En slank hon hit, en slank hon dit, en slank hon (inte) ner i diket

Just nu är det bara jobb, jobb och åter jobb som gäller. Varje dag frågar jag mig hur jag kunde vara så dum så att jag blev lasbilschaffis av alla yrken som finns. Hur tänkte jag då?
Det är inte roligt när det är vinter, inte roligt alls.
I natt var det halt överallt, europavägarna, landsvägarna, småvägarna. Halt vid lossningsställena och rondellerna är galet hala. Man åker in i rondellen, först sladdar bilen, sen dollyn och sist trailern. Bara att gasa och hoppas på turen att det ska räta upp sig.
(Jag kör ett ekipage som är 25,25 m långt och för att få vara så långt måste det vara ett så kallat modulbygge, dvs det är en lastbil, en lös dolly som är en slags vagn med dragstång som sitter fast i bilen och består av två axlar, sen en trailer med tre axlar som hänger fast på dollyn. Googla det om du är intresserad av hur det ser ut.)
(Ovan måste vara den mest seriösa förklaring jag har haft till någonting på min blogg sedan jag började blogga)
Men jag vet ju att sedan när det blir varmt och ljust på nätterna och bara vägar så älskar jag ju mitt jobb. Men nu känns det länge tills dess.

Jag har konstaterat att jag måste ha hundhårsmagneter under fötterna. Det fastnar hundhår i mina fötter och de kryper verkligen in i skinnet och gör ont som f*n, rent ut sagt. Det känns som att få en tre centimeter lång sticka rätt in i foten. Speciell vän tycker det är extremt kul att plocka ut dem med pincett och roar sig gärna med denna sjuka hobby. Jag misstänker att det han tycker är roligt med det är att plåga mig. Sadist.
Det märkligaste med det här fenomenet är att det bara händer mig, ingen annan i familjen får dem i fötterna, bara under. Som en päls. Undrar om det betyder att vi borde damsuga lite oftare?
Snart får jag börja med inneskor, men jag kan bara inte nedlåta mig till att bli en sån kärring att jag går i innetofflor om dagarna. Men det klart ett par rosa, högklackade med toffsar på vore ju min stil. Klick, klack här kommer lastrbilschaffisen. Nej, jag tror inte det.

Det var märkligt igår för Speciell vän ringde aldrig och sa godnatt. Vi brukar alltid ringa till varandra och prata lite och säga godnatt innan han somnar. Men igår blev det inte av, han hade ont i huvudet när jag åkte och jag ville inte ringa om han sov och han somnade väl. Det kändes konstigt hela natten.
Det är märkligt att vi fortfarande har så mycket att prata om fast vi varit tillsammans ett år. Det tar aldrig slut på orden och vi pratar oss hesa fortfarande. Jag älskar´t!
Speciell vän, underbara, älskade.
Amor vincita omnia
Jag älskar dig, mer än jordgubbar och glass.
Stanna hos mig!

Over and out