Trött på att bli vampyrkäk

Vissa människor finns i ditt liv ett tag och sen försvinner de, ibland helt obemärkt, ibland med buller och bång.
Man tycker ett tag att man alltid kommer att hålla ihop som partners eller vänner eller vad det nu kan vara. Sen plötsligt inser man att man inte har ett endaste skit gemensamt och ens vägar skiljs åt.
Eller så händer det någonting som aldrig går att reparera. Man kanske till och med försöker men det vill sig inte riktigt, även om man faktiskt vill att det ska bli som förut så blir det ändå aldrig riktigt det.
Man låtsats ett tag och spelar med och verkligen vill att det ska bli som förr men innerst inne så vet man att det aldrig blir det. Taggen sitter redan där djupt i hjärtat och den går aldrig att gräva ut, inte ens med spade och spett.
Den här personen som du tyckt har betytt så mycket för dig känns plötsligt som en främling när ni träffas och du vet inte riktigt hur du ska bete dig. Allt känns plötsligt så anorlunda och plötsligt en dag inser du att du inte ens kan ringa längre för du vet inte vad du ska säga.
Det är slut, det finns inte längre det som en gång fanns där.
En del av dessa människor sätter spår i en för resten av livet och en del minns man knappt efter ett år eller två.

Vissa människor lever på andra. De göder sig feta på ens olycka och när man mår dåligt finns de alltid där för att suga ur det sista ur en. Peppar en till att ta beslut som man kanske kommer att ånga i framtiden. Ja sägare som alltid håller med dig när du är med men säger något helt annat till alla andra.
Det klart att du ska göra slut med pojk, flickvän. Han/hon är ju en idiot. En riktig vän kankse skulle säga till dig att tänka över saker och ting noga, att inte ta förhastade beslut. En riktig vän kanske skulle säga till dig att du är den som gör fel, inte din partner. För det är lätt att själv bli blind. Och döv. Och dum.
Den här sortens människa är den som sen säger till era andra vänner att h*n inte kan förstå varför du gjorde slut med pojk, flickvännen, som ju är helt underbar, och att h*n minsann sade till dig att inte göra slut utan tänka över det ordentligt.
Den sortens människa som mår bra när du mår dåligt. För att du mår dåligt. Du tror att den här personen hör av sig extra ofta när du mår kass för att h*n bryr sig men egentligen handlar det om att din olycka får h*n att må bra.
Jag antar att den här slags människan kan liknas vid en vampyr.
Jag är klar med den här sortens människor i mitt liv.

Over and out