Tattarna kommer till stan i gocarten Kermit

I morse hade jag tänkt att jag skulle sova jätte, jätte länge eftersom jag ska jobba inatt. Vaknade och hörde att Tvåan var uppe och knatade. Funderade över vad klockan kunde tänkas vara och fick ångest över att hon säkert var minst två på dagen och att det stackars barnet var nära svälten.
Låg där och såg framför mig att hon led och hade magplågor av hunger. Låg där och visste att jag är världens sämsta mamma som försummar mina fina ungar. Masade mig upp enbart för att upptäcka att hon inte var hemma.
Då slog det mig att det var idag hon skulle till stan med mitt x och handla julklapp. Summan av kardemumman blev alltså att jag gått upp i onödan men är fortfarande en kass morsa för att jag glömt att hon skulle iväg.
Jippi.

Gick över till mamman för att hjälpa henne att installera hennes nya dator och försöka förklara hur Det där Internet fungerar. Jag tror hon hajade undgefär.
Tvåan och x:et dök upp sen och jag spöade dem alla i Uno.
Ha, ha, who is the king?!

Skulle ge hundarna mat och insåg att det enda som fanns i tunnan var fyra små missbildade hundmatskluttar vilket inte är så mycket att komma med till två hungriga vargar.(Ja, ja, hundar, men det lät bättre med vargar liksom)
Iväg för att inhandla det och en sele till den lille huliganhunden som inte kan sluta dra. På nåt märkligt sätt så orkar hans nacke hur mycket som helst fast den är smal som en sticka. Sele kändes bättre än att dra han i halsbandet hela tiden. Jag kan meddela att det fungerade utmärkt. Satte på han det och tog en provrunda. Gick som ett ljus bredvid mig och såg lite förnärmad ut. Perfekt med andra ord. Vi får se hur länge det håller i sig.
När vi skulle handla hundmaten så tog vi vår lilla grodan Kermit bil. En liten snorgrön sak som påminner mer om en gocart än en bil. Hela familjen föredrar den lilla godingen framför vår herrgårdsvagn mest av den anledningen att herrgårdsvagnens värme har slutat att fungera. Det är inget vidare rart när det är minus 25 grader ute. Så Kermit fick det bli. Men först fick vi med våld bryta oss in i det på grund av kylan, skrapa, skrapa och åter skrapa för att se någonting över huvudtaget. Sen packa hela eländet fullt med kartonger och skit sen jul som ingen orkat slänga ännu. Så det var minsann ett äkta tattarlass som for iväg.
Men det är väl så överlag när vi ska någonstanns. Tattarna kommer till stan.
Skruttig, liten bil, ut hoppar ungar och hundar och hembryggt äppelvin.(Nej, inte det sista men det är väl bara en tidsfråga, äppelträden måste bara växa tills sig lite först.) Allt är lite hejsan hoppsan så där.
Men vet ni vad? jag gillar´t.

Vad jag däremot inte gillar är att jag ska till jobbet om några timmar. Det är exakt så intekul som det kan bli. Men det är bara att bita ihop, köra sina timmar och åka hem. Så att man orkar ladda tills det är dags igen.
Snälla schemaändring kom snart!

Spagetti och köttfärssås. Jajamensam.
Ja, jag vet jag är en barnunge.
Och gud vad skönt det är!
(Observera att jag fick med Gud idag även om inte Jesus fick vara med idag. Jo, det fick han ju nu. Nej, men sluta nu!)

Over and out