första stället två timmar bort. Inte plogat, inte sandat bara ny, fin, vit, härlig nysnö. Hal sådan.
Backade ner mot kajen och märkte när jag skulle bromsa lite att det var väligt halt. Sandade på vägen ner så att jag skulle kunna ta mig upp igen (Ha ha jättekul säger jag bara). Lossade de sex pallarna som skulle av där och ska glatt köra vidare. Men surprice, jag sitter fast. Som en skruv i ett skruvstäd, som en nyckelpiga i munnen på en hungrig fågel. Jag kom inte en millimeter, i allfall inte framåt.
Sanda, skotta, diffa, hissa boggie, sanda mer, skotta mer. 50 minuter senare rullar jag vidare. Då åkte tjocktröjan av kan jag säga.
Nästa ställer gick däremot lite smidigare, i allfall att komma loss ifrån, även om själva lossningen tog tid.
Det stället är inget favorit place för mig. Vissa av våra lossningsställen är bara för läskiga. Den är ett sånt super läbbigt ställe. Jag får alltid dåliga vibbar när jag är där. Det är inte så att jag tror att det ska komma någon och råna mig utan för att det är ett spookie ställe. Alltså jag förväntar mig varenda gång att det ska dyka upp en våldnad eller att det ska sitta en blodsugande otäcking på taket och bara hoppa ner på min rygg och hugga mig i nacken. Det finns tre sådana ställen och de skrämmer skiten ur mig varenda gång.
Sen har vi den andra läskiga sortens ställen och det är där man tror att man ska bli skjuten, nedklubbad, våldtagen eller alltihop på en och samma gång. Båda de här sorternas ställen har dock en väldigt positiv egenskap:
Det går jävligt fort att lossa där.
Jag springer av grejerna och tjofadderittan så är man i hytten igen och har låst dörrarna om sig snabbare än man hinner säga Marianergraven.
Resten av natten flöt på rätt bra sedan men det blev lik för baskat två och en halv timmes övertid. Bra när löningen kommer.

Som vanligt när vi har skaffat nåt nytt djur så är jag totalbrädad. Både av Speciell vän och kidsen. Men det brukar gå över efter några veckor och då får jag åter vara universums centrum, skönt. Jag får väl låta det lilla kräket njuta av sin possition för den lär inte vara för evigt. (Passa dig kisse, snart är jag drottning igen).

Nu blir det soffläge en stund så att man orkar ta tag i att sanera det här huset för det ser rent ut sagt förjävligt ut. Men det ska jag berätta om en annan dag.

Over and out